2000:14

Kranskärlsoperation. Ej ersättning.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

6 § första stycket 4 och tredje stycket patientskadelagen (1996:799)

Ärendet gäller en vid behandlingstillfället 62-årig man med angina pectoris (brösttryck; uttryck för syrebrist i hjärtmuskeln).

En kranskärlsoperation utfördes komplikationsfritt 1998-04-02. Patienten överfördes en vecka senare till hemortssjukhuset för två dagars eftervård, operationsärret på höger ben såg då fint ut, utan infektionstecken. Patienten återkom 1998-04-13 p.g.a. lokal infektion i operationssåret. Såret hade dagen innan börjat vätska. Antibiotika sattes in. Odling togs och visade växt av staffylococcus aureus. Patienten vårdades inneliggande 1998-04-21–1998-05-11. Enligt anteckning 1998-05-06 hade patienten uttalade ödem (svullnad) i båda underbenen vilket ledde till svårigheter med sårläkningen. Efter sjukhusvistelsen lades såret om av distriktssköterska, till att börja med två gånger per vecka, därefter en gång per vecka. 1998-07-10 var såret läkt.

PATIENTEN anmälde som skada infektionen i höger underben vid såret där man tagit graft (operativt överförd levande vävnad) vid kranskärlsoperation 1998-04-02. Han ansåg att en infektion som tillstött i samband med behandling skall betraktas som behandlingsskada. Patienten begärde bara ersättning för den tid som infektionen varade. Sjukhusinfektioner är ett stort problem. Om de alltid klassas som behandlingsskada blir det kanske viktigare för sjukvårdsansvariga att värna om tid och resurser för noggrannhet och precision. Vem kan bevisa när en infektion ”bara” berott på en olycklig tillfällighet?

PERSONSKADEREGLERINGSBOLAGET (PSR) avböjde ersättning med följande motivering:

Med hänsyn till att underbenssåret en vecka efter operationen såg fint ut, utan infektionstecken anser vi att det inte är sannolikt att infektionen tillfördes vid operationen. Såret har i stället sannolikt infekterats efter sjukhusvistelserna.

Även om infektionen sannolikt hade överförts vid någon behandlingsåtgärd anser vi att patienten inte skulle haft rätt till patientskadeersättning. Den sjukdom i hjärtats kranskärl som patienten lider av är en mycket allvarlig sjukdom som på sikt leder till alltmer invalidiserande besvär och risk för hjärtinfarkter som är livshotande. Infektion är smärtsamt men den var i detta fall av relativt begränsad omfattning och läkte helt inom tre månader. Vi anser därför att infektionen skäligen hade måst tålas även om den hade överförts vid någon behandling. Med hänsyn till undantagsbestämmelsen i 6 § tredje stycket patientskadelagen anser vi därför att patienten inte skulle haft rätt till patientskadeersättning, även om infektionen hade överförts vid någon behandlingsåtgärd.

PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg liksom PSR att rätt till patientskadeersättning inte förelåg och lämnade följande motivering:

För infektion som är orsakad av överföring av smittämne i samband med behandling föreligger rätt till patientskadeersättning. Rätten till ersättning bortfaller dock om omständigheterna är sådana att infektionen skäligen måste tålas. Vid skälighetsbedömningen skall man ta hänsyn till arten och svårhetsgraden av den sjukdom som behandlingen avsåg, patientens hälsotillstånd i övrigt samt möjligheten att förutse infektionen (6 § första stycket 4 och tredje stycket patientskadelagen).

Patienten opererades i april 1998 för sjukdom i hjärtats kranskärl. I operationssåret från tagstället för graft på höger ben fick patienten en lokal infektion. Efter behandling var infektionen läkt i juli samma år.

Nämnden anser att infektionen med övervägande sannolikhet tillförts i samband med behandlingen. Det har inte varit möjligt att förutse infektionen. Sjukdomen i hjärtats kranskärl som patienten behandlades för var mycket allvarlig och medförde risk för hjärtinfarkt. Infektionen var visserligen smärtsam och behandlingskrävande. Den var dock av begränsad omfattning och utläkt inom några månader. Nämnden anser därför att omständigheterna är sådana att infektionen skäligen måste tålas utan rätt till ersättning.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 424/1999