2008:13
Fortsatt ersättning för inkomstförlust. Bevisbördans fördelning.
En patient har drabbats av patientskada där försäkringsgivaren ansett patienten berättigad till ersättning för inkomstförlust under en viss begränsad tid. Tvisten gäller i vilken omfattning patientens fortsatta arbetsoförmåga beror på patientskadan.
TILLÄMPLIGT LAGRUM
8 § patientskadelagen (1996:799)
Ärendet gäller en 59-årig kvinna med MS (multipel skleros). Patienten opererades 2003-11-20 med totalprotes enligt Lubinus på grund av vänstersidig coxartros (artros i höftleden). Efter operationen drabbades hon av tidig cuplossning vilket 2004-01-28 föranledde revision med bentransplantat från vänster crista (höftbenskammen) samt byte till Variokopfprotes. Patienten drabbades därefter av instabilitet och luxationer och opererades på nytt 2004-02-17, denna gång med Girdlestoneplastik. I efterförloppet drabbades patienten av lokala besvär från tagstället av bentransplantat med smärtor och kramper. Hon opererades med rekonstruktion av cristadefekt 2004-06-07.
PATIENTEN har i sin skrivelse till Patientskadenämnden framfört att hon badläkaren att göra en så kallad ”slinkled” vid den andra operationen (2004-01-28). I stället byggdes en helt ny led upp med hjälp av transplantat från bl.a. höftkammen. Leden höll i 14 dagar och rasade samman på 2 timmar vilket orsakade en skada på bäckenet. Efter detta krävde patienten att få en ny läkare som tog ur allt i höften vilket resulterade i att benet blev 7 cm kortare. Patienten hade så kraftiga kramper att hon inte kunde ligga i en säng. Kramperna förbättrades dock efter att några starka muskler i ljumsken hade kapats.
Det är den andra operationen som är orsak till det lidande som hon har i dag från de tre operationssåren vid höften, bäckenet och ljumsken. Hon har fantomsmärtor och värk i vänster sida. Hon kan inte sitta på en vanlig stol. Värst är det dock då patienten ska sova. Avslutningsvis framför patienten att orsaken till att hon bad om hel sjukpension var att hon blivit så trött, stressad, okoncentrerad och vilsen. Hon skulle aldrig ha slutat sitt arbete i förtid annars. Jobbet var patientens livlina och hennes chans att få social gemenskap.
PERSONSKADEREGLERINGSBOLAGET (PSR) har ansett att patienten är berättigad till patientskadeersättning på grund av suboptimal operativ behandling av coxartros under åren 2003–2004, vilket lett till förlängt lidande och förvärrade besvär, reoperationer samt lokala besvär från tagstället av bentransplantat 2004-01-28 med smärtor och kramper. Enligt PSR:s bedömning borde en Girdlestoneplastik ha utförts redan vid den första operationen, 20031120.
Ersättning för sveda och värk har lämnats för perioden 2003-11-20 till 2004-08-31. PSR har bedömt att den totala medicinska invaliditeten uppgår till 25 %, varav patientskadan utgör 10 %.
Ersättning för inkomstförlust kan lämnas om patientskadan medför inkomstförlust och patienten inte samtidigt är arbetsoförmögen på grund av grundsjukdomen, annan sjukdom eller andra orsaker.
Patienten hade sedan tidigare halv sjukersättning. Ersättning har lämnats för inkomstförlust med 7 319 kronor (brutto) under perioden 2004-03-21 till 2004-08-07. Efter samråd med medicinska rådgivare inom ortopedi har vi bedömt att patientens arbetsoförmåga från 2004-08-08, som senare lett till hel sjukersättning från och med januari 2006, inte är orsakad av patientskadan.
PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg att patienten hade rätt till ersättning för den tillkommande arbetsoförmågan fr.o.m. 2004-08-08 och gjorde följande bedömning:
Patienten har bevisbördan för att en patientskada har inträffat. Försäkringsgivaren har då bevisbördan – utan bevislättnad – för sitt påstående att patienten även om patientskadan inte inträffat, skulle ha varit helt eller delvis arbetsoförmögen på grund av konkurrerande skadeorsaker.
Patientskadan utgörs av följderna av icke adekvat operativ behandling av coxartros åren 2003–2004.
Patienten uppbar halv sjukersättning, så som det får förstås av tillgängligt underlag, från slutet av 90-talet till följd av MS. Fr.o.m. november 2003 blev hon helt sjukskriven p.g.a. tilltagande besvär med vänstersidig coxartos som hon opererades för första gången 2003-11-20. Hon reopererades sedan flera gånger och har därefter utvecklat ett kroniskt smärt och kramptillstånd i höftregionen. Nämnden anser att större delen av smärttillståndet är en följd av patientskadan.
Vid tidpunkten för patientskadans inträffande arbetade patienten halvtid i ett handikappanpassat arbete som kontorist. Hon var rullstolsburen, men klarade ändå att utföra sitt halvtidsarbete. I försäkringskassans handlingar anges flera sjukskrivnings/rehabiliteringsperioder, som nämnden uppfattat det till följd av MS, dock inte året innan hon sjukskrevs till följd av höftbesvären. Patienten beviljades hel sjukersättning fr.o.m. januari 2006 p.g.a. MS och smärttillståndet i höften.
Patienten har själv anfört att hon inte skulle ha ansökt om hel sjukersättning om det inte vore för smärttillståndet i höften, som utöver ständig värk även medfört sömnsvårigheter och åtföljande trötthet och koncentrationssvårigheter.
PSR har initialt lämnat ersättning för inkomstförlust t.o.m. 2004-08-07. Därefter anser bolaget, utan motivering, att den fortsatta arbetsoförmågan beror på patientens grundbesvär. Nämnden anser, vid en sammantagen bedömning, att PSR inte har styrkt att patienten, om patientskadan inte hade inträffat, skulle ha varit helt arbetsoförmögen fr.o.m. 2004-08-08. Patienten bör således erhålla ersättning för den inkomstförlust hon drabbats av fr.o.m. detta datum (skillnaden mellan halv sjukersättning och hel sjukpenning/hel sjukersättning).
PATIENTSKADENÄMNDEN
DNR 181/2008
