2009:08

Tandextraktion utan tillräcklig indikation. Ersättning.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

6 § första stycket 1 och 3 patientskadelagen (1996:799)

Ärendet gäller en kvinna född 1958 som under 2005 sökte akut tandvård p.g.a. besvär från vänster underkäke.

PATIENTEN anmäler att det var en felaktig behandling 2005-07-21 med att påbörja rotbehandling av tand 35 utan diagnos. Detta har medfört förlängt lidande, nervskada och senare onödig förlust av tanden 35. Vidare anmäls att tanden 34 skadats i samband med avlägsnandet av tand 35. Initialt anmäls FTV (Folktandvården) A 2005-07-21 och därefter behandling vid FTV B.

I  BOLAGETS (PSR:S) UTREDNING anges att patienten kom som ny patient till FTV B 20040511. Amalgamfyllningen i tand 35 hade frakturerat och patienten hade haft ont av och till. Karies avlägsnades och tanden försågs med en temporär fyllning i avvaktan på symptomfrihet. En konventionell lagning med compositematerial applicerades i tanden 2004-08-24. Fyllningen var pulpanära, d.v.s. i nära anslutning till tandens kärlrika inre.

2005-07-20 uppsöktes FTV A akut. Sedan två veckor tillbaka förelåg tilltagande besvär från vänster underkäke. Olika tester utfördes för att få fram vilken tand som var orsaken till besvären. Den djupa fyllningen i tand 35 misstänktes vara orsak till värken. Dagen efter var tanden så känslig vid sondering och smärtade så kraftigt, att beslut togs att inleda rotbehandling till följd av pulpitiska symptom (akut inflammation i tandens kärlrika inre). Tanden akutrensades samma dag, d.v.s. 2005-07-21. Rotbehandling av tanden 35 fortsatte 2005-08-08 vid FTV B. Tanden rotfylldes definitivt 2005-09-09, då besvären avklingat mer och mer.

2006-03-09 uppsöktes FTV B akut då värk förelåg från vänster underkäke och som periodvis förelegat. Den gamla rotfyllningen i tanden avlägsnades och tanden försågs med ett vävnadsvänligt medikament. Ingen sprickbildning i tanden kunde dock konstateras. Besvären försvann för en tid men återkom senare. 2006-06-22 beslutades om remiss till rotfyllningsspecialist. Smärtan misstänktes ha karaktären av utlöst neuralgi (nervsmärta).

Tanden 35 avlägsnades 2006-10-03 till följd av utebliven symptomfrihet. Själva avlägsnandet förlöpte komplikationsfritt. Därefter har besvär påtalats i varierande grad. Patienten har även påtalat att tanden 34 flyttat på sig. Detta har dock inte kunnat verifieras.

Vid inspektion av tanden under rotbehandlingsförloppet, vid revidering av den gamla rotfyllningen och efter att tanden avlägsnats har inga sidokanaler eller sprickbildningar kunnat konstateras. Detta kan utläsas ur journal samt utlåtande från tandläkare E.

PERSONSKADEREGLERINGSBOLAGET (PSR) har bedömt att all behandling varit odontologiskt motiverad och utförts enligt vedertagen metod och på ett korrekt sätt. Tanden uppvisade en symptombild av pulpit d.v.s. akut inflammation i tandens kärlrika inre. Befintlig fyllning var omfattande och låg i nära anslutning till pulparummet (tandens kärlrika inre).

Vid bedömning om en felaktig diagnos/behandling föreligger eller inte utgår man ifrån vilka besvär som uppvisats vid undersökningstillfället, vilka undersökningar som gjorts samt hur symptom och undersökningsresultat har tolkats. PSR anser att man utfört lämpliga undersökningar/behandlingar och att man har tolkat undersökningsresultatet/n på ett rimligt sätt, och mot bakgrund av detta förhållande finner vi att de faktiskt iakttagbara symptomen tolkats i överensstämmelse med allmänt vedertagen praxis. PSR anser följaktligen att patienten fått en riktig vård och behandling med hänsyn till detta. Någon felaktig behandling kan inte verifieras i den mening som avses i patientskadelagen. Ersättning har därför avböjts från landstingens patientförsäkring.

PATIENTEN godtar inte PSR:s bedömning i ärendet. Tanden har felaktigt behandlats vilket resulterat i en nervskada (bestående smärta/värk i området). Värken har inte försvunnit även om tanden avlägsnats. Det kan inte vara påstådda sidokanaler i tanden 35 som varit orsak till hennes smärta/värk. Tandläkare som undersökt tanden efter att den avlägsnats, har inte kunnat finna några sidokanaler. Patienten yrkar ersättning för lidande och merkostnader som det får förstås.

PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg att det förelåg rätt till patientskadeersättning för förlusten av tanden 35 och gjorde följande bedömning:

Nämnden anser att symtombilden successivt utreddes, tolkades och behandlades korrekt fram till dess att man avlägsnade tand 35 den 3 oktober 2006. Enligt nämndens uppfattning fanns det vid denna tidpunkt inte tillräcklig indikation för att dra ut tanden. Specialisten i endodonti hade den 15 augusti 2006 rekommenderat en avvaktande hållning. Att det i brevet från detta datum anmärks att det eventuellt på lång sikt kunde bli frågan om extraktion gav inte grund för extraktion endast en och en halv månad därefter. Patienten hade inte ens haft en ihållande besvärsbild under den mellanliggande perioden. I september månad uppgav patienten i stället att det förelåg en förbättring. Enligt nämnden är patienten därmed berättigad till ersättning för förlusten av tand 35.

Enligt nämndens bedömning är det däremot inte övervägande sannolikt att någon skada tillfogats tand 34 i samband med tandutdragningen av tand 35. Rätt till ersättning för skada på tand 34 föreligger därmed inte.

Det smärttillstånd som patienten drabbats av utgör inte någon ersättningsbar patientskada då den behandling som utförts utöver tandutdragningen skett i enlighet med gällande handlingsnormer. I den mån smärttillståndet har samband med utförd behandling har detta inte kunnat undvikas genom ett annat utförande av behandlingen eller genom val av någon annan behandlingsmetod som tillgodosett vårdbehovet på ett mindre riskfyllt sätt.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 307/2009