2003:14

Invaliditetsgrad vid bilaterala skador.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

8 § patientskadelagen (1996:799)

Ärendet gäller en 64-årig man som 1998-12-15 opererades för ett bukaortaaneurysm (kroppspulsåderbråck). Det kärlkirurgiska ingreppet lyckades men omedelbart efter ingreppet noterades total styvhet i båda fotlederna och kraftig svullnad av musklerna i underbenen. Patienten hade drabbats av dubbelsidigt compartmentsyndrom (förhöjt lokalt tryck med rubbad blodförsörjning i en grupp muskler som har gemensam muskelhinna).

Vid undersökning 1999-08-27 hade patienten omfattande muskel och nervskador i båda benen med bestående invaliditet och mycket begränsad rörelseförmåga. Han hade dubbelsidiga droppfötter med nedsatt känsel och kraft, ingen dorsal extension (uppåtsträckning) i någon av fotlederna och ingen rörlighet i tårna. Han hade dock god plantar flexionsförmåga (böjning mot fotsulan) i båda fotlederna med god kraft. Han kunde förflytta sig inomhus med hjälp av två käppar och även kortare sträckor utomhus om det är plan mark. I övrigt använde han rullstol. Under hösten 2000 fick patienten ytterligare besvär från båda sina lilltår, som ville kröka sig in under fötterna. Han fick också ömhet och smärta i dessa tår, vilket medförde ytterligare begränsad rörlighet.

PERSONSKADEREGLERINGSBOLAGET (PSR) accepterade att patienten hade rätt till patientskadeersättning för följderna av det dubbelsidiga compartmentsyndromet och ansåg att patientskadan hade medfört en medicinsk invaliditetsgrad på 34 %. Patientens kvarstående besvär motsvarar en medicinsk invaliditetsgrad på 19 % i varje ben. Sammanvägt enligt gällande kumulationstabell blir den totala invaliditeten 34 %. Bedömningen gjordes i samråd med läkare inom specialistområdet ortopedi.

Ersättning har därefter fastställts med ledning av gällande tabell och patientens ålder vid den akuta sjuktidens slut (65 år).

PATIENTEN ansåg att invaliditetsgraden var för låg med hänsyn till att hälften av hans rörelseförmåga har förlorats.

PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg att invaliditetsgraden översteg 34 % och att ersättning bör beräknas efter en invaliditetsgrad motsvarande 40 % samt att följaktligen ytterligare ersättning bör medges för lyte och men och olägenheter i övrigt. Nämnden gjorde följande bedömning:

Nämnden delar bedömningen att de kvarstående besvären i vart och ett av benen motsvarar en invaliditet på 19 %. I det medicinska tabellverket anges invaliditetsgrader för vissa bilaterala skador, dock inte för den nu aktuella skadetypen. Om metoden med kumulativ procentuell sammanvägning av invaliditeterna används, erhålls visserligen 34 %. Emellertid kan metoden enligt nämndens mening inte användas i fall som detta, eftersom förlusten av rörelseförmågan i båda benen snarare förstärker den sammanlagda invaliditeten. Ersättning för lyte och men bör därför skäligen beräknas efter en invaliditetsgrad på 40 %.

När det gäller ersättning för olägenheter anser nämnden att det s.k. C-beloppet bör höjas till 6 000 kronor. Det ankommer på PSR att göra en sedvanlig beräkning av ersättningen enligt den s.k. ABC-metoden med beaktande av förfluten tid.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 325/2003