2004:06

Ambulanstransport. Resurserna utnyttjades inte. Ersättning.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

6 § första stycket 1 patientskadelagen (1996:799)

Ärendet gäller en 58-årig kvinna med claudicatio intermittens (s.k. fönstertittarsjuka). Patienten opererades på 1990-talet med en aortobifemoral rekonstruktion (förbindelse mellan aorta och lårbensartären). På grund av att hon under 1999 fick tilltagande ischemiska besvär i höger ben med en maximal gångsträcka på ca 50 meter beslutade man sig för att göra en förnyad utredning med angiografi (kärlröntgen). Denna utfördes 2000-02-22 i Lund och visade restenos (förnyad förträngning) inom arteria femoralis superficialis (lårbensartären). Vid angiografin fick man en kärlskada, s.k. dissektion, som orsakade ocklusion (tillslutning) av avflödet i höger ljumske. Patienten överfördes samma dag till kärlkliniken i Malmö.

Då patienten 2000-02-22 ankom till Malmö hade hon en betydande nedsatt cirkulation i högerbenet. Möjligheten att kunna åtgärda den endovaskulärt (operation där man har instrumenten inne i kärlet) förelåg varför patienten gick till förnyad angiografi som dock visade så utbredda förändringar att hon omedelbart togs till operation och operativ åtgärd genomfördes. Postoperativt ockluderade kärlet på nytt och reoperationer krävdes 2000-02-23, 2000-03-03 och 2000-03-06. På grund av den långvariga ischemin av höger underben måste även fascitomier (klyvning av muskelloger) göras i underbenet och muskelnekroser saneras.

Patienten var inneliggande 2000-02-22–2000-03-23. Under innevistelsen hade hon mycket intensiva kvarstående smärtor i benet och efter utskrivningen alltjämt ett invalidiserande smärttillstånd i höger underben. Patienten krävde bl.a. tung analgetikamedicinering. Vid kontroll 2001-02-28 hade patienten fortfarande smärtor, även om de hade blivit mindre uttalade. Hon använde analgetika för sina smärtor.

PATIENTEN har som patientskada anmält att hon åsamkats orimliga smärtor i samband med behandling och eftervård för en blodpropp i benet. Blodproppen uppkom i samband med kärlröntgen. Operationen utfördes sent på kvällen samma dag och reoperation fick utföras dagen efter. Efter ca två veckor utfördes ett tredje ingrepp. Patientens lidande och konvalescens blev orimligt utdragen och orimligt smärtsam.

PERSONSKADEREGLERINGSBOLAGET (PSR) ansåg att ersättningsbar patientskada inte förelåg och gjorde följande bedömning:

För att man skall få ersättning genom patientförsäkringen krävs att man i samband med vård eller behandling tillfogats en personskada som hade kunnat undvikas. Ersättning lämnas också om man fått en felaktig behandling som leder till personskada. Däremot har man inte rätt till ersättning enbart av det skälet att behandlingen inte leder till önskat resultat eller att det uppstår en komplikation.

Det förelåg indikation för angiografi och behandling av det förkalkade kärlet. Dissektion och trombotisering är komplikationer som inte var möjliga att undvika. Någon annan metod med totalt sett mindre risk finns inte. Komplikationen har handlagts på vedertaget sätt.

Frågor som har att göra med landstingets resurser och organisation omfattas inte av patientförsäkringen.

Vi har bedömt att den behandling patienten har fått har varit medicinskt motiverad och har utförts på ett riktigt sätt. Den anmälda skadan, trombos och cirkulationsstörning, har inte gått att undvika, vare sig genom ett annorlunda utförande av den valda metoden eller genom en annan tillgänglig metod som hade tillgodosett vårdbehovet på ett mindre riskfyllt sätt. Under sådana förhållanden är det ingen patientskada i patientskadelagens mening.

PATIENTEN tryckte i sin skrivelse till Patientskadenämnden på att PSR inte tagit tillräcklig hänsyn till att de fördröjningar som skedde inledningsvis med all sannolikhet medförde risk i samband med akut behandling. Det förflöt flera timmar efter kärlröntgen i Lund tills den akuta operationen kunde genomföras i Malmö. Patienten anser att fördröjningen beror på den omorganisation, som flyttning av kärlkirurgiavdelningen från Lund till Malmö innebar och att den inte var tillräckligt genomförd och rustad för patienternas bästa. Hon anser att handhavandet av henne som patient definitivt kunde ha skett på ett betydligt mindre riskfyllt sätt. Kärlröntgen borde kanske, under gällande förutsättningar, utförts på plats, där tillgång till akut behandling fanns. Eller också borde tillgång till prioriterade akuta transporter funnits tillhands för att eliminera otillräckliga resurser. – Hennes avsikt var inte att ifrågasätta genomförda behandlingar.

PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg att ersättningsbar patientskada förelåg och gjorde följande bedömning:

Enligt patientskadelagen, liksom enligt den tidigare frivilliga patientförsäkringen, har skador orsakade av resursbrist inte ansetts medföra rätt till ersättning. Om skada uppkommit till följd av att man inte använt tillgängliga resurser på ett sätt som varit möjligt har detta dock grundat rätt till ersättning.

I detta fall framgår av läkarintyg utfärdat 2003-06-05 av vederbörande chefsöverläkare vid universitetssjukhuset i Lund, att transporten av patienten till Malmö fördröjdes och att detta medförde en behandlingsförsening med cirka tre timmar. Orsaken till fördröjningen anges vara ”brister i vårdorganisationen”. Det lämnas i intyget inte någon närmare förklaring till vad som avses härmed men det finns inga uppgifter om att behandlingsförseningen skulle bero på bristande resurser. Utan att närmare utreda denna fråga anser nämnden att om behandlingen kommit att fördröjas med cirka tre timmar i en situation där akut behandlingsbehov fanns, detta får anses bero på att möjligheterna till transport och snabbare behandling inte utnyttjades. Därmed föreligger rätt till ersättning för den merskada som uppkommit till följd av förseningen.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 908/2003