2010:10

Sveda och värk vid MRSA-infektion.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

8 § patientskadelagen (1996:799)

Ärendet gäller en man född 1934 som under tiden den 24 april 2008 till den 4 juni 2008 vårdades på en geriatrisk rehabiliteringsklinik på grund av utbredd blåsbildande erysipelas (en inflammatorisk hudsjukdom orsakad av bakterier) höger ben och fot med sepsis.

Den 29 maj 2008 genomgick patienten en screeningundersökning (undersökning av en grupp personer med speciell metod) för att upptäcka förekomst av MRSA p.g.a. att en annan patient på vårdsalen var positiv för MRSA. Vid undersökningen påvisades växt av MRSA i näsa, svalg, sår höger ljumske och urin.

LÖF bedömde att patienten hade rätt till ersättning för MRSA-infektionen. Någon utökad akut läknings- och behandlingstid hade MRSA-bärarskapet inte medfört. Den medicinska invaliditetsgraden till följd av patientskadan, kronisk MRSA, bedömdes till 5 %. Bolaget lämnade också förbehåll för patienten med rätt att återkomma med nya ersättningsanspråk om det skulle visa sig att patientskadan i framtiden medför ytterligare skadeverkningar.

PATIENTEN ansåg att patientskadan även borde medföra rätt till ersättning för sveda och värk och önskade att Patientskadenämnden skulle avge ett rådgivande yttrande i ärendet. Enligt patienten hade läkningsprocessen blivit längre och besvärligare. Behandlingstiden hade förlängts beroende på smittan och han hade inte fått någon möjlighet till rehabilitering.

LANDSTINGENS ÖMSESIDIGA FÖRSÄKRINGSBOLAG, LÖF, motiverade sitt beslut att inte lämna ersättning för sveda och värk på följande sätt:

Ersättningen för sveda och värk avser att lämna gottgörelse till den skadade för personligt fysiskt och/eller psykiskt lidande och obehag under den akuta sjuktiden (själva läkningsprocessen) på grund av patientskadan. Enligt vår bedömning har den odlingsverifierade MRSA-smittan inte orsakat sjukdomstillstånd eller medfört någon försämring i patientens grundsjukdom. MRSA-bärarskapet har inte medfört någon utökad akut läknings- och behandlingstid. Någon ersättning för sveda och värk kan därför inte lämnas.

PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg att det förelåg rätt till ersättning för sveda och värk samt gjorde följande bedömning:

I samband med att man konstaterade MRSA-infektionen i juni 2008 flyttades patienten från den rehabiliteringsklinik där han vistades för sina grundbesvär till isoleringsvård på infektionsklinik. Där fick han stanna i över en månad. I och med denna förflyttning upphörde den rehabilitering han tidigare hade fått, vilket rimligen förlängt det akuta sjukdomsförloppet och lett till ett sämre rehabiliteringsresultat. Dessutom måste det förhållandet att patienten var bärare av infektionen ha inneburit oro och ängslan inför framtiden.

Det är således enligt nämndens mening uppenbart att det påverkat patienten negativt både fysiskt och psykiskt att under en viss övergående tid anpassa sig till att vara bärare av en MRSA-infektion som sannolikt är kronisk.

Den hjälptabell som normalt används vid beräkningen av ersättningen för sveda och värk ger inte någon bra vägledning när det gäller hur en skada av aktuellt slag bör ersättas under det initiala skedet. Vid en samlad skälighetsbedömning anser nämnden därför att ersättning för sveda och värk för fall som det nu aktuella bör lämnas med 10 000 kronor.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 2010/263