2002:15
Ej tillräckliga skyddsåtgärder. Ersättning.
TILLÄMPLIGT LAGRUM
6 § första stycket 5 patientskadelagen (1996:799)
Ärendet gäller en 82-årig man med yrsel. Han kom 2000-10-02 in akut med ambulans efter att ha trillat omkull i en affär. Patienten berättade att han inte förlorade medvetandet men att han hade ont i hela kroppen. Han hade den senaste veckan besvärats av yrsel. Patienten var vid inkomsten ej helt orienterad. Han var genomsvettig men hade ingen smärta. Han hade hjärtsvikt och förmaksflimmer sedan tidigare men hade annars mått bra.
Patienten lades in för observation med telemetriövervakning. Natten till 2000-10-03 gick patienten sannolikt upp för toalettbesök. Han påträffades på golvet nedanför sängen. Röntgen visade att han hade ådragit sig en bäckenfraktur samt inpressning av caput femoris centralt.
EKG-mässigt konstaterades några dagar senare asystolier (uteblivna sammandragningar) upp till tre sekunder och patienten erhöll en pacemaker för att man lättare skulle bemästra hans samtidiga takycardibenägenhet (ökad hjärtrytm) utan risk för bradycardi (långsam hjärtverksamhet). Neurolog konstaterade att patientens cerebrala symptom varit förenliga med hjärnstamsischemi (för liten blodtillförsel) då CT-undersökningar inte visat några synliga infarkter.
PATIENTEN anmälde att han i samband med att han var inlagd på sjukhus p.g.a. yrsel, ramlat från sängen eller utanför på mattan och ådragit sig en bäckenfraktur samt en förskjutning av höftkulan. Patienten angav i sin skrivelse till Patientskadenämnden att hans skada hade direkt samband med vården och försenad diagnos. Hänsyn har på grund av bristfällig anamnes inte tagits till hans hälsotillstånd, då han lades in på medicinkliniken för hjärninfarkt. Trots att han påtalade att han sedan en tid tillbaka led av yrsel, vilken eventuellt också förvärrats i samband med hjärninfarkten, togs ingen notis om detta, ingen sänggrind eller någon extra tillsyn under natten.
PERSONSKADEREGLERINGSBOLAGET (PSR) avböjde ersättning med följande motivering:
Patientskadelagen anger vilka situationer som kan ge rätt till ersättning vad gäller skador som uppträder i samband med vård och/eller behandling. När man bedömer om det är fråga om en fördröjd diagnos eller inte, utgår man ifrån vilka besvär som uppvisats vid undersökningstillfället, vilka undersökningar som gjorts samt hur symtom och undersökningsresultatet har tolkats.
Med patientskada avses enligt patientskadelagen en skada som med övervägande sannolikhet orsakats av olycksfall som har samband med undersökning, behandling eller annan vårdåtgärd. Med olycksfall menas en plötslig och oförutsedd yttre händelse.
Av utredningen framgår att man med hänsyn tagen till patientens inkomststatus, har bedömt att han initialt inte behövde några särskilda åtgärder för att förhindra fall. Patienten inlades för övervakning 2000-10-02 och man bedömde att CT-hjärna skulle göras vid en eventuell försämring under vårdtiden. De CT-undersökningar som gjordes efter olycksfallet, har inte visat några hjärninfarkter och man har bedömt att patientens cerebrala symtom har varit förenliga med hjärnstamsischemi.
Enligt vår bedömning har patientens symtom tolkats på ett riktigt sätt. Olycksfallet har inte inträffat i samband med undersökning, behandling eller annan åtgärd som har med vården att göra. Ersättning har därför avböjts.
PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg att ersättningsbar behandlingsskada förelåg och gjorde följande bedömning:
När patienten kom in till sjukhus akut den 2 oktober 2000 var han enligt journalanteckning ”Ej helt orienterad, fluktuerar i orienteringsgrad”. Med hänsyn till patientens påverkade allmäntillstånd och risken för allvarlig rytmrubbning av hjärtat lades han in för observation med kontinuerlig EKG-registrering. I omvårdnadsjournalen från intagningsdagen anges att han ”kan ej gå från säng till säng, får krypa över”.
Enligt nämndens mening har man intagningsdagen inte korrekt uppfattat patientens allvarliga sjukdomssymtom. Nämndens bedömning är att en kontinuerlig övervakning av patienten hade varit motiverad i samband med att han lades in för observation. Genom att det inte vidtagits några skyddsåtgärder har patienten på grund av sitt nedsatta allmäntillstånd försatts i en situation som inneburit en förhöjd olycksfallsrisk. Olycksfallsskador som uppkommer under sådana omständigheter berättigar till ersättning enligt 6 § första stycket 5 patientskadelagen.
Patienten har således rätt till patientskadeersättning med anledning av den bäckenfraktur med inpressning av lårbenshuvudet som uppkom natten till den 3 oktober 2000.
PATIENTSKADENÄMNDEN
DNR 744/2002
