2000:18

Kranskärlsoperation. Ej ersättning.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

6 § tredje stycket patientskadelagen (1996:799)

Ärendet gäller en 61-årig man med höga blodfetter och oklar leversjukdom. Han hade en hjärtinfarkt 1982. Sista veckan före den aktuella sjukhusvården drabbades han av kraftig försämring med instabil angina pectoris (brösttryck; uttryck för syrebrist i hjärtmuskeln).

Patienten lades in på sjukhus 1997-03-16 p.g.a. kraftig försämring av angina pectoris. Coronarangiografi (kontraströntgenundersökning av hjärtats kranskärl) visade förträngningar. Vid undersökningen uppstod en rift i en huvudstam som ledde till dissektion och patienten kranskärlsopererades akut samma dag. Efter operationen fick han så småningom tilltagande sekretion (utsöndring) från såret och bröstbenet var instabilt. Han opererades på nytt 1997-03-25 med inläggande av protes som förstärkning av bröstbenet och spoldrän. Odlingar från bröstbenet visade växt av staffylococcus aureus. Han antibiotikabehandlades. Härefter fick patienten komplikationer i form av kvarstående infektioner som föranledde ytterligare ett tiotal operationer. Bröstbensprotesen på ovansidan fick så småningom avlägsnas medan däremot två mindre proteser på baksidan finns kvar. Livslång antibiotikabehandling planeras. Som en följd av infektionen har patienten också drabbats av klaffendokardit (infektion på aortaklaffen).

PATIENTEN anmälde som patientskada infektion i bröstbenet efter kranskärlsoperation.

PERSONSKADEREGLERINGSBOLAGET (PSR) avböjde ersättning med följande motivering:

Den rift som uppkom vid coronarangiografin och som ledde till dissektion i en huvudstam hade inte kunnat undvikas genom annat utförande av undersökningen. Någon annan undersökningsmetod som på ett totalt sett mindre riskfyllt sätt hade kartlagt kranskärlens anatomi fanns inte i den aktuella situationen. Patienten har därför inte rätt till patientskadeersättning enligt 6 § första stycket 1 patientskadelagen för denna komplikation.

Den infektion som inträffade tillfördes sannolikt vid operationen 1997-03-19. Den kan inte sägas vara förutsebar.

Den sjukdom i hjärtats kranskärl som patienten lider av är en mycket allvarlig sjukdom som på sikt leder till alltmer invalidiserande besvär och risk för nya hjärtinfarkter som är livshotande. Den rift och dissektion som uppkom i ett kärl vid coronarangiografin medförde ett direkt livshotande tillstånd och patienten opererades därför akut.

Infektionen är av allvarlig art eftersom den är smärtsam och mycket behandlingskrävande med många operationer och därtill har lett till ett instabilt bröstben, klaffendokardit och livslång behandling. I jämförelse med den allvarliga och på sikt livshotande kranskärlssjukdomen och därtill den direkt livshotande situationen p.g.a. komplikationen vid coronarangiografin anser vi dock att infektionen skäligen måste tålas trots att den inte är förutsebar. Med hänsyn till undantagsbestämmelsen i 6 § tredje stycket patientskadelagen anser vi därför att patienten inte har rätt till patientskadeersättning enligt 6 § första stycket 4.

PATIENTSKADENÄMNDEN delade PSR:s uppfattning att ersättningsbar patientskada inte förelåg och gjorde följande bedömning:

Den infektion som drabbade patienten har med övervägande sannolikhet tillförts genom den akuta operationen den 19 mars 1997, som blev nödvändig sedan en skada uppkommit på hjärtats vänstra huvudstam. Enligt 6 § första stycket 4 patientskadelagen föreligger då rätt till ersättning om inte omständigheterna är sådana att infektionen skäligen måste tålas.

Vid denna skälighetsbedömning skall, enligt 6 § tredje stycket patientskadelagen, beaktas bl.a. arten och svårhetsgraden av den sjukdom eller skada som åtgärden avsett, patientens hälsotillstånd i övrigt samt möjligheten att förutse infektionen. Skälighetsbedömningen förutsätter att man gör en samlad bedömning av de olika prövningskriterierna. Detta kan leda till att även om infektionen i ett visst fall kunnat förutses, ersättning ändå kan lämnas om missförhållandet mellan grundsjukdomen och infektionen är särskilt stor (se prop. 1995/96:187 s. 83 f.). Även infektionens svårhetsgrad har således betydelse vid skälighetsbedömningen.

I föreliggande fall var den ursprungliga kranskärlssjukdomen av allvarlig art med instabil, försämrad angina pectoris. Vid angiografin uppkom en livshotande skada på ett kärl och denna skada, som är att anse som oundviklig, innebar en akut operationsindikation. Vid operationen gjordes en coronarbypass på ett vedertaget sätt. Det förelåg en trekärlssjukdom som även den utgjorde en klar operationsindikation.

När det gäller patientens hälsotillstånd i övrigt kan nämnas att den pågående behandlingen med Imurel och kortison är en riskfaktor för infektion.

Infektionen har orsakat patienten betydande besvär i form av mediastenit och även en skada på hjärtklaff. Han har genomgått ett tiotal operationer på grund av infektionen, har kvarvarande proteser och man planerar för en livslång antibiotikabehandling.

Vid en samlad bedömning av de omständigheter som angetts ovan finner nämnden att den tillförda infektionen, som inte varit klart förutsebar, har medfört svåra och kvarvarande besvär för patienten. Av de kriterier för bedömning som anges i ovan angivet lagrum måste dock mycket stor tyngd läggas vid det faktum att operationen, vid vilken infektionen tillfördes, var direkt livsavgörande för patienten. Enligt den skälighetsbedömning som skall göras, bör patienten därför enligt nämnden tåla infektionen och dess verkningar utan rätt till ersättning.

Nämnden gör således samma bedömning som PSR och anser att det inte föreligger någon ersättningsbar patientskada.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 425/1999