2007:02

Kostnad för singelimplantat. Ersättning.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

8 § patientskadelagen (1996:799)

Ärendet gäller en 51-årig kvinna som vid behandlingstillfället år 2002 fick tand 46 rotbehandlad. I samband med rotbehandlingen uppkom en instrumentfraktur. Under år 2004 uppdagades att inflammation förelåg runt roten med instrumentfraktur, varför nödvändig behandling insattes. Tanden avlägsnades 2005-05-11 på grund av kvarstående besvär.

PERSONSKADEREGLERINGSBOLAGET (PSR) har ansett att förlusten av tand 46 p.g.a. instrumentfraktur är en patientskada men ansett att skälig och nödvändig behandling är broterapi och att en sådan motsvarar en beräknad patientkostnad av 16 000 kronor.

PATIENTEN begärde ersättning för singelimplantat tand 46 motsvarande en patientkostnad av 19 000–23 100 kronor i stället för ersättning för en brokonstruktion på maximalt 16 000 kronor. Hon ansåg att ersättning skall lämnas för singelimplantat tand 46. Hon accepterade inte ersättning för en brokonstruktion motsvarande tänderna 45 46 47 som PSR godkände. En brokonstruktion medför alldeles för mycket besvär i jämförelse med ett singelimplantat.

PSR motiverade sin ståndpunkt på följande sätt:

Med hänsyn tagen till omgivande tänder och dess status i kombination med den praxis i den allmänna tandvårdsförsäkringen som gäller för implantatbehandling i sidopartierna anser PSR att skadebetingad, skälig och nödvändig behandling är broterapi 45 46 47. Beloppet för behandlingen motsvarar en beräknad patientkostnad av 16 000 kronor. Tillräckliga odontologiska indikationer saknas i detta fall för att frångå Riksförsäkringsverkets allmänna råd vid implantatbehandling i sidopartierna, baserat utifrån den allmänna tandvårdsförsäkringen.

Om man väljer en dyrare vårdform får man normalt inte full ersättning från försäkringen. PSR har informerat om detta och meddelat att patienten själv får bekosta mellanskillnaden mellan broterapi och implantatbehandling. Rätt till full kostnadsersättning för implantatbehandling har avböjts av patientförsäkringen.

PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg att patienten hade rätt till kostnadsersättning för singelimplantat och gjorde följande bedömning:

En grundläggande princip inom ersättningsrätten är att den skadelidande skall ha full ersättning för sin förlust. När det särskilt gäller ersättning för kostnader gäller också här principen att full ersättning skall utgå och att ersättningen skall syfta till att i största möjliga utsträckning neutralisera verkningarna av skadan. Endast nödvändiga och skäliga kostnader ersätts emellertid vilket innebär bl.a. att den skadelidande normalt får acceptera den standard som erbjuds inom den allmänna sjukvården när vårdbehovet skall tillgodoses.

Tillämpat på det nu aktuella fallet innebär detta enligt nämnden att det i princip föreligger rätt till ersättning för alla de behandlingskostnader som uppkommer vid en behandling som ur medicinsk eller odontologisk synpunkt reparerar skadan på ett så bra sätt som möjligt, att implantatbehandling i detta fall ur odontologisk synpunkt är ett bättre alternativ än att ersätta den förlorade tanden med en brokonstruktion, bland annat på grund av att en brokonstruktion skulle innebära att två praktiskt taget friska tänder slipas ner, samt att kostnaden för implantatbehandling därmed i detta fall måste anses nödvändig och skälig. Patientens kostnader för implantatbehandling bör därför ersättas.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 554/2006