2000:19

Diskbråck. Ersättning.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

6 § tredje stycket patientskadelagen (1996:799)

Ärendet gäller en 42-årig kvinna med postoperativ diskit (infektion i en disk) efter diskbråcksoperation vid ortopedklinik.

Patienten kom akut till ortopedkliniken 1997-12-16 efter att ha överremitterats från annan kirurgklinik p.g.a. högersidig ischias och CT-verifierat diskbråck LV–LVI höger. Besvären hade debuterat i början av november då hon fick akut isättande smärta i ryggen med utstrålning i höger ben. Smärtorna hade inte givit med sig på konservativ behandling med peroral analgetika. Naturalfunktionen hade varit bra fram till morgonen 1997-12-16 då hon hade haft svårt att kissa. Eftersom smärtorna var påtagliga fann man att operationsindikation förelåg och operation utfördes 1997-12-17.

1998-01-12 sökte patienten på nytt kirurgklinik p.g.a. ökade smärtor i ländryggen med stickningar längs vänster klinka och på vänstra vadens baksida. MR utfördes och man fann en mjukdelssvullnad, ödem och infektion kunde inte uteslutas, varför Dalacin insattes under misstanke om diskit. Patienten sjukhusvårdades därefter ett flertal gånger p.g.a. ketogankrävande smärtor. Hon långtidsbehandlades med Dalacin fram till 1998-09-14 varefter detta utsattes. 1998-10-05 sökte hon åter sjukhus med tilltagande smärtor, diffust obehag och allmän sjukdomskänsla och inlades för smärtlindring och vidare utredning. Efter kontakt med infektionsläkare remitterades hon för MR-undersökning och återinsattes på Dalacin. I december 1998 behandlades hon även för en pilonidalabscess (hudböld) som inciderades. Då diskiten medfört svårbemästrade smärtor har patienten remitterats till Akademiska sjukhuset för ställningstagande till fusion av kotorna i diskitområdet.

PATIENTEN anmälde som patientskada den diskit hon drabbades av efter diskbråcksoperationen.

PERSONSKADEREGLERINGSBOLAGET (PSR) avböjde ersättning med följande motivering:

Samband har ansetts föreligga mellan diskbråcksoperationen 1997-12-17 och den anmälda infektionen. Rätt till ersättning föreligger då om inte omständigheterna är sådana att infektionen skäligen måste tålas. Vid denna skälighetsbedömningen skall enligt 6 § tredje stycket patientskadelagen beaktas bl.a. arten och svårighetsgraden av grundsjukdomen och möjligheten att förutse infektionen.

Det ursprungliga högersidiga diskbråcket är i detta fall, enligt vår mening, av allvarligare art än infektionen. Patienten hade haft rejäla besvär preoperativt med bl.a. svårigheter att kasta vatten. Eftersom konservativ behandling med analgetika inte hade haft någon effekt på patientens smärtor och ett klart diskbråck hade konstaterats, var operationen 1997-12-17 väl motiverad. Även infektionen har varit allvarlig och synes komma att lämna kvarvarande besvär (fusion övervägs).

Risk för infektion föreligger i princip alltid vid operativa ingrepp. Det är således en risk som man alltid får räkna med och en komplikation som man i det enskilda fallet som regel inte kan förebygga eller förhindra genom ett annat utförande av behandlingen. I detta fall har infektionsrisken dock varit ringa och infektionen har varit svår att förutse. Infektionen får emellertid anses ha varit av mindre svår karaktär än diskbråcket. Enligt den skälighetsbedömning som skall göras bör patienten därför tåla infektionen utan rätt till ersättning, även om infektionens följder måste betecknas som svåra.

Det finns i detta fall inte något annat tillgängligt förfarande där infektionen hade kunnat undvikas och där vårdbehovet skulle ha tillgodosetts på ett mindre riskfyllt sätt.

Mot bakgrund av ovanstående har vi bedömt att det inte föreligger någon ersättningsbar patientskada enligt patientskadelagen (6 § första stycket 1 samt tredje stycket).

PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg att rätt till patientskadeersättning förelåg och gjorde följande bedömning:

Infektionen har ansetts bero på smittämne som överförts vid operation den 17 december 1997. Rätt till ersättning föreligger då om inte omständigheterna är sådana att infektionen skäligen måste tålas. Vid denna skälighetsbedömning skall enligt 6 § tredje stycket patientskadelagen beaktas arten och svårhetsgraden av grundsjukdomen, patientens hälsotillstånd i övrigt och möjligheten att förutse infektionen.

Risk för infektion föreligger i princip alltid vid operativa ingrepp. Det är således en risk som man alltid får räkna med och en komplikation som i det enskilda fallet som regel inte kan förebyggas eller förhindras genom ett annat utförande av behandlingen. I detta fall har infektionsrisken dock varit ringa och infektionen har varit svår att förutse. Patientens infektion har varit mycket långdragen. Av en journalanteckning från januari 1999 framgår att infektionen vid denna tidpunkt ännu inte varit säkert utläkt. Infektionen har även krävt långvarig antibiotikabehandling.

Nämnden konstaterar att patienten genom infektionen under lång tid har förorsakats ett betydande lidande med svårbemästrade smärtor, som tidvis varit morfinkrävande. Dessutom har infektionen i och med att den gett ett resttillstånd äventyrat operationsresultatet. Av utredningen i ärendet framgår också att en fusion av kotorna i diskitområdet har diskuterats.

Vid en samlad bedömning får följderna av infektionen anses vara av allvarligare art än grundsjukdomen. Risken för infektion har dessutom varit ringa och infektionen har varit svår att förutse. Infektionen kan därför inte anses stå i rimlig relation till grundsjukdomen. Enligt den skälighetsbedömning som skall göras bör patienten därför inte tåla infektionen utan rätt till ersättning. Rätt till patientskadeersättning föreligger alltså.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 305/2000