2003:02

Kranskärlsoperation. Ersättning.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

6 § första stycket 4 samt tredje stycket och 7 § 1 patientskadelagen (1996:799)

Ärendet gäller en 70-årig man med aterosklerotisk (förträngande förkalkning i kärlväggarna) hjärtsjukdom och angina pectoris (kärlkramp).

Patienten bypass opererades 1999-05-17. Operationen samt det primära postoperativa förloppet var komplikationsfritt men 1999-05-21 började patienten få smärtor i thorax (bröstkorgen). Smärtorna accentuerades och patientens allmäntillstånd försämrades 1999-05-22 och förmaksflimmer tillstötte. På grund av sepsis och hjärtsvikt samt instabilt sternum reopererades han samma dag och man tömde 500 ml lätt grumlig vätska från perikardiet (hjärtsäcken) och 1 000 ml serös vätska tömdes från vänster pleura (lungsäck). Man satte in antibiotikabehandling och han överfördes därefter till intensivvårdsavdelningen i respirator. Man extuberade (avlägsnade tuben) 1999-05-24 men han reintuberades samma dag på grund av tilltagande dyspné (andnöd) men kunde sedan åter extuberas 1999-06-09.

Patienten hade under vårdtiden upprepade episoder med förmaksflimmer som behandlades med läkemedel. Antibiotikabyte skedde 1999-06-14. Han skrevs ut från intensivvårdsavdelningen 1999-06-15 till thoraxavdelning för fortsatt mobilisering. Han vårdades därefter på thoraxavdelning till 1999-07-05 då han skrevs ut till hemmet med planerad inläggning i september för borttagande av ståltrådarna i bröstkorgen.

Patienten inlades 1999-09-02 som planerat och operation med borttagande av sternumcerklage (ståltrådar i bröstkorgen) utfördes 1999-09-03. Man kunde vid ingreppet inte se några infektionstecken och sternum var stabilt. Patienten utskrevs från sjukhuset 1999-09-04.

Vid återbesök i december 1999 mådde patienten bra efter sin hjärtsjukdom men han påtalade en del värk i händer, handleder samt vänster axelled och armbåge och önskade remiss till sjukgymnast för detta. Han hade inte känt av någon direkt kärlkramp sedan operationen och han hade även prövat på en hel del fysisk ansträngning vilket hade gått bra. Blodfetterna var utan anmärkning och han hade bra värden i övrigt. Han låg lite högt i systoliskt blodtryck men detta justerades med blodtrycksmedicinen.

PATIENTEN – genom ombud (sonen) – ansåg, att han borde vara berättigad till ersättning för den svåra infektion som uppträdde efter operationen och som ledde till sepsis med ett mycket svårt efterförlopp med respiratorbehandling på intensivvårdsavdelning. Den vårdtid som patienten vistades på sjukhuset och de påföljande besvären kan rimligen inte knytas till grundoperationen utan är en följd av den komplicerade sepsisen med påföljande intensivvård.

PERSONSKADEREGLERINGSBOLAGET (PSR) avböjde ersättning med följande motivering:

En förutsättning för att ersättning skall kunna lämnas för en infektion är att smittämnet har överförts i samband med någon vårdåtgärd. Lagen anger vidare att ersättning inte kan lämnas i de fall omständigheterna varit sådana att infektionen skäligen måste tålas. Hänsyn skall därvid tas till arten och svårhetsgraden av den sjukdom eller skada för vilken behandling skett, patientens hälsotillstånd i övrigt samt möjligheten att förutse infektionen.

Patientens grundsjukdom var svår. Han hade en instabil angina med tilltäppning av en huvudstam. Operationen 1999-05-17 var medicinskt väl motiverad. Infektionen och sepsis har sedan medfört en reoperation, intensivvårdsbehandling samt antibiotikabehandling fram till operationen 1999-09-02 då man avlägsnade sternumcerklaget. Patienten blev därefter återställd avseende hjärtoperationen och infektionen var då utläkt.

Enligt vår bedömning har den postoperativa infektionen och sepsis med övervägande sannolikhet överförts i samband med operationen 1999-05-17. Operationen i sig var medicinskt motiverad och utfördes på ett riktigt sätt enligt vedertagen metod. Vid operativa ingrepp finns alltid en risk för att infektion kan uppkomma. Det är en risk som patienten därför får räkna med och en komplikation som man i det enskilda fallet som regel inte kan förebygga eller förhindra genom ett annat utförande av behandlingen. I detta fall har infektionsrisken varit ringa och infektionen svår att förutse. Även om infektionens följder betecknas som svåra anser vi att infektionen har varit av mindre svår karaktär än den mycket allvarliga hjärtsjukdomen och den har enligt vår bedömning inte påverkat utgången av hjärtoperationen. Patienten får därför tåla infektionen utan rätt till ersättning.

PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg att ersättningsbar patientskada förelåg och gjorde följande bedömning:

Den infektion som drabbade patienten har tillförts genom kranskärlsoperationen den 17 maj 1999. Enligt 6 § första stycket 4 patientskadelagen föreligger då rätt till ersättning om inte omständigheterna är sådana att infektionen skäligen måste tålas. Vid denna skälighetsbedömning skall, enligt 6 § tredje stycket patientskadelagen, beaktas arten och svårhetsgraden av den sjukdom eller skada som åtgärden avsett, patientens hälsotillstånd i övrigt samt möjligheten att förutse infektionen.

I föreliggande fall var den ursprungliga kranskärlssjukdomen av allvarlig art. Utredning med coronarangiografi visade en avancerad 3-kärlssjukdom med 90 %-ig huvudstamsstenos (förträngning) och tillslutning av höger coronarartär.

Den djupa infektion (mediastenit) som utvecklades i samband med kranskärlsoperationen den 17 maj kunde emellertid inte förutses och infektionen var av ytterst allvarlig art där patienten försattes i ett livshotande tillstånd. Den djupa infektionen medförde en omoperation den 22 maj och därefter vård på intensivvårdsavdelning till den 15 juni och därefter vård på thoraxavdelning till den 5 juli då patienten kunde skrivas ut till hemmet.

Vid en samlad bedömning av de omständigheter som angetts ovan finner nämnden att den tillförda infektionen inte kunde förutses och att den, även vid en jämförelse med den allvarliga grundsjukdomen, måste anses vara så omfattande att den inte skäligen måste tålas utan rätt till ersättning.

Fråga uppkommer emellertid om undantagsbestämmelsen i 7 § 1 patientskadelagen, om följder av ett nödvändigt förfarande, bör påverka rätten till ersättning i detta fall. Enligt denna bestämmelse lämnas inte patientskadeersättning om skadan är en följd av ett nödvändigt förfarande för diagnostisering eller behandling av en sjukdom eller skada som utan behandling är direkt livshotande eller leder till svår invaliditet. Bestämmelsen skall tillämpas i de situationer där vårdbehovet är så akut att behandlingen måste sättas in trots att man inte haft möjlighet att vidta normala förberedelser eller i situationer där man medvetet måste ta stora risker för att kunna förebygga en mycket allvarlig utveckling av patientens skada eller sjukdom (se prop. 1995/96:187 s. 85).

I det nu aktuella fallet var vårdbehovet inte så akut att kärloperationen måste utföras utan att man vidtagit normala förberedelser. Operationen kunde således planeras på normalt sätt. Även om man i ett fall som det nu aktuella måste ta stora risker för att förebygga en mycket allvarlig utveckling av patientens grundsjukdom var risken för en svårartad infektion av det slag som här uppkom i detta fall oförutsebar. Risken för en så allvarlig infektion har således inte vägts in i riskbedömningen inför operationen. Vid en samlad bedömning finner nämnden därför att undantagsbestämmelsen inte bör anses tillämplig i detta ärende. Ersättningsbar patientskada föreligger således.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 699/2002