2009:01

Ej preskription. Utgångspunkt för preskriptionstid.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

§ 8 i ersättningsbestämmelserna från 1995 och 23 § patientskadelagen (1996:799)

Ärendet gäller en vid behandlingstillfället 51-årig kvinna, som åren 1996 och 1997 vid två tillfällen opererades för hallux valgus i vänster stortå. Skadeanmälan kom in till bolaget 2004-03-30. Patienten har som patientskada anmält att utförandet av operationerna medfört onödigt lidande, merkostnader och inkomstförlust under en förlängd sjukdomstid samt kvarstående besvär. Bolaget (PSR) har bedömt att ersättningsbar skada föreligger och har utbetalt ersättning för bestående besvär (lyte och men). Däremot har bolaget bedömt att preskription föreligger avseende patientens krav på ersättning för merskada under den akuta sjukdomstiden.

PATIENTEN anger i sin skrivelse till Patientskadenämnden att utredningen har försvårats av att behandlande läkare inte fört journal enligt gängse principer och krav. Journalens innehåll kom till patientens kännedom för första gången i och med att hon bad om en kopia från PSR. Patienten blev aldrig informerad om att någon risk för bestående men fanns eller att något överhuvudtaget inte gått som planerat.

Patienten yrkar på maximal ersättning där det också ingår ersättning för sveda och värk för den tid hon var sjukskriven efter operationerna.

PERSONSKADEREGLERINGSBOLAGET (PSR) gjorde följande bedömning:

Skadeanmälan kom in till PSR 2004-03-30.

Enligt tillämpliga ersättningsbestämmelser måste den som vill kräva ersättning för behandlingsskada anmäla skadan inom tre år från det han fick kännedom om skadan men aldrig senare än tio år från det den åtgärd som orsakade skadan vidtogs. Den treåriga tidsfristen (preskriptionstiden) börjar löpa när den skadelidande fått kännedom om skadan d.v.s. han ska ha insett att en skada uppkommit och att den kan ha samband med en åtgärd från sjukvården.

Av utredningen framgår att patienten haft kännedom om sambandet mellan sina besvär och utförda operationer 1996-10-23 respektive 1997-06-10 och att hon därmed i nära anslutning till dessa tidpunkter kan anses ha haft kännedom om skadan respektive om att anspråk på ersättning avseende sveda och värk, inkomstbortfall samt kostnader kunde göras.

När det gäller bestående skada som kan ge rätt till ersättning för lyte och men har vi, med ledning av det medicinska underlaget och patientens egna uppgifter, bedömt att hon inte före 2003 haft kännedom om att hon drabbats av bestående skada och att hon därför har rätt att få frågan avseende bestående skada prövad.

PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg att preskription inte förelåg avseende patientens krav på ersättning för sveda och värk, kostnader och inkomstförlust under den akuta sjukdomstiden på grund av behandlingsskadan och gjorde följande bedömning:

PSR har gjort gällande att patientens ersättningsanspråk är preskriberade enligt bestämmelserna om treårig preskriptionstid. Utgångspunkten för denna preskriptionstid är den tidpunkt då patienten fått kännedom om skadan. Detta gäller beträffande varje anmäld skada och preskriptionstiden kan således börja vid olika tidpunkter i ett och samma ärende när skilda skador föreligger. Som framgår av praxis är också kännedomskriteriet och vad som ska läggas i detta inte alltid lätt att bedöma. Mot bakgrund av detta krävs det, när man som PSR vill åberopa preskription, att det klart och tydligt anges vilken tidpunkt som görs gällande som utgångspunkt för preskriptionstiden beträffande varje skada. Det är således inte tillräckligt att, som bolaget gjort i detta fall, lämna en allmän hänvisning till att patienten får anses ha haft kännedom om skadan i nära anslutning till de aktuella operationerna åren 1996 och 1997.

Läkningsförloppet efter en hallux valgusoperation kan ofta bli långdraget och besvärligt. Om så blir fallet får patienten som regel antas bedöma att det är fråga om ett normalt men långdraget sjukdomsförlopp. Patienten framhåller i detta ärende att det var först under år 2003 som hon började misstänka att det kunde röra sig om en operationsskada. Före år 2003 hade inte någon vårdpersonal talat om någon tillförd skada. När husläkaren i juli 2003 sände remiss till ortopedkliniken ansåg han att operationsresultatet i hans ögon var utan anmärkning. På misstanke om att en behandlingsskada kunde föreligga sände patienten redan i februari 2004 in en skadeanmälan till PSR. Enligt nämndens mening är det inte visat att patienten före denna tidpunkt haft kännedom om behandlingsskadan. Patienten får således även när det gäller kraven på ersättning för de akuta besvär som behandlingsskadan förorsakat henne anses ha gjort skadeanmälan i rätt tid. Det ankommer på PSR att beräkna ersättningens storlek.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 615/2008