2004:01

Preskriptionserinran.

TILLÄMPLIGA BESTÄMMELSER

§§ 5 och 8 i 1985 års ersättningsbestämmelser. Numera 8 och 23 §§ patientskadelagen (1996:799). 12 § preskriptionslagen (1981:130)

Ärendet gäller en manlig patient, som efter en trafikolycka i oktober 1986 fick omfattande blodtransfusioner. I september 1996 upptäckte man att han var smittad med Hepatit C. Han var anti-HCV-positiv men med normala transaminaser. Efter leverbiopsi i början av november 1996 konstaterades att patienten hade en lätt kronisk Hepatit C och behandling med Interferon inleddes 1996-11-26. Patienten upplevde en del biverkningar av behandlingen, men denna fortskred till 1997-12-02. Vid kontroll 1998-02-17 visade provsvaren att behandlingen inte haft den önskade effekten. Man beslöt i samråd med patienten att inleda en kombinationsbehandling med Ribavirin och Interferon och denna inleddes 1998-04-15 och avslutades i oktober 1998. I intyg som utfärdats i februari 2000 noterades att patienten var fri från sin Hepatit-C infektion.

PERSONSKADEREGLERINGSBOLAGET (PSR) ansåg att Hepatit-C smittan sannolikt hade överförts i samband med blodtransfusionerna i oktober 1986 och att det därmed förelåg en ersättningsbar behandlingsskada. Såvitt nu är i fråga lämnade PSR ersättning för sveda och värk (1996-11-26 – 2000-09-07) med 44 000 kr. PSR framhöll att beloppet hade räknats fram enligt gällande normer och tabeller.

PSR lämnade förbehåll om rätt för patienten att återkomma och begära ytterligare ersättning med följande motivering: Efter hörande av medicinskt sakkunnig i psykiatri har vi bedömt att behandlingsskadan har medfört en psykisk belastning fram till att patienten fick besked att infektionen läkt ut, men behandlingsskadan har inte medfört kvarstående psykisk invaliditet varför ersättning för lyte och men inte har lämnats. PSR har dock lämnat ett förbehåll som ger patienten rätt att återkomma för ny prövning om ytterligare ersättning kan lämnas, för det fall infektionen skulle återkomma i framtiden. Förbehållet gäller utan tidsbegränsning (kursiverat här).

PATIENTEN ansåg att den ersättning som lämnats för sveda och värk var alldeles för låg, varför ärendet kom under Patientskadenämndens prövning

PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg att ytterligare ersättning inte skulle lämnas för sveda och värk men gjorde ett särskilt uttalande beträffande preskription i anledning av förbehållet och gjorde följande bedömning:

Ersättningen för sveda och värk avser att lämna gottgörelse för lidande och obehag under den akuta sjuktiden (själva läkningsprocessen) på grund av patientskadan. Sådan ersättning har i detta ärende beräknats enligt gällande ersättningsnormer, varför ytterligare ersättning inte kan betalas.

PSR har i sitt beslut den 3 juli 2001 under rubriken ”Förbehåll” angivit: ”Om infektionen skulle återkomma i framtiden har du rätt att återkomma till oss för ny prövning om ytterligare ersättning kan lämnas. Förbehållet gäller utan tidsbegränsning.” Nämnden vill i detta sammanhang erinra om 12 § preskriptionslagen (1981:130). Enligt denna bestämmelse är avtal om att en fordran inte skall preskriberas ogiltiga. En preskriptionstid har därför ansetts gälla även om någon tidsbegränsning inte angivits i förbehållet. Enligt preskriptionslagen gäller en tio-årig preskriptionstid. För undvikande av missförstånd är det angeläget att en patient, som förbehålls rätt att återkomma med nya ersättningskrav, informeras om att det gäller en preskriptionstid också för dessa krav.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 28/2003