2002:09
Tandskada. Ej överfört/orent område.
2. Informationsfråga.
TILLÄMPLIGT LAGRUM
6 § första stycket 4 samt tredje stycket patientskadelagen (1996:799)
Allmänna skadeståndsrättsliga regler
Ärendet gäller en 52-årig man som behandlades av tandhygienist den 8 september 1998. Den 18 september 1998 besökte han tandläkare för fyllnadsbehandling av en tand. Den 26 september 1998 sökte patienten akut vid medicinkliniken vid ortens sjukhus. Han hade ont i nacken och feber. Han hade gått ostadigt, talat sluddrigt och plötsligt ramlat ihop och blivit medvetslös. CT-skalle som visade förändringar utfördes direkt och patienten remitterades vidare till neurokirurgiska kliniken vid ett universitetssjukhus, där han vårdades t.o.m. den 18 november 1998.
Utredningen visade att patienten drabbats av en abscessbildning i vänster talamusregion (talamus = kärnsystem i hjärnan invid tredje ventrikeln och under sidoventrikeln). Odling visade streptococcus millieri och patienten fick en massiv antibiotikabehandling.
Under vårdtiden utfördes omfattande ingrepp, inläggning av ventrikeldränage höger, inläggning av dränage i abscess frontalt vänster, punktion av paraventrikulär abscess med inläggning av kateter till slutet dränagesystem och byte av ventrikelkateter höger.
Den 18 november 1998 skrevs patienten ut till hemortssjukhuset för fortsatt behandling, eftervård och rehabilitering. Man var då övertygad om att abscessen var avgränsad och steril. Dagen efter fick han feber och sändes tillbaka till universitetssjukhuset där han vistades t.o.m. den 2 december 1998, då han skrevs ut till infektionsklinik. Efter en shuntinläggning den 20 november 1998 förbättrades patienten.
Under perioden den 17–22 december 1998 var patienten på nytt intagen på universitetssjukhuset för misstänkt shuntinfektion. Han skrevs ut till infektionskliniken.
Den 29 december 1998 inkom patienten till universitetssjukhuset sedan han drabbats av medvetslöshet. Han behandlades där t.o.m. den 26 januari 1999. Under vårdperioden genomgick han ännu ett ingrepp (borttagande av ventrikeldränage samt inläggning av programmerbar Codmanmedus ventrikuloperitoneal shunt förinställd på 100 mm vatten). Efter operationen förbättrades patienten och skrevs på nytt ut till hemortssjukhuset.
PATIENTEN anmälde att han drabbats av en hjärnabscess till följd av tandläkarbehandlingen den 18 september 1998. Patienten ansåg att sannolikheten för felbehandling eller slarv var betydande, eftersom sådana allvarliga komplikationer som han drabbats av annars är sällsynta. Han ansåg att det inte är av betydelse var bakterierna kom ifrån. Trots att man var väl medveten om infektionsrisken har man inte informerat honom om denna eller erbjudit honom antibiotika.
PERSONSKADEREGLERINGSBOLAGET (PSR) avböjde ersättning med följande motivering:
Tandbehandlingen var medicinskt motiverad och har utförts med vedertagen metod på ett riktigt sätt.
En förutsättning för att ersättning skall lämnas för en infektion är att smittämnet överförts i samband med någon vårdåtgärd.
En kort tid innan patienten drabbades av abscessen hade han genomgått tandhygienistbehandling och fyllnadsbehandling av en tand. Det är övervägande sannolikt att patientens egna munhålebakterier i samband med tandbehandlingen fått spridning med blodbanan. I samband med tandbehandling ökar möjligheterna att bakterier från munhålan kommer in i blodbanan. En utveckling som den patienten drabbats av är dock mycket sällsynt. Infektionen har således inte tillförts i samband med tandbehandlingen.
Antibiotikaprofylax vid tandbehandling ges endast till patienter som har medfödda eller förvärvade klafffel i hjärtat.
Patientskadelagen innehåller inget åtagande om att lämna ersättning vid brister i den information som lämnas till en patient före en behandling om de särskilda behandlingsrisker som kan förekomma. Patienten har heller inte visat att det föreligger sådan brist i informationen att skadeståndsskyldighet uppkommit.
Det finns inte heller någonting i handlingarna som tyder på att personal i vården handlat försumligt så att skadeståndsskyldighet uppkommit.
Eftersom infektionen med övervägande sannolikhet inte orsakats av smittämne som tillförts vid tandbehandlingen föreligger inte rätt till patientskadeersättning.
PATIENTSKADENÄMNDEN delade PSR:s uppfattning att ersättningsbar patientskada inte förelåg och gjorde följande bedömning:
För rätt till ersättning enligt 6 § första stycket 4 patientskadelagen krävs att personskada med övervägande sannolikhet orsakats av överföring av smittämne som lett till infektion i samband med undersökning, vård, behandling eller liknande åtgärd. Om en infektion uppkommer efter ingrepp i en sådan del av kroppen som från bakteriologisk synpunkt får betraktas som ”oren”, t.ex. en infektion som uppkommer i samband med behandling i munhålan där det föreligger en naturlig och riklig förekomst av bakterier, kan det inte anses övervägande sannolikt att smittan överförts i samband med behandlingsåtgärden. För att en infektion skall anses vara överförd i samband med vårdåtgärd i ett s.k. ”orent område” krävs att det kan påvisas att infektionen ej orsakats av kroppsegna bakterier. I detta fall har infektionen orsakats av streptococcus milleribakterier som normalt finns i munhålan. I samband med själva tandbehandlingen ökar risken för att patientens egna munhålebakterier kommer in i blodbanan och i ytterst sällsynta fall kan detta leda till utveckling av en varhärd i hjärnan. Infektionen har således orsakats av patientens egna bakterier. Patientskadeersättning kan därför inte lämnas enligt den ovan nämnda bestämmelsen för uppkommen infektion.
Vid tandbehandling ges normalt inte antibiotika i förebyggande syfte. Det är endast vid behandling av patienter med medfödda eller förvärvade hjärtklaffel som man som regel ger antibiotikaprofylax. I nu aktuellt ärende var patienten frisk utan något känt klaffel. Det förelåg därför inte någon indikation för antibiotikabehandling och någon anmärkning kan därför inte riktas mot att patienten inte fick någon sådan inför tandbehandlingen hösten 1998.
Upplysningsvis kan i detta sammanhang nämnas att antibiotikabehandling kan minska men inte eliminera risken för infektion.
Med anledning av patientens uppgifter om bristande information vill nämnden framhålla att patientskadelagen inte innehåller något åtagande att lämna ersättning vid eventuella brister i den information som lämnas en patient före behandlingen om de särskilda behandlingsrisker som kan förekomma. Utredningen ger inte heller stöd för att det föreligger sådan brist i informationen att skadeståndsskyldighet uppkommit.
Nämnden kan således inte finna att någon ersättningsbar patientskada föreligger i detta ärende.
PATIENTSKADENÄMNDEN
DNR 51/2002
