2004:13

Invaliditet vid synskada. Nämndens behörighet.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

6 § första stycket 1 patientskadelagen (1996:799)

Ärendet gäller en 60-årig man med katarakt (grå starr).

PATIENTEN anmälde som patientskada att han på grund av felbehandling av sitt vänstra öga har fått en permanent synnedsättning på ögat. Patienten har anmält ärendet till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN), som fann att viss felbehandling förekommit.

Patienten hade en vänstersidig katarakt och var enligt journalen närsynt på båda ögonen. Han hade alltid haft något sämre syn på vänster öga. På höger öga var synskärpan 0.8 med eget glas (– 3.5 1.25 x 0) och linsgrumlingarna på detta öga var inte så uttalade att operation var indicerad. På vänster öga var visus begränsad till fingerräkning 4 meter med eget glas. På vänster öga fanns uttalade linsgrumlingar och vid den planerade operationen avsåg man att göra patienten normalsynt. Detta skulle innebära att han utan glas skulle kunna se på långt håll med det vänstra ögat och på nära håll med det högra, såvida inte uppträdande astigmatism behövde korrigeras. Detta tillstånd, som kallas monovision, är dock vanligtvis svårt att fördra, särskilt av äldre personer.

PERSONSKADEREGLERINGSBOLAGET (PSR) avböjde ersättning med följande motivering:

I detta fall hade man före operationen inte tillräckligt noga utrett det vänstra ögats brytningstillstånd och axellängd. Detta har medfört en felkalkylering av linsprotesstyrkan, vilket har bedömts som en patientskada.

På grund av felmätningen fick patienten en kvarstående närsynthet på vänster öga, 0.9–1.0 (–4.25 –2.0 x 145). Efter operationen uppstod en astigmatism, vilket är en oundviklig komplikation. Även om patienten hade blivit normalsynt hade han sannolikt drabbats av samma grad av astigmatism på det opererade ögat, som tillsammans med den astigmatism som fanns på höger öga fordrat glaskorrektion för att uppnå bästa synskärpa. Närsyntheten på det opererade vänstra ögat blev också av den storleksordning att den lätt kan fördras tillsammans med det andra ögats närsynthet. Då patienten dessutom hade en god synskärpa på båda ögonen föreligger enligt PSR ingen invaliditet.

Sammanfattningsvis var den akuta sjuktiden/läkningsprocessen i detta fall inte annorlunda än vad den skulle ha varit om rätt lins satts in vid operationen. Eftersom god synskärpa finns på båda ögonen har det heller inte uppstått någon invaliditet på grund av den felaktiga linsen. Även om patienten blivit normalsynt på det vänstra ögat efter operationen, hade sannolikt samma grad av astigmatism uppstått om en lins med avsedd styrka använts. Tillsammans med den astigmatism som finns på andra ögat hade glaskorrektion krävts för att uppnå bästa synskärpa. Eftersom det inte uppstått någon invaliditet och patienten, skadan förutan, ändå hade behövt glaskorrektion, föreligger inte några merkostnader för inköp av glasögon.

PATIENTEN förde ärendet vidare till Patientskadenämnden och framhöll därvid bl.a.:

I sitt beslut finner ansvarsnämnden att opererande läkaren varit försumlig genom att inte före operationen tillräckligt noga utreda det vänstra ögats brytningstillstånd och axellängd. Detta har medfört en betydande felkalkylering av linsprotesstyrkan, vilket i sin tur orsakat närsynthet på vänster öga. Trots att PSR erkänt att han faktiskt har drabbats av en patientskada vill PSR inte ge honom ett öre i ersättning. Han begär därför att Patientskadenämnden undanröjer PSR:s beslut och beviljar honom ersättning, förutom för glasögonkostnaderna, för den konstaterade patientskadan.

Patienten anförde dessutom vissa klagomål angående handläggningen vid PSR.

PATIENTSKADENÄMNDEN delade PSR:s uppfattning att rätt till ersättning för sveda och värk, lyte och men samt kostnader inte förelåg och gjorde följande bedömning:

Patientskadenämndens uppgift är att avge rådgivande yttranden över ersättningsärenden enligt patientskadelagen (1996:799). Frågor som faller utanför detta verksamhetsområde kan inte behandlas av nämnden.

I här aktuellt ärende var avsikten vid kataraktoperationen att ge patienten ett normalseende. Genom en felkalkylering medförde ingreppet att patienten blev närsynt på det opererade ögat. Närsyntheten hade kunnat undvikas och är därmed en patientskada. För att patientskadeersättning då skall kunna betalas krävs att den skada som uppkommit fått vissa följder, övergående eller bestående, eller har orsakat merkostnader.

Patientskadan har i detta fall inte påverkat den akuta sjuktiden efter operationen. Någon ersättning kan därför inte lämnas för sveda och värk.

Om en skada har medfört en medicinsk invaliditet skall ersättning lämnas för lyte och men. Med medicinsk invaliditet avses fysisk och/eller psykisk funktionsnedsättning. Vid bedömning om en synskada har medfört en medicinsk invaliditet utgår man ifrån de synskärpevärden som fås med bästa fördragbara korrektion. I detta fall har patienten med korrektion god synskärpa på båda ögonen, vilket innebär att patientskadan inte har orsakat någon medicinsk invaliditet. Patienten har därför inte heller rätt till ersättning för lyte och men.

Även om patientskadan inte hade inträffat hade patienten på grund av astigmatism haft behov av glasögon. Det är inte styrkt att det uppkommit någon merkostnad för glasögon till följd av patientskadan.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 617/2004