2002:02

Tandskada vid intubation. Ej ersättning.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

6 § första stycket 1 patientskadelagen (1996:799)

Ärendet gäller en kvinna, född 1925, som utreddes med provtagning på grund av misstänkt tumör i svalget med provtagning av en körtel den 17 juli 2000. Ingreppet skulle utföras i intubationsnarkos. I samband med injektionen av muskelförlamande medel fick patienten en muskelkramp som gjorde det svårt att ventilera och intubera. I försök att åstadkomma fri luftväg användes visst våld varvid en stifttand lossnade. Muskelförlamningen hävdes och ingreppet kunde sedan utföras komplikationsfritt i enbart masknarkos.

PATIENTEN anmälde, att hon i samband med intubationen förlorat en framtand (stifttand). Hon ansåg att det finns så kallade trachealtuber som kan appliceras före narkoser men att dessa inte användes på grund av statligt sparsamhetsdirektiv. Behandlingen har därför inte stått i överensstämmelse med beprövad läkarvetenskap.

PERSONSKADEREGLERINGSBOLAGET (PSR) avböjde ersättning med följande motivering:

Patientskadelagen anger vilka situationer som kan ge rätt till ersättning vad gäller skador som uppkommer i samband med vård och/eller behandling.

För att man ska få ersättning genom patientförsäkringen krävs att man i samband med vård eller behandling tillfogas en personskada som hade kunnat undvikas. Ersättning lämnas också om man får en helt felaktig behandling som leder till en personskada. Däremot har man inte rätt till ersättning enbart av det skälet att behandlingen inte leder till ett önskat resultat eller att det uppstår en komplikation.

Behandlingen var medicinskt motiverad och utfördes på ett korrekt sätt. Använda läkemedel är sedvanligt använda och gavs i rätt dosering. Vid intubering föreligger en liten och känd risk för skador på framtänder. Om intubationsförfarandet försvåras på grund av individuella anatomiska avvikelser eller andra risktillstånd ökar risken för tandskador. Tandskadan har inte kunnat undvikas genom ett annorlunda utförande av intuberingen.

PATIENTSKADENÄMNDEN delade PSR:s uppfattning att ersättningsbar patientskada inte förelåg och gjorde följande bedömning:

Enligt 6 § första stycket 1 i patientskadelagen lämnas ersättning för personskada på patient om det föreligger övervägande sannolikhet för att skadan är orsakad av undersökning, vård, behandling eller liknande åtgärd, under förutsättning att skadan kunnat undvikas antingen genom ett annat utförande av det valda förfarandet eller genom val av ett annat tillgängligt förfarande, som enligt en bedömning i efterhand från medicinsk synpunkt skulle ha tillgodosett vårdbehovet på ett mindre riskfyllt sätt.

Vid en prövning av patientens rätt till ersättning enligt ovan nämnda lagrum skall nämnden således först ta ställning till om den anmälda skadan kunnat undvikas genom ett annat utförande av det valda förfarandet. Nämnden delar PSR:s bedömning att tandskadan inte kunnat undvikas på grund av de svårigheter som förelåg vid intuberingen genom ett annat utförande av det valda förfarandet.

Nämnden har då att ta ställning till om skadan kunnat undvikas genom val av ett annat tillgängligt förfarande som från medicinsk synpunkt skulle ha tillgodosett vårdbehovet på ett mindre riskfyllt sätt. I detta fall kan först konstateras att tandskadan inte uppkommit om ingreppet direkt utförts i masknarkos. Frågan är då om masknarkos, vid denna typ av ingrepp, tillgodoser vårdbehovet på ett mindre riskfyllt sätt. Enligt nämndens bedömning är så inte fallet. Vid operationer i svalget, som den nu aktuella, är intubering en säkrare metod. Ingreppet kan utföras mer kontrollerat och ventilationen är säkerställd om blödning inträffar. Masknarkos måste därför ses som ett andrahandsalternativ som väljs först när intubation av någon anledning inte går att utföra. Att initialt välja att utföra ingreppet i svalget med masknarkos i stället för intubationsnarkos är enligt nämndens bedömning inte medicinskt korrekt och var således inte vid valet av metod ett behandlingsalternativ som från medicinsk synpunkt skulle ha tillgodosett vårdbehovet på ett mindre riskfyllt sätt. Tandskadan har därför inte heller kunnat undvikas genom val av ett annat tillgängligt förfarande. Det föreligger således inte rätt till patientskadeersättning.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 317/2001