2008:05

Av sjukvården borttappad tand kan vara personskada.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

6 § första stycket 1 och 3 patientskadelagen (1996:799)

Ärendet gäller en 47-årig kvinna med epilepsi (EP) som i samband med att hon fallit ihop på sin arbetsplats slagit ut tand 21. Detta skedde den 15 februari 2006. Hon fördes till kirurgakuten då hon hade mycket blod i ansiktet och i bakhuvudet. Det noterades också att hon hade en lös tand. Hon behandlades med läkemedel och vaknade successivt upp. Hon hade normala rörelser i armar och ben men hade svårt att tala på grund av sår på läpparna, i gommen och omkring tänderna. Sår observerades även i näsregionen och pannregionen samt ett ”brillenhematom” runt vänster öga. Patientens pupiller reagerade först trögt på ljus men förbättrades successivt, vilket även Babinskis tecken (vid retning av fotsulan böjer stortån uppåt i stället för nedåt vilket är det normala) gjorde när patienten vaknade upp. Hon remitterades efter preliminär bedömning för CT-hjärna som var invändningsfri. Hon hade i övrigt inte några andra neurologiska symptom men en näsfraktur konstaterades. Patienten lades in för observation och ordinerades kontroll av puls, blodtryck och vakenhetsgrad. Remiss skrevs till ÖNH och käkkirurgiska kliniken. Den 16 februari besökte patienten käkkirurgiska kliniken och av journalanteckning framgår att flera tänder skadats och att tanden 21 var utslagen. Någon käkfraktur kunde inte ses på röntgen. Patienten uppmanades att söka sin ordinarie tandläkare sedan hon kommit hem för att åtgärda sina tänder. I journalanteckning från den 17 februari 2006 anges att patientens utslagna tand 21 slarvats bort av sjukvården. Patienten skrevs ut den 21 februari 2006.

PATIENTEN har som patientskada anmält att den utslagna tand 21 som hon intakt förde med sig till akutmottagningen slarvades bort av personalen. Hon önskar Patientskadenämndens yttrande i ärendet och anför i huvudsak att tanden, om den inte tappats bort, skulle ha kunnat reinplanteras utan svårigheter. Hon önskar ersättning för behandling hos tandläkare med inplantat samt ersättning för sveda och verk.

PERSONSKADEREGLERINGSBOLAGET (PSR) avböjde ersättning med följande motivering:

Patienten har fallit ihop på sin arbetsplats och förts till kirurgakuten då hon haft mycket blod i ansiktet och bakhuvudet. Hon bedömdes ha drabbats av ett EP-anfall och behandlades med läkemedel och vaknade successivt upp. CT-hjärna beställdes. Denna var invändningsfri men en näsfraktur konstateras. En utslagen tand måste, om prognosen ska vara god, reinplanteras inom en halv timme. Efter en och en halv till två timmar är prognosen mycket dålig. Patientens tillstånd krävde med nödvändighet andra undersökningar och behandlingar än att reinplantera den utslagna framtanden under de närmast följande timmarna efter ankomsten till akutmottagningen. Således är det inte sannolikt att den utslagna tanden framgångsrikt hade kunnat reinplanteras även om den inte hade förkommit. Patientens förlust av den utslagna tanden har inte något samband med en vårdåtgärd och utgör inte heller en personskada i patientskadelagens mening. Någon rätt till patientskadeersättning föreligger inte.

PATIENTSKADENÄMNDEN delade PSR:s uppfattning att ersättningsbar patientskada inte förelåg och gjorde följande bedömning:

Patienten har som patientskada anmält att den utslagna tand 21 som hon intakt förde med sig till akutmottagningen slarvades bort av vårdpersonalen.

Enligt handlingarna i ärendet inkom patienten till akutmottagningen efter att ha drabbats av ett epilepsianfall som även hade lett till att hon slagit ut en tand. Tanden omhändertogs av vårdpersonalen men tappades bort under vårdförloppet.

Nämnden konstaterar att förlusten av en tand, som det skulle ha varit möjligt att återplacera, i och för sig kan utgöra en patientskada. För att ha en god prognos för inläkning av en lossnad tand krävs dock att tanden sätts tillbaka inom de närmaste timmarna efter traumat. I det aktuella fallet var patientens tillstånd så allvarligt att det var nödvändigt och riktigt att i första hand inrikta vården på behandlingen av det epileptiska sjukdomstillståndet. Det hade därför enligt nämndens mening, även om tanden hade tagits tillvara, inte funnits någon möjlighet att utföra en återinsättning av tanden inom den tid som krävdes för att den skulle kunna räddas. Under sådana förhållanden utgör förlusten av tanden inte en sådan personskada som kan föranleda rätt till ersättning enligt 6 § första stycket 1 och 3 patientskadelagen.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 805/2007