2007:01

Kostnad för singelimplantat. Ej ersättning.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

8 § patientskadelagen (1996:799)

Ärendet gäller en 42-årig man, som år 2002 fick behandling med pelar/kronterapi tand 25 eftersom tanden tidigare frakturerat. Under 2001 hade tanden försetts med en porslinskrona och patienten hade fått en bettskena för att om möjligt avlasta bettet från ogynnsamma bettkrafter på grund av obalans och tandpressning samt reducera risken för ytterligare frakturer i bettet. Enligt journalnotering användes dock inte bettskenan. En rotfraktur diagnostiserades i tanden 2003-02-14 och tanden avlägsnades i samband med detta besök på grund av dålig prognos. Parallellt med behandling av tand 25 har behandling skett av tand 24 som hade ett rotbehandlingsbehov på grund av inflammation (osteit). Remiss skickades till specialistklinik eftersom tandens rotanatomi var komplicerad och specialistbehandling var nödvändig. Enligt journaluppgifter har patienten dock inte besökt specialistkliniken för fortsatt nödvändig behandling av tanden 24, varför ett avlägsnande av tanden är aktuellt. En delprotes rekommenderas i överkäken för att optimera bettet.

PERSONSKADEREGLERINGSBOLAGET (PSR) har ansett att rotsprickan i tand 25 med övervägande sannolikhet har samband med cementeringen av compositstift i tanden 2002-01-10 vid folktandvården. Konkurrerande orsaker till frakturen finns dock i form av obalans i bettet p.g.a. tidigare tandförluster i sidopartierna. Patienten har rätt till skadebetingad, skälig och nödvändig behandling till följd av frakturen i tand 25.

PATIENTEN har begärt ersättning för singelimplantat tand 25 för att ersätta luckan efter tanden. Han anser att implantat är den bästa lösningen då alternativet med en partiell protes medför tuggsvårigheter och inflammerat tandkött. Dessa besvär uppkommer inte då ett implantat i praktiken fungerar som en ”riktig” tand. Behandling med delprotes är inte att rekommendera enligt kontakt med utomstående legitimerad tandläkare.

PSR har avböjt patientens begäran med följande motivering:

Implantatbehandling regio tand 25 är inte odontologiskt motiverad som skadebetingad, skälig och nödvändig behandling till rotfrakturen tand 25. Ett ensamt singelimplantat med lucka på bägge sidor om implantatet utgör en ökad risk för ogynnsam belastning på implantatet och därmed käkbensnedbrytning och senare eventuell förlust av implantatet.

PSR är berett att lämna ersättning för behandling med delprotes i överkäken för att ersätta luckan efter tand 25 (patientskadan) samt även för luckan efter tand 24 och tidigare förlorad tand 26 i kombination med att optimera bettkomforten. Behandlingen avser att balansera upp bettet i sin helhet och minimera risken för ytterligare frakturer. Kostnaden för den godkända behandlingen uppgår enligt insänt kostnadsförslag till 4 400 kronor.

Den som väljer en dyrare vårdform får normalt sett inte full täckning för sina kostnader. Om patienten väljer att utföra implantatbehandling i området för de saknade tänderna 24, 25 och 26 kan ersättning lämnas motsvarande kostnaden för tidigare godkänd behandling.

PSR vill påpeka att implantatbehandlingen i sig innebär vissa behandlingsrisker och att egenvård i form av optimal rengöring runt implantatet är av högsta betydelse så att en inflammation inte uppstår som i sig påverkar tandkött och omgivande käkben negativt runt implantatet i kombination med ogynnsam belastning.

Till dags dato har inga kvitton inkommit på utförd behandling i samband med patientskadan. Ersättning har tidigare lämnats från patientförsäkringen för tandförlust samt för sveda och värk i samband med smärtsam tandbehandling (avlägsnande av tanden). Beloppen är uträknade enligt gällande tabellverk och praxis. Sedvanligt karensavdrag har skett.

PATIENTSKADENÄMNDEN delade PSR:s uppfattning och gjorde följande bedömning:

En grundläggande princip är att den skadelidande skall ha full ersättning för de kostnader som uppkommer med anledning av en skada. Ersättningen skall syfta till att i största möjliga utsträckning neutralisera verkningarna av skadan. Emellertid ersätts endast nödvändiga och skäliga kostnader vilket innebär att den skadelidande så långt det är möjligt skall begränsa skadans verkningar. Den skadelidande får normalt acceptera den standard som erbjuds inom den allmänna sjukvården.

I det nu aktuella fallet konstaterar nämnden att patienten med hänsyn till sitt tandstatus inte skulle ha någon större nytta av ett singelimplantat. Ur odontologisk synpunkt är den av PSR godkända behandlingen med delprotes bäst för patienten. En behandling med singelimplantat skulle således inte reparera skadan på ett lika bra sätt som behandling med delprotes. Mot den bakgrunden anser nämnden att kostnadsersättning för behandling med singelimplantat inte bör medges.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 799/2006