2004:14

Om jämkning av skadestånd p.g.a. medvållande från patientens sida.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

6 § första stycket 5 och 8 § patientskadelagen (1996:799)

Ärendet gäller en 63-årig, förtidspensionerad kvinna, som har andningsbesvär till följd av astma och KOL (kroniskt obstruktiv lungsjukdom). Hon bodde mestadels hemma och har en egen syrgasutrustning. Sedan år 1999 hade hon var fjortonde dag varit avlastningspatient vid ett servicehus. Där finns också syrgasutrustning och medan patienten vistades vid avlastningshemmet den 29 augusti 2001 fattade syrgasutrustningen eld och patienten fick omfattande brännskador. Patienten var vid tiden för händelsen synnerligen aktiv rökare. Patienten begärde ersättning för sveda och värk och för kosmetisk defekt.

PATIENTEN anmälde händelsen som patientskada. Hon ansåg att det rörde sig om en ren olyckshändelse som hon inte kan lastas för. Servicehemmets syrgasanläggning stod ständigt på men hon hade inte informerats om brandfaran. Hon vet inte varför det började brinna. Hon hade inte rökt på rummet. Det gör hon aldrig.

De närmare omständigheterna vid olyckan framgår av Patientskadenämndens yttrande.

Vad angår kosmetisk defekt beräknade det skadereglerande bolaget, Claims Management Group Ltd:s (CMGL) totalskadan till 150 000 kr men jämkade ersättningen med två tredjedelar till 50 000 kr på grund av medvållande från patientens sida.

CMGL motiverade sitt jämkningsbeslut på följande sätt:

Som en följd av de strikta rutiner som tillämpades vid avlastningshemmet vad avser patienternas rökbehov samt den information som patienten fått om riskerna med syrgasutrustningen kan inte den ansvariga kommunen anses ha brustit i ansvar när det gäller brandorsak och inträffad skada. Trots att skadan medfört så svåra konsekvenser fortsatte patienten att röka även efter skadetillfället.

Med hänsyn till de särskilda omständigheter som föreligger i detta fall är bolaget dock berett att lämna ersättning ur patientförsäkringens olycksfallsmoment. Bolaget anser dock att ersättningen i patientens fall skall jämkas med två tredjedelar. Det innebär att ideell ersättning skall lämnas med en tredjedel av skäligt belopp.

PATIENTEN förde ärendet vidare till Patientskadenämnden.

PATIENTSKADENÄMNDEN, som bordlade frågan om ersättning för sveda och värk, tog upp frågan om ersättning för kosmetisk defekt och jämkningsfrågan samt gjorde följande bedömning:

CMGL har som patientskada godkänt en brännskada och har enligt 6 § första stycket 5 patientskadelagen – olycksfallsskademomentet – lämnat viss jämkad patientskadeersättning.

Ersättning för kosmetisk defekt

Nämnden har tagit del av originalfotografier och anser att den bedömning CMGL har gjort när det gäller den kosmetiska defekten, som uppkommit p.g.a. brännskadan är riktig och har beräknats enligt gällande ersättningsnormer.

Jämkning

Av 8 § patientskadelagen framgår att patientskadeersättning bestäms med beaktande av bl.a. 6 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207). Enligt sistnämnda lagrum kan skadestånd jämkas om den skadelidande själv uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet har medverkat till skadan.

CMGL har jämkat patientskadeersättningen med 2/3 men inte klart angett på vilken grund jämkning skett. De enda omständigheter som åberopats för beslutet om jämkning är att kommunen inte kan anses ha brustit i ansvar vad gäller brandorsak och inträffad skada samt att patienten fortsatt att röka efter skadetillfället.

Av utredningen i ärendet framgår att patienten, som var aktiv rökare vid olyckstillfället, lider av sjukdomen KOL och astma. På grund av andningsbesvären har patienten ständigt behov av syrgas, varför hon har en egen syrgasutrustning. Ifrågavarande brand uppstod i samband med att patienten vistades på ett avlastningshem. Patienten använde syrgas även där och hade, enligt uppgift från personal på hemmet, informerats om brandrisken vid användandet av syrgasutrustningen.

Genom polisutredningen har följande framkommit beträffande händelseförloppet vid branden. Patienten hade rökt strax innan branden uppstod, dock inte i nära anslutning till syrgasmaskinen. Uppgifterna tyder på att patienten avslutat rökningen innan hon använde syrgasen. Möjligen kan hon ha använt maskinen för tätt inpå den avslutade rökningen. I polisanmälan anges att vittne/personal följt patienten ut på balkongen för att röka. Man hade sedan följt patienten till hennes rum och sett henne själv koppla på syrgasen. Därefter hade man gått ut i köket och efter någon minut hört patienten skrika från sitt rum. Personal hade skyndat dit och upptäckt att patienten låg i sängen och brann på benen, bålen och i ansiktet.

Brott – allmänfarlig vårdslöshet – har inte kunnat styrkas. Patienten själv har inget minne av händelsen. Hon har uppgett att hon aldrig rökt på rummet och att det möjligen kan ha varit kvarglömd glöd som orsakat olyckan.

Utöver den utredning som presenterats i CMGL:s promemoria finns ytterligare utredning. CMGL har nämligen varit i telefonkontakt med personal på avlastningshemmet. Vid dessa telefonsamtal har följande framkommit. På grund av patientens rökbehov hade ett särskilt rökschema upprättats. Proceduren vid rökning innebar att personal kopplade ur syrgasen, hjälpte patienten att sätta sig i rullstol samt att patienten fick på sig en jacka, endast avsedd för rökning. Personal gick sedan tillsammans med patienten 7–8 meter till en balkong, där rökning fick äga rum. Efter rökning gick de tillbaka, tog av jackan och patienten hjälptes i säng och syrgasen kopplades in. Av CMGL:s anteckningar från dessa telefonsamtal framgår vidare att den beskrivna proceduren även gällde vid olyckstillfället.

På den utredning som förebragts är det inte visat att patienten uppsåtligen medverkat till skadan och inte heller att hon medverkat till skadan genom grov vårdslöshet. CMGL skall därför ersätta henne fullt ut för den kosmetiska defekten, vilket innebär ytterligare ersättning med 100 000 kr.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 246/2004