2008:03

Vätsketillförsel och kontroll av vätskeintag är hälso- och sjukvård. Sambandsfråga. Ej ersättning.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

5 § samt 6 § första stycket 1, 5 och 6 patientskadelagen (1996:799)

Ärendet gäller en 87-årig man med omfattande sjukhistoria samt behov av växelvård. Den 19 oktober 2005 läggs han in på ett korttidsboende. Där var han orolig och förvirrad och ramlade vid flera tillfällen. Han försämrades och skickades den 25 oktober till universitetssjukhus, där han trots stora diagnos- och behandlingsinsatser avled den 12 november 2005.

PATIENTENS ANHÖRIGA har som patientskada anmält att patienten fått njursvikt till följd av bristande vätsketillförsel vid korttidsboendet, där man dessutom haft bristande rutiner och ordinerat medicin mot anhörigas önskan. Detta har lett till patientens bortgång.

Försäkringsgivare i detta ärende är TRYGGHANSA. TryggHansa avböjde ersättning med följande motivering:

Bolaget anser att den medicinering som skett vid korttidsboendet har ordinerats på korrekt indikation och att valet av medicin och dosering varit adekvat. Medicineringen har med övervägande sannolikhet inte orsakat patientens bortgång.

Bolaget har också utrett om det funnits något samband mellan patientens bortgång och uppkomna fallskador samt bristande vätsketillförsel. Vad angår fallskadorna anser bolaget att, om fallolyckorna anses som olycksfall vid vård och behandling, så har de med övervägande sannolikhet inte orsakat patientens bortgång.

Vad gäller vätsketillförseln anser bolaget att detta i första hand är allmän omsorg och inte vård och behandling. Detta bör prövas av korttidsboendets ansvarsförsäkring. Om vätsketillförseln bedöms som vård och behandling har den dock med övervägande sannolikhet inte orsakat patientens bortgång. Alltså föreligger ingen ersättningsbar patientskada.

PATIENTSKADENÄMNDEN delade TryggHansa:s uppfattning att ersättningsbar patientskada inte förelåg men ansåg att vätsketillförsel omfattas av begreppet hälso- och sjukvård och gjorde följande bedömning:

Inledningsvis konstaterar nämnden att det av utredningen framgår att Socialstyrelsen med anledning av en anmälan enligt Lex Maria, avseende vården av den aktuella patienten, uppmärksammat att det funnits strukturella problem samt brister beträffande rutiner i vården och behandlingen av växelvårdspatienter vid korttidsboendet. Att det funnits brister i vården och behandlingen innebär emellertid inte i sig att det föreligger rätt till patientskadeersättning. För rätt till sådan ersättning krävs det i detta fall att det är övervägande sannolikt att patientens död har orsakats av någon vårdåtgärd eller av ett felaktigt förordnande eller utlämnande av läkemedel.

Patienten, som vid sin död var 87 år gammal, var svårt drabbad av flera allvarliga kroniska sjukdomar med uttalade funktionsbortfall när han den 19 oktober 2005 lades in på korttidsboende för växelvård.

Nämnden delar TryggHansa:s bedömning att den medicinering som skedde under patientens vistelse på korttidsboendet ordinerades på korrekt indikation och att någon anmärkning inte kan riktas mot valet av mediciner eller mot doseringen av dessa. Nämnden delar även bolagets bedömning att det inte finns något orsakssamband mellan medicineringen och patientens död eller mellan de fallskador som drabbade patienten under vistelsen på korttidsboendet och dödsfallet.

När det gäller vätsketillförseln och kontrollen av patientens vätskeintag under vistelsen på korttidsboendet är detta åtgärder som – till skillnad från vad försäkringsbolaget hävdat – är att anse som hälso- och sjukvård i patientskadelagens mening. Brister i denna hantering omfattas därför av patientskadelagens bestämmelser. Som ovan angetts krävs dock för rätt till ersättning att det är övervägande sannolikt att patientens död har orsakats av dessa brister. Nämnden, som anmärker att den huvudsakliga dödsorsaken var pneumoni, delar här professor Jan Bolinders bedömning i yttrande den 10 september 2006 att det inte finns något otvetydigt samband mellan patientens vätsketillförsel och hans bortgång. Dödsfallet har således inte med övervägande sannolikhet orsakats av otillräcklig vätsketillförsel.

Det föreligger därmed inte någon ersättningsbar patientskada enligt 6 § första stycket 1, 5 eller 6 patientskadelagen.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 640/2007