2007:12

Trycksår. Akut remiss. Felprioritering av resurser. Ersättning.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

6 § första stycket 1 och 3 patientskadelagen (1996:799)

Ärendet gäller en 93-årig kvinna, som var intagen på ett hem för demensboende. Den 11 mars 2005 upptäckte personalen ett trycksår i form av en vätskefylld blåsa på hennes högra häl. Trycksåret behandlades med duodeplattor och avlastning men såret försämrades. Den 1 april 2005 antecknades svart nekros på höger häl. Den 14 april informerades en läkare om skadan. Sårodling skedde och Flagyl sattes in. Den 27 april skickade man remiss till en kirurgmottagning, som vidarebefordrade remissen till ett annat sjukhus. Detta sjukhus tog emot patienten den 24 maj. Foten röntgades och undersöktes av en specialist i kirurgi. Denne misstänkte beninfektion och patienten skickades vidare till ortopeden på ett universitetssjukhus, där högra underbenet amputerades den 29 maj 2005.

PATIENTEN har, genom en dotter, som patientskada anmält bristande behandling av såret på höger häl, vilket lett till smärta och att höger underben behövt amputeras.

Försäkringsgivare i detta ärende är TRYGGHANSA. TryggHansa avböjde ersättning med följande motivering:

Vi anser att behandlingen på vårdhemmet har utförts på ett korrekt sätt och varit medicinskt motiverad. Patienten har inte tillförts någon personskada genom behandlingen. Någon fördröjning av diagnosticeringen föreligger inte. De uppkomna symptomen har tolkats på ett vedertaget sätt och korrekt behandling har satts in. Den tid det tagit för patienten att komma till en ortoped beror på föreliggande vårdköer och är i och för sig inte en grund för att anse att en fördröjd behandling föreligger enligt patientskadelagens regler. Oavsett detta är det inte med övervägande sannolikhet visat att amputationen kunnat undvikas även om patienten tidigare kommit under bedömning av kirurg. Den troligaste orsaken till amputationen är patientens grundsjukdom som medfört en otillräcklig blodcirkulation för sårets läkning.

PATIENTENS DOTTER förde ärendet vidare till Patientskadenämnden medmotivering att vården tagit onödigt lång tid på sig och att detta lett till svårt lidande för patienten.

PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg att patienten hade rätt till viss ersättning och gjorde följande bedömning:

Enligt 6 § första stycket 1 patientskadelagen lämnas ersättning för personskada på patient om det föreligger övervägande sannolikhet för att skadan är orsakad av undersökning, vård, behandling eller liknande åtgärd, under förutsättning att skadan hade kunnat undvikas genom ett annat utförande av det valda förfarandet eller genom val av ett annat förfarande som enligt en bedömning i efterhand från medicinsk synpunkt skulle ha tillgodosett vårdbehovet på ett mindre riskfyllt sätt.

TryggHansa har anfört att den tid som patienten fick vänta på specialistbedömning samt den därpå följande underbensamputationen berodde på föreliggande vårdköer och att detta inte i sig medför rätt till patientskadeersättning.

Enligt förarbetena till patientskadelagen (prop. 1995/96:187 s. 82) och praxis kan resursbrist åberopas som skäl för ersättning endast om det i det enskilda fallet varit möjligt att använda befintliga resurser på ett annat sätt eller att utnyttja ytterligare resurser.

Nämnden anser att patienten borde ha remitterats akut till kirurgklinik 2005-04-26 för ett omgående omhändertagande. Detta hade varit möjligt att ordna vid något av de större sjukhusen i Stockholmsområdet. Ett tidigare omhändertagande hade dock inte medfört en annan behandling eller i övrigt ändrat prognosen för sjukdomsförloppet. Man hade sannolikt ändå blivit tvungen att utföra en underbensamputation. Om operationen hade utförts ca en månad tidigare än vad som nu blev fallet, hade patienten dock sluppit de svåra ischemiska smärtor som hon hade under fördröjningsperioden. Detta utgör en ersättningsbar patientskada. Det ankommer på TryggHansa att ta ställning till vilken ersättning som kan lämnas.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 408/2007