2007:11

Intubationsskada. Fiberskop. Ersättning.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

6 § första stycket 1 patientskadelagen (1996:799)

Ärendet gäller en 63-årig kvinna som behandlades operativt för en aterosklerotisk hjärtsjukdom med en aortokoronar by pass. Patienten intuberades inför det operativa ingreppet. Det operativa ingreppet utfördes 2006-02-06 på thoraxkirurgisk klinik vid ett universitetssjukhus. I det preoperativa underlaget har man dokumenterat att intuberingssvårighet kunde föreligga på grund av att patienten hade en liten mun. Enligt anestesijournalen var patienten också svårintuberad (grad III) på grund av insynssvårigheter/liten mun och en viss stelhet i halsryggen. I samband med intuberingen uppmärksammades att en lös bit tandsubstans fanns i munnen.

Patienten uppsökte sin ordinarie tandläkare 2006-03-01 akut till följd av lossnad tand/fyllning tand 45 samt att en bit fyllning lossnat i anslutning till stödtand 16 ingående i brokonstruktion 16 15 14 13. Det kunde konstateras att bron till viss del bara satt fast i stödtänderna 13 och 14. Ett behandlingsbehov förelåg med rotfyllning/pelare och kronterapi tand 45 samt att ny broterapi var nödvändig 16 15 14 13 inklusive rotbehandling/pelare tand 14 och tand 16.

Vid tidigare besök 2005-04-04 hos tandläkaren, d.v.s. före intuberingstillfället, påtalades ett behandlingsbehov av brokonstruktionen i höger överkäke till följd av underminering. Omgivande stödtänder var lappade och lagade.

PATIENTEN anmälde som patientskada ett intubationstrauma som bestod i fraktur tand 45 (höger sida i underkäken) samt lossnad brokonstruktion 13 14 15 16 (höger sida i överkäken) i samband med intuberingen 2006-02-06.

PERSONSKADEREGLERINGSBOLAGET (PSR) avböjde ersättning med följande motivering:

Behandlingen har varit medicinskt motiverad och är utförd enligt vedertagen metod och på ett korrekt sätt. Trots detta har en komplikation uppstått i form av tandskada i form av lösgjord brokonstruktion i överkäken samt fraktur omfattande fyllning på tand 45 i underkäken. En tandbit återfanns i munnen i samband med intuberingen. Sannolikt har en del av fyllning lossnat i den lappade överkäksbron till följd av de intuberingssvårigheter som förelåg. Intuberingssvårighet bestäms utifrån en skala från grad I till och med grad IV där grad I motsvarar en lätt intubering och grad IV motsvarar en mycket svår intubering. Intuberingen som utfördes motsvarade grad III, vilket innebar att en klart försämrad insyn till struphuvudet förelåg.

Enligt vår samlade bedömning har med övervägande sannolikhet den omfattande fyllningen i/på tand 45 samt det faktum att bron lösgjorts från underminerade stödtänder, uppkommit i samband med uppvaknandefasen efter behandlingen och inte i samband med själva intuberingen. Detta har dock inte kunnat förutses eller undvikas med hänsyn tagen till gällande biologiska förutsättningar. Vidare anser vi att ett tandskydd inte hade kunnat minska risken för tandskada i detta fall. Att ta bort en brokonstruktion som i detta fall var definitivcementerad sedan många år, är inte ett behandlingsalternativ före intuberingen/ operativa ingreppet. Rätt till ersättning har avböjts till följd av oundviklig komplikation till en i övrigt medicinskt motiverad åtgärd/ingrepp.

PATIENTEN förde ärendet vidare till Patientskadenämnden och ansåg att rätt tillersättning för uppkomna tandvårdskostnader skulle lämnas. Hon är själv inte orsak till tandskadorna utan detta ansvar tillfaller vårdgivaren. Patienten anser att man skulle ha kunnat ta bort brokonstruktionen före intuberingen för att undvika tandskada/minimera risk för tandskada.

PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg att patienten hade rätt till ersättning och gjorde följande bedömning:

Eftersom patienten hade en liten mun och viss stelhet i halsryggen förelåg intuberingssvårigheter på grund av begränsat utrymme och svåråtkomlighet. I samband med intuberingen uppmärksammades lös tandsubstans i patientens mun. Det är därför enligt nämndens mening övervägande sannolikt att laryngoskopet mekaniskt skadat bron och övriga tänder i samband med intubationen. Skadorna – frakturen på tand 45 och den lossnade brokonstruktionen – har mot bakgrund av de svårigheter som förelåg vid intubationen inte gått att undvika genom ett annat utförande av intubationen.

Frågan är då om skadan kunnat undvikas genom ett annat tillgängligt förfarande, d.v.s. med en alternativ behandlingsmetod. För rätt till ersättning krävs dock att den alternativa behandlingsmetoden dels skulle ha tillgodosett patientens vårdbehov dels skulle ha inneburit en totalt sett lägre risknivå samt vidare att den var tillgänglig vid behandlingstillfället.

Enligt nämndens mening hade skadan kunnat undvikas om intuberingen i stället utförts med fiberskop. Metoden är generellt sett mindre riskfylld och var också tillgänglig vid operationen som utfördes på thoraxkirurgisk klinik. Patientens vårdbehov hade således tillgodosetts på ett mindre riskfyllt sätt med användande av fiberskopi. Nämnden anser därmed att det föreligger en ersättningsbar skada. Det ankommer på PSR att ta ställning till viken ersättning som kan lämnas.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 471/2007