2000:15

Underbensfraktur. Ej ersättning.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

6 § tredje stycket patientskadelagen (1996:799)

Ärendet gäller en 56-årig kvinna med en vänstersidig underbensfraktur.

Patienten ådrog sig en vänstersidig underbensfraktur den 17 januari 1997.

Hon inkom till akutmottagningen den 18 januari 1997. Patienten var mycket svullen i frakturområdet. Röntgen visade en uppsplittrad distal underbensfraktur med ett flertal fragment och även en ganska lång spiralkomponent som sträckte sig upp mot halva tibia (vadbenet). Huden var ganska ansträngd och patienten fick ligga och svälla av med benet i högläge några dagar. Hon hade gipsskena. Den 23 januari 1997 opererades patienten med reposition och plattfixation. Hon fick Dalacin före och efter operationen. I efter förloppet sårläkningsproblem och infektion.

På grund av utebliven läkning och plattbrott opererades patienten på nytt den 28 maj 1997 med rereposition, externfixation och bentransplantation efter att man tagit bort plattan. Fixationspinnarna lossnade p.g.a. pinninfektion. Patienten opererades på nytt den 10 juni 1997 med borttagning av externfixationen och sårrevision. Ny operation igen den 13 juni 1997 med sårrevision och omsättning av externfixationen och borttagning av platta. Den 25 juni 1997 ny operation med justering av externfixation och mjukdelsrevision då man också lade in gentamycinkulor. I januari 1998 kändes frakturen stabil och man avbröt gipsbehandlingen och patienten fick en ortos för att kunna belasta och sköta huden bättre. Den 13 juli 1998 gjorde man en ny uppborrning, dränage och inläggning av gentamycinkulor. Man misstänkte att infektion förelåg och patienten fick Dalacinbehandling på nytt.

PATIENTEN anmälde att hon fått benröta, felställning och utebliven läkning efter behandling av en vänstersidig underbensfraktur. Vid telefonsamtal har patienten tillagt att en underbensamputation är planerad.

PERSONSKADEREGLERINGSBOLAGET (PSR) avböjde ersättning med följande motivering:

Vår bedömning är att den behandling patienten fått varit medicinskt motiverad med hänsyn till hennes besvär.

Frakturen var splittrad och krävde operation. Man vidtog nödvändiga åtgärder och använde Dalacin som infektionsprofylax. Denna medicin tar ett brett spektrum av bakterier. Man avvaktade att svullnaden gick ned innan man opererade. Frakturen var av sådan karaktär att omfattande mjukdelslösning måste göras. Man undvek lateral incision (operativt insnitt beläget vid sidan) för att minska infektionsrisken. Vår bedömning är att operationen den 23 januari 1997 samt vården före och efter denna skett på ett korrekt sätt. Trots rigorösa åtgärder för att undvika infektion uppkom en sådan. Det är inte rutin att isolera denna typ av patientgrupp.

Infektionen har sannolikt tillförts i samband med operationen den 23 januari 1997. Den har inte varit möjlig att undvika. Det fanns ingen annan behandlingsmetod som tillgodosett vårdbehovet på ett totalt sätt mindre riskfyllt sätt. Vår bedömning är att omständigheterna kring infektionen varit sådan att den skäligen får tålas.

Vad gäller de övriga komplikationerna patienten anmält, utebliven läkning och felställning är dessa en följd av frakturen som sådan. Besvären beror inte på att patienten tillförts någon skada som kunnat undvikas i samband med frakturbehandlingen.

PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg liksom PSR att rätt till patientskadeersättning inte förelåg och gjorde följande bedömning:

Infektionen har ansetts bero på att smittämne överförts vid operationen den 23 januari 1997. Rätt till ersättning föreligger då om inte omständigheterna är sådana att infektionen skäligen måste tålas. Vid denna bedömning skall enligt 6 § tredje stycket patientskadelagen beaktas bl.a. arten och svårhetsgraden av grundskadan och möjligheten att förutse infektionen.

Risk för infektion föreligger i princip alltid vid operativa ingrepp. Det är således en risk man alltid får räkna med och en komplikation som i det enskilda fallet som regel inte kan förebyggas eller förhindras genom ett annat utförande av behandlingen. I detta fall var grundskadan sådan att det förelåg en mycket stor risk för infektion. Risken för infektion var förutsebar på ett sådant sätt att infektionen kan sägas vara förväntad med den skada och de behandlingsförutsättningar som förelåg. Under sådana förhållanden anser nämnden att infektionen skäligen måste tålas utan rätt till ersättning.

Vad gäller komplikationerna med utebliven läkning, felställning och förkortning av benet anser nämnden på de skäl PSR anfört att det inte föreligger någon ersättningsbar patientskada.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 466/2000