2008:09

Muskelbristning i axel. Ej medicinskt motiverad behandling. Ersättning. Jfr 2009:03.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

6 § första stycket 1 patientskadelagen (1996:799)

Ärendet gäller en 67-årig man med besvär från axlar och nacke. Hans besvär i höger axel började redan i 20årsåldern. Sedan 1970-talet även besvär med vänster axel. Han har sysslat med anläggningsarbeten och fick år 1988 skadorna godkända som arbetsskador. Vid en läkarkontakt år 1989 fick han diagnosen rotator cuff syndrome (rotatorkuffen är en muskelgrupp som stabiliserar skuldran) och fick rådet att söka lindrigare arbete. Han hade röntgenverifierade artrosförändringar i båda axlarna och beskrevs i en sjukgymnastjournal som en ”man med mångåriga problem från utslitna axlar”. År 2002 råkade han ut för en fallolycka och opererades år 2004 i höger axel p.g.a. acromioclavicularledsartros (förslitning i leden mellan nyckelbenet och skulderbladet).

Den 21 april 2005 hade han fortfarande heltidsanställning och kallades på sin arbetsgivares initiativ till företagshälsovård för ”Funktionsbedömning och Rörelseanalys”. Vid testet uppstod en akut bristning av rotatorkuffen i vänster axel. Före testet hade patienten fått fylla i en sjukdomshistorik enligt formulär som underlag för bedömning av hur testet skulle utföras. Vid det aktuella testet hade sjukgymnasten anpassat testet med hänsyn till sjukhistorien. Sjukgymnasten lade på ett manuellt isometriskt motstånd och i samband med att patienten skulle hålla emot med höjd armbåge med överarmen intill kroppen uppstod muskelbristningen.

PATIENTEN har som patientskada anmält att han efter testet inte kunde röra vänster arm. Vid ett besök på ortopedklinik vid ett universitetssjukhus den 2 maj 2005 konstaterade man att en sena i vänster axel var av. Patienten blev inlagd för operation. Han sjukskrevs den 24 april 2005. Han begärde ersättning för personskada och inkomstförlust.

Försäkringsgivare i detta ärende är CRAWFORD & COMPANY. Bolaget avböjde ersättning med följande motivering:

Två av bolagets medicinska rådgivare i ortopedi har samstämmigt kommit fram till slutsatsen att skadan inte skulle ha uppstått i normal (frisk) muskelvävnad. Man har ansett att det föreligger åldersrelaterade degenerativa förändringar och oavsett behandlingen skulle samma skada ha uppstått i samband med exempelvis dammsugning. Sjukgymnasten har vidtagit alla de försiktighetsåtgärder man rimligen kan begära. Bolaget anser att undersökningen utförts på ett korrekt sätt. Skadan kan inte betraktas som en behandlingsskada och någon ersättning kan inte utges.

PATIENTEN har fört ärendet vidare till Patientskadenämnden och yrkat bifall till sina ersättningsyrkanden.

PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg att ersättningsbar patientskada förelåg och gjorde följande bedömning:

Patienten har dubbelsidig acromioclavicularledsartros. Detta förhållande ökar avsevärt risken för utveckling av degeneration i rotatorcuffen. Det var emellertid först vid funktionsbedömningen av vänster axel den 21 april 2005 som patienten fick en bristning i den degenererade cuffen. Denna ruptur skulle i och för sig ha kunnat uppkomma oberoende av den aktuella funktionsbedömningen, men när detta i sådant fall skulle ha skett kan inte bedömas. Det hade kunnat dröja flera år innan bristningen uppstått. I detta ärende är det således den aktuella funktionsbedömningen som har orsakat skadan. Om åtgärden inte hade vidtagits skulle bristningen inte ha uppkommit. Skadan är med andra ord en direkt följd av undersökningen.

Med hänsyn till patientens acromioclavicularledsartros och besvär borde enligt nämndens mening funktionsbedömningen inte ha utförts, eftersom det förelåg en uppenbar risk för att en bristning i cuffen skulle kunna uppkomma vid en sådan undersökning. Ingreppet kan således inte anses ha varit medicinskt motiverat och den bristning som uppkom vid funktionsbedömningen får därför anses utgöra en ersättningsbar patientskada i lagens mening. Rätt till patientskadeersättning föreligger således.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 61/2008