2010:17

Infektion via veninfart. Ersättning.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

6 § första stycket 4 och tredje stycket patientskadelagen (1996:799)

Ärendet gäller en man född 1944 med återkommande TIA-attacker (övergående blodtomhetstillstånd i hjärnan) och vertebralis ateroskleros (åderförkalkning i hjärnartären). Patienten har anmält att han drabbades av en bakteriell infektion efter att man satte en ”infart” i armen den 6 maj 2006 på neurologiska kliniken vid ett universitetssjukhus. Infektionen medförde att hans högra fotled blev förstörd genom att patienten drabbades av septisk artrit.

Patienten överfördes till en neuroklinik vid ett annat universitetssjukhus den 2 maj 2006 efter en period med dagliga TIA-episoder. Under vårdtiden där genomgick patienten cerebral angiografi (röntgen av hjärnans kärl) och blodprover togs varje morgon. Han skickades tillbaka till den ursprungliga vårdgivaren den 6 maj 2006 för ställningstagande till endovaskulär behandling (inläggning av kärlprotes via punktion), men efter medicinjustering var patienten besvärsfri. Vid återkomsten klagade patienten på smärta i höger fotled och ledpunktat den 11 maj 2006 visade riklig växt av stafylokockus aureus. Patienten utvecklade även njursvikt och överfördes till medicinkliniken där man gjorde bedömningen att njursvikten kunde vara sekundär till septikemin (allmän blodförgiftning med påverkat allmäntillstånd) i kombination med kontraströntgen, ACE-hämmare och NSAID-preparat. Patienten skrevs ut till hemmet den 29 maj 2006 och var då förbättrad i foten och njursvikten på tillbakagång. Vid provtagning den 19 juni 2006 var kreatininvärdet 126 och den 17 oktober 2006 var det 90. Patienten genomgick steloperation av höger fotled den 18 november 2009.

PATIENTEN uppgav i sin skrivelse till Patientskadenämnden att han hade stora besvär med sin fot och att han den 18 november 2009 genomgick en steloperation för att överhuvudtaget kunna gå. Före den operationen var han rullstolsbunden. Patienten uppgav även att han blivit tvungen att byta värmesystem i sitt hus på grund av att han inte längre klarade att ha vedeldning. Han klarade inte heller längre att sköta sin gård.

LANDSTINGENS ÖMSESIDIGA FÖRSÄKRINGSBOLAG, LÖF, avböjde patientens krav med följande motivering:

En förutsättning för att ersättning ska kunna lämnas för en infektion är att den orsakats av att ett smittämne överförts i samband med undersökning, vård, behandling eller liknande åtgärd. Ersättning kan inte lämnas i de fall omständigheterna varit sådana att infektionen skäligen måste tålas. Vid bedömningen av om infektionen ska tålas ska hänsyn tas till arten och svårighetsgraden av grundsjukdomen, patientens hälsotillstånd i övrigt samt möjligheterna att förutse infektionen.

Enligt vår bedömning är det övervägande sannolikt att smittämnet överfördes i samband med vård och behandling. Den ursprungliga kärlsjukdomen med upprepade TIA-attacker är enligt vår bedömning potentiellt livshotande och av allvarligare art än infektionen och dess följder i form av steloperation av fotleden. Det föreligger en viss ökad risk för bakteriemi (bakterier i blodet) vid invasiva åtgärder (när instrument sticks in i kroppen) och vår bedömning är att patienten får tåla infektionen utan rätt till patientskadeersättning.

Enligt vår bedömning var den behandling patienten fick medicinskt motiverad och den utfördes enligt vedertagen metod och på korrekt sätt. Infektionen hade inte kunnat undvikas genom ett annorlunda utförande av behandlingen och det fanns inte heller någon annan behandlingsmetod som på ett mindre riskfyllt sätt hade tillgodosett patientens vårdbehov. Sammanfattningsvis är vår bedömning att patientskadeersättning inte kan lämnas.

PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg att det förelåg rätt till patientskadeersättning och lämnade följande motivering:

Enligt 6 § första stycket 4 patientskadelagen lämnas patientskadeersättning för personskada på patient om det föreligger övervägande sannolikhet för att skadan är orsakad av överföring av smittämne som lett till infektion i samband med undersökning, vård, behandling eller liknande åtgärd. Rätten till sådan ersättning är dock enligt 6 § tredje stycket samma lag utesluten i de fall omständigheterna är sådana att infektionen skäligen måste tålas. Hänsyn ska därvid tas till arten och svårhetsgraden av den sjukdom eller skada som åtgärden avsett, patientens hälsotillstånd i övrigt samt möjligheten att förutse infektionen. Av patientskadelagens förarbeten (prop. 1995/96:187 s. 83 f.) framgår att skälighetsbedömningen förutsätter att man gör en samlad bedömning, vilket kan leda till att, även om infektionen i ett visst fall kunnat förutses, ersättning kan lämnas om missförhållandet mellan grundsjukdomen och infektionen är särskilt stor.

Nämnden delar inledningsvis LÖF:s bedömning om att det är övervägande sannolikt att smittämne har överförts i samband med vård och behandling, mest sannolikt via infartskatetern i höger arm i samband med genomgången angiografi.

Nämnden konstaterar vidare att patientens grundbesvär – återkommande TIA och generell arterioskleros – i sig är allvarliga och kan leda till slaganfall med förlamning. Samtidigt noterar nämnden att patientens grundsjukdom inte har varit av den art och omfattning att den föranlett någon endovaskulär åtgärd utan patienten har blivit besvärsfri med farmakologisk behandling.

Den tillförda infektionen, med allmän blodförgiftning, övergående njursvikt och septisk artrit med steloperation som följd, har däremot varit mycket svårartad, livshotande och sällsynt. Sjukdomsförloppet har varit långdraget, krävt långvarig antibiotikabehandling och lett till kvarstående besvär för patienten.

Vid en samlad bedömning av vad som ovan anförts finner nämnden att den tillförda infektionen inte står i rimlig proportion till grundsjukdomen. Enligt den skälighetsbedömning som ska göras bör patienten därför inte tåla infektionen utan rätt till ersättning. Rätt till patientskadeersättning föreligger således.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 2010/671