2010:03

Fall vid undersökning av yrsel. Ersättning.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

6 § första stycket 5 patientskadelagen (1996:799)

Ärendet gäller en vid behandlingstillfället 76-årig kvinna som besvärats av yrsel samt värk i nacke och skuldror och som anmäler att hon i samband med fall vid sjukgymnastik brutit vänster lårbenshals.

Av utredningen i ärendet framgår att patienten den 6 oktober 2008 besökte sjukgymnastiken vid vårdcentral på grund av nackbesvär och yrsel. Det framgår vidare att patienten på grund av en malign tumör i tunntarmen genomgått cytostatikabehandling som avslutats den 16 januari 2008, men att någon kontradindikation för sjukgymnastik inte förelåg. Av yttrande från den behandlande sjukgymnasten framgår att patienten sedan hon lagts ner på rygg på britsen blivit yr och önskat komma upp. Sjukgymnasten hjälpte henne upp till sittande ställning och höll i patienten som därefter plötsligt lösgjorde sig ur greppet och kastade sig (roterade ner) i golvet och landade på vänster höft. Av Socialstyrelsens beslut efter anmälan enligt Lex Maria framgår att verksamhetschefen haft svårt att utreda vad som exakt orsakade händelsen och att patienten inte kunnat dra sig till minnes vad som hände mer än att hon blev yr och ville upp. Hon vet inte varför hon i sittande ställning slet sig loss från sjukgymnastens grepp eller varför fallet i golvet måste ha skett med så stor kraft. Efter fallet undersöktes patienten av läkare vid vårdcentralen och sändes till ett sjukhus där hon opererades samma dag för en vänstersidig lårbensfraktur.

PATIENTEN anförde i huvudsak att hon sökte vårdcentralen för värk i nacke och skuldror. Hon informerade sjukgymnasten om att hon blir yr när hon lägger sig hastigt. Då framförde sjukgymnasten att han skulle titta på hennes pupiller för att kontrollera lägesyrseln. Han höjde britsen och hon fick sitta gränsle på den. Sjukgymnasten ryckte henne hastigt bakåt för att kontrollera hennes pupiller. Hon reagerade med yrsel och hamnade på golvet samt kände en mycket svår smärta. Hon lyckades dock resa sig upp och hänga sig över britsen. Sjukgymnasten tillkallade läkare och ambulanstransport till sjukhus beställdes. På sjukhuset konstaterades ett brott på lårbenshalsen och hon opererades samma dag. Sjukgymnasten påbörjade aldrig någon behandling som det står i beslutet från LÖF men hon fick hjälp upp till sittande position. Hon slet sig inte loss eller kastade sig ner på golvet. Hon anser att hon i samband med behandlingen utsattes för en olycksfallsrisk då sjukgymnasten hastigt ryckte henne bakåt.

LANDSTINGENS ÖMSESIDIGA FÖRSÄKRINGSBOLAG, LÖF, ansåg att det inte förelåg rätt till patientskadeersättning med följande motivering:

Inledningsvis vill vi nämna att patienten har bevisbördan för att skada uppkommit genom ett olycksfall enligt förutsättningarna i patientskadelagen. Utredningen ger inte stöd för att patientens skada skulle ha orsakats genom ett olycksfall i patientskadelagens mening. Fallet som ledde till lårbensfrakturen orsakades inte av en plötslig oförutsedd yttre händelse utan snarare av en plötslig förutsedd inre händelse, patientens yrsel. Patienten utsattes i samband med behandlingen inte för en typiskt sett högre risk för skada än vid normalt sänggående i hemmet. Uppgiften om att hon hastigt skulle ha ryckts bakåt saknar stöd i sjukgymnastens redogörelse där det anges att patienten lagts ner på britsen med huvudet åt fotändan. Med övervägande sannolikhet orsakade patienten själv fallet som ledde till lårbensfrakturen genom att hastigt lösgöra sig från sjukgymnastens grepp när denne skulle hjälpa henne till sittande ställning. Således har patienten inte av undersökning, vård, behandling eller liknande åtgärd och inte heller genom olycksfall i patientskadelagens mening orsakats någon personskada. Under angivna förhållanden föreligger det inte någon rätt till patientskadeersättning.

PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg att det förelåg rätt till patientskadeersättning och gjorde följande bedömning:

Ersättning kan lämnas för skada som med övervägande sannolikhet är orsakad av olycksfall i samband med undersökning, vård, behandling eller liknande åtgärd.

Den anmälda skadan, dvs. brott på vänster lårbenshals, inträffade i samband med undersökning av patientens yrsel med Dix-Hallpikes test. Att en patient ramlat i golvet under behandling måste betraktas som ett olycksfall, oavsett orsaken till fallet. Olycksfallet får också anses ha uppkommit i samband med en vårdåtgärd på det sätt som avses i 6 § första stycket 5 patientskadelagen. Patienten är därför berättigad till patientskadeersättning för följderna av det aktuella olycksfallet.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 2010/87