2007:07

Psykisk skada efter barns sjukdom och död.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

8 § patientskadelagen (1996:799) och 5 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207)

Ärendet avser moderns psykiska lidande till följd av hennes sons hjärnskada, som inträffade i samband med förlossning 2002-08-18. I samband med förlossningen drabbades det ofödda barnet av syrebrist. Till följd av fördröjning att utföra kejsarsnitt tillfogades barnet en allvarlig hjärnskada. Barnet avled 2003-09-19 vid drygt ett års ålder. Under sin livstid hade han en svår hjärnskada med kramper och stort omvårdnadsbehov.

Barnets hjärnskada är en ersättningsbar patientskada. Enligt skadeståndslagen har nära anhörig till en person som avlidit till följd av en skadeståndsgrundande handling rätt till skadestånd för egen personskada. Med anledning av dödsfallet har modern fått ersättning för sveda och värk med 25 000 kronor.

MODERN har nu begärt ytterligare ersättning för sveda och värk för psykiskt lidande under den tid som sonen levde och utvecklat sin ståndpunkt på följande sätt:

Barnet led svårt under sin korta levnad. Föräldrarna har bevittnat själva skadehändelsen och har själva lidit svårt under sonens levnad. De har bevittnat hur han under drygt ett års tid har svävat mellan liv och död för att slutligen stilla avlida i sömnen. Deras psykiska lidande torde vara en förutsebar och typisk följd av skadehändelsen. De gör därför gällande rätt till skälig ersättning för psykiskt lidande under ovan nämnd period. Beloppet kan skäligen uppskattas till 25 000 kronor vardera motsvarande akut sjuktid på ett år med annan vård än sjukhusvård i analogi med den praxis som har utvecklats avseende lidande efter dödsfall för nära anhörig.

Frågan om skadeståndsansvar inom vården regleras huvudsakligen av patientskadelagen. Ersättningen bestäms i enlighet med regleringen i skadeståndslagens femte kapitel. Ersättning ska utgå för bl.a. psykiskt lidande av övergående natur.

Skadestånd för personskada till följd av dödsfall som åsamkats närstående är numera föreskrivet i lag. I enlighet med gällande lagstiftning har föräldrarna fått ersättning för det lidande de åsamkats med anledning av sonens bortgång. I regeringens proposition 2000/2001:68 Ersättning för ideell skada, framhålls att i särskilda fall bör skadestånd kunna utgå även för psykiska besvär till följd av att en nära anhörig skadas. Ett mer särskilt fall än detta torde vara svårt att finna. I stället för den lycka som normalt är förknippad med en förlossning har föräldrarna åsamkats svår sorg. Det resonemang som lett fram till dagens lagstiftning där personskada presumeras för anhöriga har lika stor bäring på yrkad ersättning i ett fall som detta när föräldrarna varit närvarande när barnet har åsamkats mycket svåra skador och då de under lång tid och på nära håll bevittnat ett mycket svårt lidande.

PERSONSKADEREGLERINGSBOLAGET (PSR) avböjde ersättning med följande motivering:

Den åberopade lagregeln, 5 kap. 2 § första stycket 1 skadeståndslagen, tar endast sikte på de fall då någon avlidit till följd av en skadeståndsgrundande handling. Utanför bestämmelsens tillämpningsområde faller däremot fall där någon drabbas av psykiskt lidande till följd av att en nära anhörig blivit allvarligt skadad. Bestämmelsen är emellertid inte avsedd att läggas till grund för motsatsslutet att en rätt till skadestånd för psykiska besvär alltid skulle saknas i sådana fall. Det finns exempel i praxis där ersättning för psykiska besvär beviljats den som bevittnat när en nära anhörig skadats allvarligt genom ett våldsangrepp.

Med beaktande av gällande lagstiftning och i avsaknad av vägledande domstolsavgöranden anser dock PSR att föräldrarna inte har någon rätt till ytterligare ersättning för sveda och värk, d.v.s. för tiden före dödsfallet.

PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg att det inte förelåg rätt till ytterligare ersättning och gjorde följande bedömning:

För att ersättning för sveda och värk i form av psykiskt lidande skall betalas krävs normalt att skadan kan styrkas och att den är medicinskt påvisbar. När en personskada har lett till döden gäller enligt 5 kap. 2 § skadeståndslagen att ersättning skall betalas för personskada som till följd av dödsfallet åsamkats någon som stod den avlidne särskilt nära. Den närstående har således en egen rätt till ersättning för psykisk chock eller andra psykiska besvär han/hon har tillfogats genom dödsfallet. Det har ansetts att man i dessa fall inte behöver styrka de psykiska besvären genom läkarintyg eller liknande utredning. Det föreligger således en bevislättnad i detta avseende. Det schablonbelopp som utgår i normalfallet är 25 000 kr.

PSR har, på grund av att MÖ:s barn vid förlossningen drabbades av syrebrist och drygt ett år senare avled, i enlighet med praxis lämnat ersättning på grund av dödsfallet för sveda och värk med 25 000 kr till henne. MÖ har emellertid yrkat ersättning även för det psykiska lidande hon drabbades av under den tid barnet var i livet.

Enligt förarbetena till den ovan nämnda bestämmelsen i skadeståndslagen (prop. 2000/01:68) är denna inte avsedd att tolkas motsatsvis på så sätt att rätt till ersättning inte finns i andra fall än vid dödsfall. Ersättning torde således kunna lämnas även i vissa andra situationer, t.ex. då en nära anhörig har skadats allvarligt. Enligt nämndens mening kan avsikten med detta motivuttalande dock inte ha varit att någon skall vara berättigad till ersättning enligt schablonen både till följd av att en nära anhörig skadas allvarligt och dessutom ytterligare en gång om skadan senare leder till döden.

Eftersom ersättning har lämnats för sveda och värk till följd av barnets dödsfall kan ersättning således inte lämnas även för tiden före dödsfallet.

Detta utesluter emellertid inte att den anhörige kan vara berättigad till ersättning med högre belopp på grund av att de psykiska besvären varit särskilt långvariga eller ovanligt omfattande i övrigt. Någon bevislättnad föreligger då inte, utan särskild bevisning kan behövas i sådana fall.

Enligt nämndens mening har MÖ dock inte kunnat styrka att hon åsamkats psykiska besvär av större omfattning än normalfallet. Någon ytterligare ersättning kan därför inte lämnas.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 174/2006