2008:17

Dövhet efter öronkirurgi. Hörapparat tillgodoser ej vårdbehovet. Bristande information. Ej ersättning.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

6 § första stycket 1 patientskadelagen (1996:799) och allmänna skadeståndsrättsliga regler

Ärendet gäller en 48-årig man med cholesteatom (pärlsvulst) i vänster öra. Av journalanteckning 2003-12-01 från otokirurgisk klinik framgår att patienten sedan barndomen haft återkommande sekretion (avsöndring) från vänster öra och att han opererats utomlands vid två tillfällen för en vänstersidig kronisk otit (öroninflammation). Sedan dess hade han en radikalhåla som ständigt fuktade. Det noterades också att han inte kunde använda hörapparat på vänster sida då det i sådana fall fuktade ännu mer. Patienten opererades 2003-12-03 på grund av cholesteatombildning i vänster öra. Då detta ingrepp inte åstadkom hörselförbättring, på grund av att stigbygeln växt fast, gjordes i en andra operation 2004-11-17 ett hörselförbättrande ingrepp. Efter operationen var patienten yr och senare konstaterades att patienten blivit döv på vänster öra. Yrseln gick i regress men dövheten med tinnitus bestod.

PATIENTEN har som patientskada anmält vänstersidig dövhet och tinnitus efter en operation med stapedotomi (stigbygeloperation) 2004-11-17. Han har också framhållit att han före denna operation fått information om att ingreppet var riskfritt.

PERSONSKADEREGLERINGSBOLAGET (PSR) avböjde ersättning med följande motivering:

Operationen i november 2004 var medicinskt motiverad och utfördes på riktigt sätt enligt vedertagen metod. I samband med operationen har patienten tillförts skada i form av vänstersidig dövhet och sannolikt utslagande av balanssinne. Enligt vår bedömning hade denna komplikation inte kunnat undvikas vare sig genom ett annat utförande av det valda förfarandet eller genom val av ett annat tillgängligt förfarande som enligt en bedömning i efterhand från medicinsk synpunkt skulle ha tillgodosett vårdbehovet på ett mindre riskfyllt sätt.

Med anledning av patientens uppgifter om bristande information vill vi framhålla att patientskadelagen inte innehåller någon bestämmelse om ersättning vid brister i den information som lämnas en patient före behandlingen om de särskilda behandlingsrisker som kan förekomma. Utredningen ger inte heller stöd för att det föreligger sådan brist i informationen att det uppkommit skadeståndsskyldighet enligt allmänna skadeståndsrättsliga regler.

PATIENTEN har i sin skrivelse till Patientskadenämnden framhållit att han har rätt till ersättning från patientförsäkringen. Enligt patienten är det klarlagt att öronoperationen 2004-11-17 orsakat patientskada i form av total dövhet, tinnitus och ”sannolikt utslagande av balanssinne”. Skadan förorsakar patienten ett betydande lidande och en väsentlig nedsättning av livskvaliteten.

Den skada som patienten drabbats av hade kunnat undvikas genom att operationen inte utförts och alternativ behandling hade erbjudits.

Patienten framför vidare att formuleringarna i specialistläkares utlåtande daterat 2006-08-04 att ”komplikationen hade inte gått att undvika” och att ”komplikationen är känd” indicerar att riskerna för komplikationer vid ifrågavarande ingrepp ej är helt obetydliga. Vidare är det inte utrett i ärendet om tidigare öronkirurgiska ingrepp, som han genomgått och som omnämns i specialistläkarens utlåtande, haft betydelse för en bedömning av risken för komplikationer vid det skadeanmälda ingreppet.

Formuleringen ”Denna komplikation är känd till all öronkirurgi och informeras rutinmässigt preoperativt” betyder inte att patienten erhållit relevant information om riskerna för komplikationer vid ingreppet. Patienten finner det inte utrett i ärendet att han erhållit sådan relevant information preoperativt.

Patienten uppger att han före ingreppet fick information från behandlande läkare att ingreppet var 100 % riskfritt och att operationen skulle medföra god hörsel och en väsentlig förbättring av befintlig hörselnedsättning. Patienten fick således ingen information innan ingreppet om riskerna för komplikation. Efter ingreppet framförde behandlande läkare även att detta aldrig hänt henne tidigare.

Patienten finner det sannolikt att behandlande läkare underskattat, och möjligen inte tillräckligt utrett, riskerna med ingreppet och därför förmedlat bilden till patienten om att allt skulle gå bra med 100 % säkerhet.

Patienten har dessutom betydande och uppenbara svårigheter när det gäller kommunikation, framförallt av språkliga skäl. I sådana fall är det av synnerlig vikt att behandlande läkare säkerställer att relevant information förmedlas och uppfattas korrekt av mottagaren.

Om patienten inför ingreppet hade informerats på ett korrekt sätt om att det förelåg risk för komplikation av allvarlig art så hade ingreppet aldrig genomförts utan han hade valt en alternativ behandling.

PATIENTSKADENÄMNDEN delade PSR:s uppfattning och gjorde följande bedömning:

Enligt 6 § första stycket 1 patientskadelagen lämnas ersättning för personskada på patient om det föreligger övervägande sannolikhet för att skadan är orsakad av undersökning, vård, behandling eller liknande åtgärd, under förutsättning att skadan kunnat undvikas antingen genom ett annat utförande av det valda förfarandet eller genom val av ett annat tillgängligt förfarande, som enligt en bedömning i efterhand från medicinsk synpunkt skulle ha tillgodosett vårdbehovet på ett mindre riskfyllt sätt.

Vid en prövning av patientens rätt till ersättning enligt ovan nämnda lagrum skall nämnden således först ta ställning till om de anmälda besvären hade kunnat undvikas genom ett annat utförande av det valda förfarandet. Vid denna bedömning finner nämnden att operationen den 17 november 2004 var medicinskt motiverad och att den utfördes på ett riktigt sätt enligt en vedertagen operationsmetod. De komplikationer som uppkom i samband med ingreppet i form av bestående tinnitus, dövhet på vänster öra och yrsel har inte kunnat undvikas genom ett annorlunda utförande av operationen.

Nämnden har då att ta ställning till om skadan kunnat undvikas genom val av ett annat tillgängligt förfarande, som enligt en bedömning i efterhand från medicinsk synpunkt skulle ha tillgodosett vårdbehovet på ett mindre riskfyllt sätt. Om man hade avstått från operationen och patienten i stället hade fått en hörapparat hade skadan undvikits. Enligt nämndens bedömning ger emellertid inte en lyckad hörapparatanvändning ett lika bra behandlingsresultat som en lyckad operation. Användning av hörapparat hade därför inte tillgodosett patientens vårdbehov i samma utsträckning som en operation. Mot bakgrund av ovanstående finner nämnden att någon ersättningsbar patientskada inte föreligger enligt 6 § första stycket 1 patientskadelagen.

Med anledning av patientens uppgifter om bristande information vill nämnden framhålla att patientskadelagen inte innehåller någon bestämmelse om ersättning vid eventuella brister i den information som lämnas en patient före behandlingen om de särskilda behandlingsrisker som kan förekomma. Nämnden har av denna anledning även prövat om det förelegat sådan brist i informationen att ersättning kan lämnas enligt allmänna skadeståndsrättsliga regler.

Vid en sådan prövning konstaterar nämnden att patienten, enligt utlåtande av överläkare den 12 december 2006, inför operationen muntligen informerades om olika behandlingsalternativ vid öronkirurgi. Enligt ett senare intyg från den 6 februari 2007 framhåller samma överläkare  att man i samband med information inför operation alltid informerar patienterna om riskerna och då framförallt risken för dövhet. I nämnda intyg anges även att patienten alltid erhåller en skriftlig information inför operationen. I denna patientinformation som bifogas intyget framgår att risker vid stigbygeloperation är dövhet, yrselkänningar och tinnitus. Vårdgivaren får därmed anses ha gjort sannolikt att informationsskyldigheten gentemot patienten uppfyllts. Rätt till ersättning enligt skadeståndsrättsliga regler föreligger därför heller inte.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 549/2008