2007:10

Toalettbesök. Vårdåtgärd. Ersättning.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

6 § första stycket 5 patientskadelagen (1996:799)

Ärendet gäller en 67-årig man som genomgick vänstersidig höftplastikoperation 2005-11-28. I samband med toalettbesök 2005-11-30 svimmade patienten och ådrog sig en luxation av den nyligen opererade höften som reopererades samma dag. Patienten skrevs ut till hemmet 2005-12-07. Vid telefonsamtal 2005-12-29 hade patienten funderingar kring incidenten när höften luxerade på avdelningen och var fundersam kring de smärtor som han hade i sitt vänstra knä. Vid återbesök 2006-02-01 framförde patienten att hans besvär i vänster knä hade förvärrats. Röntgen av vänster knä visade begynnande knäledsartros. Av journalanteckning från 2006-03-16 framkommer att patienten haft mycket problem med smärta, värk och rörelseinskränkning från sitt vänstra knä efter det att han ramlade på avdelningen och luxerade höften. Patienten framförde att höften fungerade bra och att det största bekymret var knäet.

PATIENTEN anmälde som patientskada vänstersidig höftledsluxation (urledvridning av höftleden) och besvär från vänster knäled efter olycksfall på toaletten. Patienten uppgav också att det ibland tjuter i hans högra öra efter olycksfallet.

PERSONSKADEREGLERINGSBOLAGET (PSR) avböjde ersättning med följande motivering:

Inledningsvis vill vi nämna att den skriftliga medicinska dokumentationen ligger till grund för våra bedömningar. Vi utgår från att journaluppgifterna är korrekta och att alla uppgifter av vikt har noterats. Journalföringen faller utanför det område PSR har att tillämpa.

En förutsättning för att olycksfall skall ersättas enligt 6 § första stycket 5 patientskadelagen är att olycksfallet har samband med vården. Ersättningsrätten är därför begränsad till de för vården speciella riskerna. Från rätten till ersättning undantas de normala olycksfallsrisker som kan föreligga oberoende av vårdsituationen. Ersättning lämnas inte för olycksfall som inträffar i den dagliga vistelsen på sjukhuset då dessa olycksfall inte kan anses vårdbetingade.

För rätt till patientskadeersättning är det inte nödvändigt att patienten är i direkt kontakt med vårdpersonal utan det räcker att patienten försatts i en situation som ger en förhöjd olycksfallsrisk. Vid bedömningen om patienten försatts i en situation som innebär en förhöjd olyckfallsrisk kan man inte utgå från att det alltid skall föreligga en maximal säkerhets och övervakningsnivå, utan utgångspunkten måste vara att denna nivå skall vara rimlig.

Enligt vår bedömning har patienten i den aktuella vårdsituationen fått den övervakning som kan anses rimlig med hänsyn till omständigheterna. Vi anser inte att patienten, genom brist på åtgärder från sjukvårdens sida, försatts i en situation som medfört en förhöjd olycksfallsrisk.

I detta fall ramlade patienten i samband med ett toalettbesök 2005-11-30. Ett olycksfall som inträffar under sådana omständigheter kan enligt vår bedömning inte anses vara vårdbetingat. Ersättningsbar patientskada föreligger därför inte.

PATIENTEN förde ärendet vidare till Patientskadenämnden och hänvisade till tidigare inskickade skrivelser samt till de journaler som finns tillgängliga hos PSR. Journalerna innehåller många felaktigheter vad gäller händelseförloppet och det saknas även fakta, som dock finns i patientens skrivelser.

Om patienten går utan stöd i trappor eller vrider kroppen i sidled så händer det ganska ofta att det knäpper/hugger till i vänster höftled. Då det gäller knäet så har inga förbättringar skett. Knäet svullnar och värker så fort patienten gått en liten sträcka. När patienten opererade sin högra höft 1993-12-07 fick han varken problem i knäet eller i höften. Han tycker att det är besynnerligt att han inte fick bättre vård då han begärde hjälp tre gånger inom 16 sekunder och sköterskan fanns 1,5 meter från honom. Enligt överläkaren på avdelningen borde olyckan ha kunnat undvikas.

PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg att patienten hade rätt till ersättning och gjorde följande bedömning:

Rätten till patientskadeersättning vid olycksfall enligt patientskadelagen tar sikte på sådana olycksfall som har samband med och är typiska för de speciella risker som finns i vårdverksamheten. Ersättning utgår därför inte när skadan är en följd av sådana normala olycksfallsrisker som kan föreligga oberoende av vårdsituationen. En patient som är i sådant skick att hon eller han klarar sig själv kan således i regel inte få ersättning för ett olycksfall som inträffar vid den vardagliga vistelsen på sjukhuset om patienten t.ex. snubblar på väg till dagrummet eller halkar på toaletten eftersom ett sådant olycksfall inte kan anses vårdbetingat.

När det, som i detta fall, är fråga om en inneliggande patient som inte själv kan ta sig till toaletten, måste han emellertid anses vara under vård i den mening som avses i lagen från det att han påbörjar sin vandring till toaletten med vårdpersonal som levande stöd till dess att han återkommer till sin säng på samma sätt som han lämnade den. Oavsett hur själva olycksfallet har gått till får skadan därmed i detta fall anses ha uppkommit i samband med en vårdåtgärd på det sätt som avses i 6 § första stycket 5 patientskadelagen. Patienten är därför berättigad till patientskadeersättning för följderna av det aktuella olycksfallet.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 446/2007