2009:12

Lång väntan på operation. Ej ersättning.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

6 § första stycket 1 patientskadelagen (1996:799)

Ärendet gäller en nu 38-årig man med en högersidig handledsfraktur. Patienten har anmält onödigt lidande och att steloperation av högersidigt handledsbrott blev nödvändigt på grund av feldiagnos. Han har sedan 2003 varit föremål för utredning vid Piteå Älvdals sjukhus ortopediska klinik och Sunderby sjukhus ortopediska klinik.

Patienten bröt i Thailand 2001 höger handled i samband med en MC-olycka.

Han erhöll gipsbehandling under en månads tid.

Han sökte Piteåhälsan 2003-01-16 då han sedan ett halvår haft mycket smärtor i handleden och hade svårt att använda handen. Röntgenundersökning utförd 2003-03-13 visade status efter distal (handledsnära) radiusfraktur (underarmens strålben), sannolikt en Smith’s variant. Frakturen var läkt i betydande felställning i form av 40 grader volart öppen vinkel samt betydande axial och måttligt uttalad radial kompression. Inga övertygande arthrosförändringar (nedbrytande ledförändringar) kunde ses.

I remissvar från Piteå Älvdals sjukhus 2003-10-16 anges att patienten beskrev smärtor vid i princip alla rörelser i handleden och att smärtans intensitet varierade. Man diskuterade operativ åtgärd med osteotomi av radius (operativ korrektion av felställningen) men detta ingrepp kunde ej garantera bättring utan risk för försämring förelåg. Man ordinerade handledsstöd och remiss till arbetsterapeut utfärdades. Efter diskussion med patienten kom man fram till att i första hand pröva handledsstöd men om han skulle uppleva besvären som grava skulle han höra av sig om han då var beredd att ta den risk som en operation skulle medföra.

Han återkom 2004-12-07 till mottagningen och hade då rörelsekorrelerade smärtor med strålning ut i ring och lillfinger. Han hade tämligen god rörlighet och ingen påtaglig vilovärk. Remiss utfärdades till Sunderby sjukhus för handkirurgisk bedömning 2004-12-10.

Han kom 2006-04-04 till Sunderby sjukhus ortopediska klinik där man kompletterade tidigare utförda röntgenbilder med en MR-undersökning som visade arthros. Patienten meddelades röntgensvaret per telefon och fick då besked om att en artrodesoperation var lämplig, d.v.s. en form av steloperation av leden. Patienten meddelade 2007-02-14 att han hade stora besvär och önskade därför att få operation utförd.

Han opererades 2007-04-18 på grund av posttraumatisk arthros med handledsartrodes med skruv och platta och bentransplantat taget från höftkam.

PATIENTEN anger att han vid första besöket vid Piteå Älvdals sjukhus informerades om att det var osäkert om en operation skulle förbättra hans situation. Han fick ett handledsskydd utprovat med uppföljning efter ett år. Då värken tilltagit blev han vid andra besöket remitterad till Sunderbys sjukhus ortopediska klinik. Det blev en fördröjning och väntan med oerhörd värk från 2002–2007 på grund av remisshanteringen, vilket borde ha kunnat undvikas. Nu blev det enda alternativet att steloperera på grund av den arthros som uppkommit under fördröjningen. Han anser därför att han borde vara berättigad till ersättning.

PERSONSKADEREGLERINGSBOLAGET (PSR) gjorde följande bedömning:

Vi har bedömt att man med hänsyn till uppvisade symptom har ordinerat adekvata undersökningar och tolkat undersökningsresultaten på sätt som överensstämmer med allmänt vedertagen medicinsk praxis. Någon fördröjning med att ställa rätt diagnos föreligger enligt vår bedömning inte. Vidare har vi bedömt att det inte förelegat någon absolut indikation för att operera tidigare än vad som blev fallet. Operationen utfördes enligt en medicinskt vedertagen metod och på riktigt sätt. Även om operation utförts tidigare hade den utförts på samma sätt och någon osteotomi av radius hade inte varit aktuell.

PATIENTSKADENÄMNDEN delade PSR:s bedömning att ersättningsbar patientskada inte förelåg och gjorde följande bedömning:

Nämnden delar PSR:s bedömning att patientens besvär successivt har utretts, tolkats och behandlats enligt vedertagna medicinska behandlingsprinciper. Någon skada har inte tillförts vid behandlingen.

Beklagligtvis var väntetiden mycket lång från det att patienten remitterades till handkirurg i december 2004 till dess att steloperationen utfördes i april 2007. Denna långa väntetid beror emellertid på en sådan resursbrist som inte medger rätt till ersättning enligt patientskadelagen. Ersättningsbar patientskada föreligger således inte.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 284/2009