2002:08
Postoperativ psykos. Ej ersättning.
2. Genom patientförsäkringen ej ersättningsbar medicineringsskada.
3. Ej felaktig diagnos/bristande övervakning.
TILLÄMPLIGA LAGRUM
6 § första stycket 1 patientskadelagen (1996:799)
6 § första stycket 6 och 7 § 2 patientskadelagen (1996:799)
6 § första stycket 3 patientskadelagen (1996:799)
Ärendet gäller en 39-årig man som vårdades efter operation med colektomi med ileostomi (colektomi = operativt avlägsnande av tjocktarmen eller en del därav, ileostomi = operativt anlagd förbindelse mellan tarm och hud).
1997-01-14 utfördes operation med colektomi med ileostomi och patienten insattes på antibiotikabehandling i form av Claforan 2g x 2 + Flagyl 1 g x 1, med anledning av den omfattande coliten. Det postoperativa förloppet förlöpte utan komplikationer de första dagarna förutom en del smärtproblematik. På den sjunde dagen började patienten visa en tilltagande psykisk förändring med bl.a. inslag av hallucinationer, varför kontakt togs med konsult från psykiatriska sektorn.
Konsultläkaren kom till den kirurgiska vårdavdelningen och inledde samtal med patientens mor. Under detta samtal framkom inga uppgifter som skulle tyda på en tidigare psykossjukdom eller pågående alkohol eller drogmissbruk. Efter detta samtal träffade läkaren patienten. Under samtalet framkom att patienten var trött varför läkaren föreslog något lugnande så att patienten skulle kunna slappna av. Eftersom patienten ville ha medicinen på en gång gick läkaren ut från vårdsalen för att ordinera medicinen till sjuksköterskan. Strax därefter lämnade patienten vårdsalen. Läkaren noterade detta och följde efter patienten. Utanför en branddörr fanns en balkongdörr som var öppen. Från balkongen ser läkaren patienten sitta på ett tak tre våningar ner. Därifrån släpar han sig sedan ut på takkanten och faller ytterligare två våningar ner på en innergård. Akutpersonal larmas omgående och transporterar patienten omedelbart till operation.
Vid fallet ådrog sig patienten multipla skador såsom: frakturer, ruptur av buksåret och ruptur av den befintliga ileostomin.
PATIENTEN anmälde som patientskada bristande tillsyn samt olämplig medicinering i för hög dos under sjukhusvistelsen 19970114–19970125, vilket medförde att han i samband med hopp från 5:e våningen ådrog sig multipla skador. Patienten ansåg att skadorna, som uppkom i samband med fallet, hade kunnat undvikas genom en korrekt tillsyn av sjukvårdspersonalen. Han borde därför vara berättigad till ersättning genom patientförsäkringen eftersom bristande tillsyn förelåg.
PERSONSKADEREGLERINGSBOLAGET (PSR) avböjde ersättning med följande motivering:
Vi har bedömt att patienten har fått en riktig vård och behandling för sina sjukdomsbesvär. Under vården på kirurgisk avdelning efter operationen utvecklade patienten oro. Han fick sedvanlig medicinering som enligt vår bedömning inte kan ha bidragit till oron eller till utveckling av psykos. När patienten utvecklade tecken på tilltagande psykisk förändring tog man kontakt med psykiatriska sektorn och under pågående konsultation av specialist i psykiatri lämnade patienten avdelningen och hoppade från balkongen. Enligt vår bedömning fanns det ingenting i den tidigare vården som kunde ge anledning att misstänka behov av annan övervakning eller medicinering.
Vi har sammanfattningsvis bedömt att patientens symtom har tolkats i överensstämmelse med allmänt vedertagen praxis och att han har övervakats på ett riktigt sätt samt att det inte har förekommit några misstag eller felaktigheter i behandlingen. Ersättning har avböjts.
PATIENTSKADENÄMNDEN delade PSR:s uppfattning att ersättningsbar patientskada inte förelåg och gjorde följande bedömning:
Patienten har anmält att han som en följd av operationen den 14 januari 1997 och olämplig medicinering i för hög dos drabbades av en akut psykos som fick till följd att han den 20 januari 1997 när han vårdades på kirurgavdelning (– – –), hoppade från 5:e våningen och ådrog sig multipla frakturer m.m. Han har även gjort gällande att oavsett om orsakssamband föreligger mellan operationen/ medicineringen och psykosen så har hans skador orsakats av brister i tillsynen av honom från sjukvårdens sida.
Nämnden anser att det är övervägande sannolikt att patientens psykotiska genombrott var en följd av den genomgångna operationen i kombination med de mediciner han intagit. Patientskadeersättning lämnas då, enligt 6 § första stycket 1 patientskadelagen, om skadan hade kunnat undvikas antingen genom ett annat utförande av det valda förfarandet eller genom val av ett annat tillgängligt förfarande som enligt en bedömning i efterhand från medicinsk synpunkt skulle ha tillgodosett vårdbehovet på ett mindre riskfyllt sätt. Enligt nämnden var operationen nödvändig och den utfördes på ett korrekt sätt. Det var inte möjligt att utföra den på något annat sätt och det fanns inte heller någon alternativ metod som skulle ha kunnat tillgodose patientens vårdbehov på ett mindre riskfyllt sätt. Det föreligger därmed inte rätt till patientskadeersättning enligt 6 § första stycket 1 patientskadelagen.
När det gäller frågan om medicineringen framkallat patientens psykotiska genombrott konstaterar nämnden att patientskadeersättning för personskada som orsakats av läkemedel kan lämnas endast om det är övervägande sannolikt att skadan är orsakad av förordnande eller utlämnande av läkemedel i strid med föreskrifter eller anvisningar (6 § första stycket 6 och 7 § 2 patientskadelagen). För att en skada som beror på egenskap hos läkemedel (biverkan) skall kunna ersättas enligt patientskadelagens bestämmelser måste skadan således ha sin grund i att läkemedlet använts på ett sätt som strider mot gällande anvisningar, d.v.s. det skall ha använts på felaktigt sätt, med felaktig dosering eller vid kontraindikation. I annat fall skall patientens rätt till ersättning prövas enligt läkemedelsförsäkringens ersättningsbestämmelser. Av utredningen i detta ärende framgår inte annat än att de mediciner patienten fick efter operationen sattes in på rätt indikation och i riktiga doser. Någon ersättningsbar patientskada enligt 6 § första stycket 6 patientskadelagen föreligger därmed inte.
När det gäller personalens bedömningar den 20 januari angående behovet av övervakning eller medicinering anser nämnden att patientens symptom på psykisk förändring tolkades i överensstämmelse med allmänt vedertagen medicinsk praxis och att det inträffade inte kunde förutses. Det föreligger därmed inte någon felaktig diagnostisering och någon ersättning enligt 6 § första stycket 3 patientskadelagen kan därför inte heller lämnas. Det har inte heller förekommit någon sådan oaktsamhet från sjukvårdens sida som kan grunda rätt till ersättning på skadeståndsrättslig grund.
PATIENTSKADENÄMNDEN
DNR 33/2002
