2009:10

Felaktig journaluppgift om cancer. Hälso- och sjukvård i Sverige. Psykisk skada. Personskada.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

3 och 6 §§ patientskadelagen (1996:799)

Ärendet gäller en 31-årig kvinna som i juli 2005 diagnostiserades med ändtarmstumör (rektalcancer). Hon anmäler psykiskt och fysiskt lidande till följd av att hon tagit del av PAD-utlåtande 2005-08-19, som felaktigt angav att det förelåg cancer stadium Dukes B, vilket är ett allvarligare stadium än Dukes A som hade varit den korrekta klassificeringen.

Patienten genomgick 2005-06-29 rektoskopi med provtagning från slemhinnan. PAD-utlåtande 2005-07-07 talade för adenocarcinom av minst in situ – typ men sannolikt förelåg ett invasivt coloncarcinom. Magnetkameraundersökning utfördes 2005-07-15 som bedömdes visa en ändtarmstumör i stadium T2.

2005-08-03 opererades patienten med låg främre resektion (avlägsnande av rektum med bevarande av anus) med colonreservoar (en reservoar görs av colon som sedan kopplas till anus) samt uppläggning av en loopileostomi (en tillfällig avlastande stomi).

I PAD-utlåtande 2005-08-19 anges att det förelåg cancer stadium Dukes B. I journalanteckning 2005-08-29 anges ”PAD-konferens: PAD har visat T2

tumör som växer i muscularis propria men inte igenom. Noll växt i 20 undersökta körtlar.”

Vid läkarbesök 2005-10-17 ville patienten att man skulle gå igenom PAD-utlåtande 2005-08-19 där patologen beskrivit en T2tumör men angivit Dukes B som stadium.

2005-11-28 fick patienten besked om att det var fråga om en tumör av typen Dukes A T2.

PATIENTEN har som patientskada anmält att hon drabbats av psykiskt och fysiskt lidande p.g.a. att man i PAD-utlåtande 2005-08-19 angivit felaktig stadieindelning av hennes cancertumör. Patienten fick före operationen 2005-08-03 besked om att cancertumören befann sig i stadium Dukes A. I PAD-utlåtandet 2005-08-19 anges felaktigt Dukes B som stadium.

Hennes fysiska besvär yttrar sig i form av sömnsvårigheter, huvudvärk, rädsla för vårdpersonal, misstro mot myndighetspersoner, mardrömmar, magproblem, leda, ätstörningar/ingen matlust, viktnedgång med mera. De psykiska besvären – i form av depression, ångest, oro och annat – är mycket stora. Efter stor påtryckning från patienten och hennes mamma fick man läkarna att kontrollera preparatet igen och rätta till feldiagnostiseringen i journalen. Läkarna tog själva inte initiativ till detta.

På grund av feldiagnostiseringen mår patienten psykiskt dåligt och hon har tvingats gå till psykolog/psykiatriker och ha tät kontakt med en psykiatrisjuksköterska. Hon oroar sig ännu över om det verkligen var en cancer i stadium Dukes A. Patienten har bifogat ett intyg från överläkare vid Psykiatrisk öppenvård, som beskriver hur dåligt hon mår efter feldiagnostiseringen.

PERSONSKADEREGLERINGSBOLAGET (PSR) gjorde följande bedömning:

Patientskadeersättning lämnas för personskada på patient om det är övervägande sannolikt att skadan är orsakad av undersökning, vård, behandling eller liknande åtgärd under förutsättning att skadan kunnat undvikas antingen genom ett annat utförande av det valda förfarandet eller genom val av ett annat tillgängligt förfarande som enligt en bedömning i efterhand från medicinsk synpunkt skulle ha tillgodosett vårdbehovet på ett mindre riskfyllt sätt (6 § första stycket 1 patientskadelagen), eller att skadan är orsakad av felaktig diagnostisering (6 § första stycket 3 patientskadelagen). En diagnosskada föreligger när faktiskt iakttagbara sjukdomstecken i samband med diagnostik förbisetts eller feltolkats och på grund härav behandlingsresultatet uteblivit, försämrats eller försenats. Vid prövning av rätt till ersättning enligt punkterna 1 och 3 skall den handlingsnorm tillämpas som gäller för en erfaren specialist eller annan erfaren yrkesutövare inom området.

Enligt journalhandlingar från kirurgkliniken, SU/Östra, hade patienten en ändtarmstumör i stadium Dukes A. Patienten har av eget val skaffat kopia av PAD-utlåtande 2005-08-19 där felaktig stadieindelning (Dukes B) angivits av hennes cancertumör.

Enligt vår bedömning har patienten utretts, bedömts och behandlats på medicinskt vedertaget sätt. Det missvisande PAD-utlåtandet 2005-08-19 har inte lett till felaktig vård och behandling och inte heller legat till grund för felaktig information till patienten. Handlingarna i ärendet ger inte med övervägande sannolikhet stöd för att patienten tillförts en fysisk eller psykisk skada som en direkt följd av vård och behandling. Under sådana förhållanden föreligger ingen patientskada.

PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg att patientskada förelåg och gjorde följande bedömning:

Patienten har som patientskada anmält att hon drabbats av psykiskt och fysiskt lidande p.g.a. att man i PAD-utlåtande den 19 augusti 2005 angivit felaktig stadieindelning av hennes rektalcancertumör.

Patienten opererades den 3 augusti 2005. Efter operationen fick patienten besked om att cancertumören befann sig i stadium Dukes A, vilket är den lindrigaste formen av cancer på Dukes skala från A till D med en tumör som är begränsad till tarmens slemhinna. I PAD-utlåtandet efter operationen angavs felaktigt den allvarligare formen Dukes B som stadium. Av texten i övrigt i utlåtandet framgick dock genom beskrivningen av hur tumören växt att det var fråga om stadium Dukes A.

Patienten rekvirerade efter operationen sina journalhandlingar och fick då också PAD-utlåtandet i vilket hon kunde läsa att hennes cancer hade stadium Dukes B. Med anledning av de motsägelsefulla uppgifterna om vilket stadium på Dukes skala som hennes cancer hade, kontaktade patienten sjukvården. Av journalanteckning den 17 oktober 2005 framgår att hon vid läkarbesök tagit upp frågan om de motsägelsefulla uppgifterna i PAD-utlåtandet och begärt att man ytterligare en gång skulle gå igenom uppgifterna så att hon kunde vara säker på diagnosen. Enligt journalanteckning den 28 november 2005 fick hon sedan besked om att PAD-svaret skulle vara Dukes A.

PSR har konstaterat att det missvisande PAD-utlåtandet inte lett till felaktig vård och behandling och ansett att utlåtandet inte heller legat till grund för någon felaktig information till patienten. Det föreligger därför enligt PSR inte någon övervägande sannolikhet för att patienten tillförts en fysisk eller psykisk skada som en direkt följd av vård och behandling och således inte orsakats någon patientskada.

Nämnden delar PSR:s uppfattning att det missvisande PAD-utlåtandet inte har lett till felaktig vård och behandling. Däremot menar nämnden att utlåtandet, som patienten tagit del av, med hänsyn till den felaktigt angivna stadieindelningen har inneburit att patienten fått en felaktig information från vårdens sida. Det har därvidlag inte någon betydelse att utlåtandet inte tillställts patienten på vårdgivarens initiativ utan efter egen begäran.

Frågan är då om det har uppkommit någon skada. Utlåtande har inhämtats från bland andra specialisten i psykiatri och socialmedicin professorn W. Mot bakgrund av att det missvisande PAD-svaret inte synes ha haft någon betydelse för vården och behandlingen vid den aktuella kirurgkliniken och inte heller, enligt professor W, legat till grund för felaktig information till patienten, har han angett att det inte är övervägande sannolikt att patienten tillförts en psykiatrisk skada som en direkt följd av vård och behandling. I utlåtandet konstaterar han dock även att patienten sedan tidigare lider av ett svårt och plågsamt tvångsneurotiskt syndrom och att det centralt i patientens besvärsbild finns ett starkt behov av att i olika avseenden försöka få kontroll över tillvaron i alla dess detaljer. Vidare menar han att detta medför en synnerligen stor sårbarhet vid alla händelser och all information som kan skapa känslor av osäkerhet. Professor W uttalar sedan att man mot den bakgrunden har att förstå att den text som patienten sökt upp i PAD-utlåtandet kommit att innebära en psykisk påfrestning som förvärrat hennes olika symptom. I den sammanfattande bedömningen anför professor W, utöver det som angetts tidigare, att handlingarna i ärendet indikerar att en viss försämring skett beträffande patientens sjukdomssymptom sedan hon fått det missvisande PAD-svaret.

Enligt nämndens mening är det genom professor W:s yttrande klarlagt att patienten, mot bakgrund av det tvångsneurotiska syndrom hon lider av, genom den missvisande information hon fått på grund av felaktigheten i PAD-utlåtandet har orsakats en försämring av sina tidigare sjukdomssymtom. Hon har således drabbats av en skada. Att hon innan hon tog del av PAD-utlåtandet fått ett korrekt besked om vilket stadium det var fråga om och även efter det att hon tagit upp frågan om PAD-utlåtandet fått samma besked om det rätta förhållandet föranleder inte någon annan bedömning.

Av 3 § patientskadelagen framgår att en förutsättning för att man ska kunna få ersättning enligt lagen är att skadan har uppkommit i samband med hälso- och sjukvård. Nämnden har tidigare tagit ställning till frågan om hanteringen av journaluppgifter faller in under begreppet hälso- och sjukvård och konstaterat att detta är fallet (Patientskadenämndens referatsamling nr 2005:06). I enlighet med detta synsätt har den aktuella skadan enligt nämndens mening uppkommit i samband med hälso- och sjukvård och det oavsett att patienten själv begärt att få ut det missvisande PAD-utlåtandet.

Sammanfattningsvis har patienten således drabbats av en personskada i samband med hälso- och sjukvård. Det ankommer på PSR att ta ställning till ersättningsfrågan.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 495/2009