2004:03

Bevisbördans fördelning.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

Allmänna bevisregler

Tvisten gäller ersättning för inkomstförlust från och med den 1 juli 2001. Enligt personskaderegleringsbolagets (PSR:s) bedömning skulle patienten ha varit helt arbetsoförmögen även om hon inte drabbats av patientskadan.

PATIENTEN begärde fortsatt ersättning för inkomstförlust från och med juli 2001. Hon ansåg att grundorsaken till att hon är arbetsoförmögen och därmed har fått hel förtidspension är behandlingsskadan. Hon skulle ha varit ute i arbetslivet om inte behandlingsskadan hade inträffat. Det kroniska smärtsyndrom som har utvecklats under åren är enligt patienten en följd av behandlingsskadan. Det finns enligt patienten ingen annan sjukdom som förklarar besvären. Patienten stödjer sig bland annat på ett läkarutlåtande utfärdat 2002-10-03.

PERSONSKADEREGLERINGSBOLAGET avböjde ytterligare ersättning med hänsyn till att patienten oaktat patientskadan skulle ha varit helt arbetsoförmögen på grund av sina övriga icke patientskaderelaterade sjukdomsbesvär. PSR lämnade bl.a. följande motivering för sitt ställningstagande:

Ersättning för inkomstförlust lämnas enligt försäkringsvillkoren, vilka följer skadeståndsrättens regler. Detta innebär bland annat att ersättning för inkomstförlust inte kan lämnas om man samtidigt med behandlingsskadan är helt arbetsoförmögen på grund av andra sjukdomstillstånd, så kallade konkurrerande skadeorsaker. Enligt PSR:s bedömning talar inte övervägande skäl för ett samband mellan den godkända behandlingsskadan och övriga smärtillstånd i kroppen. Patienten skulle oaktat patientskadan ha varit helt arbetsoförmögen på grund av sina övriga icke patientskaderelaterade sjukdomsbesvär.

PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg att ersättning för inkomstförlust skall betalas från och med den 1 september 1996 och gjorde följande bedömning:

PSR har bedömt att patienten har drabbats av en behandlingsskada, som består i ett smärttillstånd i höger fot. Skadan har bedömts motsvara 10 % medicinsk invaliditet. Bolaget har bedömt att patientens hela arbetsoförmåga från och med den 1 september 1991 och fem år framåt har orsakats av behandlingsskadan. Ersättning har därför lämnats för inkomstförlust motsvarande detta, bortsett från en period då patienten var arbetslös och skulle ha varit arbetslös även behandlingsskadan förutan. Från och med den 1 september 1996 har PSR halverat ersättningen för inkomstförlust. Som skäl härför har bolaget anfört att sjukbidrag beviljats, inte endast på grund av behandlingsskadan, utan även på grund av andra sjukdomsorsaker enligt försäkringskassans utredning, såsom värk i vänster fot samt värk i hela kroppen, speciellt fingrarnas småleder. PSR har således ansett att hälften av arbetsoförmågan är orsakad av andra sjukdomsorsaker än behandlingsskadan. Från och med juli 2001 har bolaget ansett att det inte föreligger någon av behandlingsskadan betingad arbetsoförmåga överhuvudtaget och har därför från denna tid avböjt ersättning för inkomstförlust. Till stöd härför har PSR åberopat försäkringskassans utredning och beslut om hel förtidspension från och med april 2001. Till grund för försäkringskassans beslut har legat, förutom behandlingsskadan, besvär i form av småvärk i hela kroppen, särskilt i fingrar och handleder, inflammationer samt migrän.

Patienten har ansett att grundorsaken till att hon är arbetsoförmögen och fått hel förtidspension är behandlingsskadan och att hon skulle ha varit ute i arbetslivet om inte behandlingsskadan inträffat. I brev den 19 maj 2003 har hon bl.a. anfört att flera av de symptom som PSR åberopat till stöd för sin ståndpunkt är inaktuella eftersom hon fått behandling för dessa. Vidare har hon anfört att migränbesvären, under 20 års yrkesarbete, inte medfört en enda sjukdag. PSR har inte bemött dessa påståenden.

Nämnden gör följande bedömning. Patienten har fullgjort sin bevisbörda och visat att behandlingsskada inträffat. PSR har å sin sida bevisbördan – utan bevislättnad – för sitt påstående att patienten, även behandlingsskadan förutan, skulle ha varit arbetsoförmögen, helt eller delvis, på grund av andra sjukdomstillstånd, så kallade konkurrerande skadeorsaker. Den utredning som presenterats i ärendet ger enligt nämnden inte tillräckligt stöd för att bolagets påstående skall kunna anses vara styrkt. PSR bör därför ersätta patienten fullt ut för hela hennes inkomstförlust från och med den 1 september 1996.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 555/2003