2009:03

Meniskskada vid styrketest. Ej ersättning. Jfr 2008:09.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

6 § första stycket 1 patientskadelagen (1996:799)

Ärendet gäller en 38-årig kvinna, vars vänstra knä opererades den 1 juni 2006 för en korsbandsskada. Den 13 december 2006 var hon på ett uppföljande besök hos sjukgymnast. I uppföljningen ingick att göra ett styrketest av det opererade knäet. Detta gjordes i ett så kallat Biodextest, vilket går till på så sätt att patienten skall sparka så hårt som möjligt med ett ben i taget fastspänt på en skena som är kopplad till en dator. Syftet är att man skall kunna jämföra kraften i det skadade benet med det friska.

Patienten fick ont i det friska benet under testet, varför fortsatt undersökning avbröts. Vid undersökning av det tidigare friska högra knäet konstaterades en meniskskada. Artroskopi visade att patienten hade åldersförslitningar på menisken.

PATIENTEN ansåg att hon har rätt till patientskadeersättning eftersom skadan kunnat undvikas. Dels påpekade hon mitt under testet för sjukgymnasten att ”det känns som benet skulle gå av”. På detta hade denne svarat ungefär ”nej det tror jag inte är möjligt”. Dels borde man före testet ha undersökt om det förelåg åldersförslitningar, eftersom det i sådant fall fanns risk för att knäet skulle skadas. Dels borde man ha övervägt att använda en annan metod. Patienten ansåg att det var ett typiskt olycksfall i samband med vård, undersökning, behandling eller liknande åtgärd.

BOLAGET (Zurich) avböjde ersättning med följande motivering:

När det gäller vad som sagts av sjukgymnasten respektive patienten under själva styrketestet så har de olika versioner av detta. Eftersom Zurich inte har möjlighet att ta upp vittnesmål under ed kan utredningen enbart baseras på journalhandlingar samt vad vårdgivaren själv vidgår. Sjukgymnasten har i detta fall skrivit och meddelat att han inte uppfattat att patienten inte tyckte att det kändes bra förrän efter det att testet hade gjorts och det var också därför som det andra testet ströks. Patienten menar att hon klargjorde detta under testet, men då hon inte kunnat styrka detta kan det inte tas i beaktande vid utredningen.

Zurichs uppfattning är att det är övervägande sannolikt att meniskskadan i höger knä uppstod under styrketestet. Däremot är det Zurichs uppfattning att skadan inte hade kunnat undvikas genom ett annat utförande av metoden. Då knäet redan innan hade åldersförslitningar så krävdes inte mycket för att skadan skulle uppstå och den hade också kunnat uppstå vid en normal, alldaglig aktivitet. Vi anser att det inte heller funnits en annan metod som uppfyllt vårdbehovet på ett mindre riskfyllt sätt.

Zurichs bedömning är vidare att det inte är visat att skadan skulle ha berott på fel hos medicinteknisk produkt eller felaktig hantering av densamma.

Zurichs bedömning är slutligen att skadan inte är ett olycksfall i samband med vård. Med definitionen olycksfall menar man någonting som är plötsligt och oväntat. Att patienten sparkat hårt under styrketestet är varken plötsligt eller oväntat. Åldersförändringarna i knäet sedan tidigare är inte heller utifrån kommande.

Zurich har därför avböjt ärendet med stöd av 6 § första stycket 1, 2 och 5 patientskadelagen.

PATIENTSKADENÄMNDEN delade Zurichs uppfattning att ersättningsbarskada inte förelåg och gjorde följande bedömning:

Enligt 6 § första stycket 1 patientskadelagen lämnas ersättning för personskada på patient om det föreligger övervägande sannolikhet för att skadan är orsakad av undersökning, vård, behandling eller liknande åtgärd, under förutsättning att skadan kunnat undvikas antingen genom ett annat utförande av det valda förfarandet eller genom val av ett annat tillgängligt förfarande, som enligt en bedömning i efterhand från medicinsk synpunkt skulle ha tillgodosett vårdbehovet på ett mindre riskfyllt sätt.

Det test som utfördes på patientens vänstra knä är en vanlig och vedertagen metod i syfte att fastställa värdet på styrkan i knäet efter en operation. Det finns inget annat utförande av detta förfarande, eller någon annan metod som tillgodoser vårdbehovet på ett mindre riskfyllt sätt. Det inträffade är således en icke undvikbar komplikation. Nämnden gör vidare den bedömningen att, även om man känt till patientens åldersförändringar i det högra knäet, skulle man ha utfört testet.

Någon ersättningsbar patientskada föreligger därför inte.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 581/2008