2006:05

Kiropraktorbehandling eller konservativ behandling. Ersättning.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

6 § första stycket 1 patientskadelagen (1996:799)

Ärendet gäller en 45-årig man med besvär från nacke och ländrygg. Patienten sökte den 15 augusti 1998 en kiropraktor, som fann att patienten hade stel nacke vid rotation åt vänster och sämre extension. Patienten behandlades med manipulation inom både halsryggrad och övre bröstrygg. I direkt anslutning till behandlingen fick patienten smärtor ner i vänstra överarmens bakre sida. Två dagar senare var patienten försämrad med värk i vänster arm samt domningskänsla i pek och långfinger.

PATIENTEN har som patientskada anmält dessa försämringar samt muskelatrofii vänster arm. Patienten anmälde skadan år 2003 hos skadeförsäkringsbolaget If och uppgav att besvären då fortfarande kvarstod.

SKADEFÖRSÄKRINGSBOLAGET IF avböjde ersättning med följande motivering:

If anser det övervägande sannolikt att sjukgymnasten genom sin behandling orsakat en skada på en nervrot på vänster sida. Behandlingen föregicks av noggrann anamnes och undersökning. Behandlingen genomfördes på ett vedertaget sätt och därmed har den tillförda skadan inte varit möjlig att undvika. De besvär som patienten uppvisade vid besöket hos sjukgymnasten den 15 augusti 1998 innebar risk för att symtom av den karaktär som uppträdde kunde ha utlösts även av andra behandlingsmetoder.

PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg att ersättningsbar patientskada förelåg och gjorde följande bedömning:

Nämnden vill inledningsvis framhålla att det inte är möjligt att vägra en patient ersättning på den grunden att patienten själv har valt en viss behandlingsmetod. Även om patienten begär en viss behandling får denna inte ges om den inte står i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. En annan sak är att ersättning kan vägras om patienten förklarat sig inte acceptera en alternativt tillgänglig metod (se nämndens referatsamling 1999:01).

Försäkringsbolaget har vitsordat att den anmälda nervrotsskadan (vänstersidigt C VII-syndrom) har orsakats av kiropraktorbehandlingen den 15 augusti 1998. I detta fall har skadan uppkommit trots att patienten behandlats enligt en vedertagen metod och på ett riktigt sätt. Den fråga som nämnden har att ta ställning till är därmed om skadan enligt 6 § första stycket 1 patientskadelagen kunnat undvikas antingen genom ett annat utförande av det valda förfarandet eller genom val av ett annat tillgängligt förfarande, som enligt en bedömning i efterhand från medicinsk synpunkt skulle ha tillgodosett vårdbehovet på ett mindre riskfyllt sätt.

Nämnden finner i likhet med försäkringsbolaget att nervrotsskadan inte har kunnat undvikas genom ett annat utförande av den valda manipulationsbehandlingen.

Frågan är då om den uppkomna skadan hade kunnat undvikas genom att välja en annan behandlingsmetod. Ett av flera alternativa förfaranden som skulle ha kunnat tillgodose vårdbehovet i detta fall hade varit att välja konservativ behandling med smärtlindrande läkemedel. Om sådan läkemedelsbehandling hade genomförts skulle nervrotskadan ha kunnat undvikas. Vid en prövning i efterhand av metodvalet anser nämnden således att vårdbehovet hade kunnat tillgodoses på ett mindre riskfyllt sätt om behandlingen skett med smärtstillande läkemedel.

En skada på en nervrot av det slag som uppkommit skulle ha kunnat utlösas oberoende av manipulationsbehandlingen. Om och när detta i sådant fall skulle ha skett kan emellertid inte bedömas. Vid detta förhållande och då det var den kiropraktiska behandlingen som utlöste nervrotsskadan måste denna i sin helhet anses utgöra en sådan skada som berättigar till patientskadeersättning.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 827/2003