2008:07

Förlossning. Ej överfört.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

6 § första stycket 4 patientskadelagen (1996:799)

Ärendet gäller en nyfödd flicka, som vid fyra veckors ålder drabbades av hjärnhinneinflammation orsakad av B-streptokocker (GBS-meningit). Flickan avled den 15 juli 2005.

Av den medicinska utredningen framgår att patientens mor den 20 april 2004 i graviditetsvecka 36+4 kom in till förlossningsavdelningen vid ett centrallasarett på grund av misstänkt vattenavgång. Undersökning kunde dock inte bekräfta vattenavgång och modern fick gå hem. Hon återkom den 21 april 2004 och undersökning visade då att vattnet gått. Vidare undersökning med CTG var normal och ultraljud visade normal mängd fostervatten. Då hon inte hade någon feber ombads hon återkomma nästa dag för induktion. Den 22 april 2004 visade undersökning samma förhållanden som tidigare. Då det var fullbelagt på förlossningsavdelningen fick hon åter gå hem men skrevs in den 23 april 2004. Vid undersökning avgick klart fostervatten. CTG var fortsatt normal medan mängden fostervatten minskat något. Induktionen startades med läkemedel och behandlingen upprepades men utan att värkarbetet startade. Vid undersökning på eftermiddagen den 24 april 2004 hade hon smärtsamma sammandragningar men något värkarbete hade inte etablerats. Det beslöts att hon till natten skulle få läkemedel för att kunna sova och att ytterligare försök att stimulera värkarbete skulle göras påföljande dag. Värkarbetet startade dock på kvällen och den 25 april 2004 kl. 03.15 förlöstes barnet med sugklocka. Hon mådde bra och fick apgar score 9-10-10. På grund av den tidiga vattenavgången kontaktades barnkliniken som ordinerade temperaturkontroller av barnet samt infektionsprover. Mor och barn skrevs ut den 28 april 2004. Infektionsprover visade inte några tecken på infektion. Den 24 maj 2004 insjuknade barnet i GBS och vidare utredning visade svåra hjärnskador. Flickan avled den 15 juli 2005.

PATIENTENS MOR har anmält att patienten drabbats av GBS som orsakat en svår hjärnskada, till följd av vilken patienten senare avled. Modern anser att hon själv borde ha givits antibiotika och att kejsarsnitt borde ha utförts i stället för att hon skickades hem. Modern anför i huvudsak att hon inte håller med om att patienten med största sannolikhet smittades vid ett senare tillfälle. Patienten kunde med lika stor sannolikhet ha blivit smittad vid förlossningstillfället. En läkare som hon varit i kontakt med ansåg att patienten troligen kunde ha blivit smittad vid förlossningen men att hon inte blivit sjuk i det akuta skedet utan att infektionen legat latent och brutit ut senare.

PERSONSKADEREGLERINGSBOLAGET (PSR) avböjde ersättning med följande motivering:

Av den medicinska utredningen framgår att den infektion som orsakade patientens hjärnskada med övervägande sannolikhet inte överfördes i samband med förlossningen. Någon vid vård och/eller behandling orsakad personskada föreligger då inte. Vidare framgår att rutiner och övervakning angående moder och barn sköttes på ett korrekt sätt under hela förloppet från det patienten första gången kom in till förlossningsavdelningen den 20 april 2004. Någon på grund av felaktig/fördröjd diagnostisering orsakad personskada föreligger då inte heller.

PATIENTSKADENÄMNDEN delade PSR:s uppfattning att ersättningsbar patientskada inte förelåg och gjorde följande bedömning:

En första förutsättning för att patientskadeersättning skall kunna lämnas för en uppkommen infektion är att det föreligger övervägande sannolikhet för att infektionen har orsakats av att smittämne överförts till patienten i samband med undersökning, vård, behandling eller liknande åtgärd. För att ett smittämne skall anses ha överförts i samband med en vårdåtgärd är det alltså inte tillräckligt att infektionen kan ha orsakats på detta vis, utan denna orsak skall vara mer sannolik än någon annan tänkbar förklaring till infektionen.

I detta ärende har man inte med säkerhet kunnat fastställa uppkomstmekanismen till den hjärnhinneinflammation som så tragiskt drabbade patienten och som orsakade hennes död. Det som emellertid talar emot en vid vård eller behandling överförd smitta är att patienten först cirka en månad efter förlossningen insjuknade i en hjärnhinneinflammation. Om infektionen hade tillförts i samband med sjukhusvistelsen i april 2004 hade den normalt sett visat sig i nära anslutning till förlossningen. Nämnden delar därför PSR:s bedömning att hjärnhinneinflammationen inte med övervägande sannolikhet orsakats av B-streptokocker som överförts vid förlossningen eller vid någon annan vårdåtgärd i samband med flickans sjukhusvistelse i april 2004.

Det föreligger med hänsyn till vad som nu sagts och på de skäl PSR i övrigt anfört inte någon ersättningsbar patientskada.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 972/2007