2000:08

Ögonoperation. Bristande information. Ersättning.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

Allmänna skadeståndsrättsliga regler

Ärendet gäller en 25-årig man med morbus Recklinghausen. Neurofibrom (svulst från nervernas bindväv) höger övre ögonlock med engagemang i ögonhålan (orbita). Patienten opererades år 1982 med partiell exstirpation (operativt avlägsnande) av neurofibrom högra övre ögonlocket. Man kunde då inte ta hela fibromet, som sträckte sig långt in i orbitavävnaden. I efterförloppet har han haft en ptos (nedfall av övre ögonlocket). Han kontrollerades regelbundet men remitterades till plastikkirurgisk klinik i januari 1994, då han var besvärad utseendemässigt samt hade problem med svullnad som skymde sikten då han tittade åt höger.

Datortomografi 1994-03-21 visade att det på höger sida fanns en förtjockning av ögonlocket. Man bedömde att det rörde sig om ett fibrom som engagerade höger övre ögonlock och orbita. Patienten uppsattes på väntelista för operation. Operationen, exstirpation och reinsertion av musculus levator palpebrae, utfördes 1996-02-01. PAD (mikroskopisk undersökning) visade neurofibrom utan malignitet. Preparatet innehöll även fragment av körtelstrukturer, som bedömdes var en del av tårkörtel.

1996-06-13 bedömdes ögonlockets ställning som tillfredsställande. Patienten angav dubbelseende vid blickriktning uppåt och till höger. Datortomografi har visat misstänkta sammanväxningar av temporalismuskeln och omgivande vävnader. 1996-08-23 noterades att patienten hade i det närmaste upphävd abduktion (rörlighet) av ögat samt att han var torr i ögat, vilket förklarades av att tårkörteln var skadad då fragment hade följt med i samband med avlägsnandet av fibromet.

1996-11-15 utfördes vid ögonkliniken en operation, revision och lösning av sammanväxningar. Muskeln löstes då så gott det var möjligt. Rörligheten blev bättre men dubbelseendet kvarstod.

PATIENTEN anmälde som patientskada försämrad rörlighet på ögat, dubbelseende samt försämrad syn till följd av förlorad tårproduktion efter den operation 1996, då man avlägsnade fibromet. Patienten angav, att han efter operationen hade drabbats av svåra besvär. Tårkörtelskadan medförde att ögat svider och smärtar ständigt. Han kan därför inte läsa, skriva eller se på TV. Han är arbetsoförmögen och socialt handikappad.

Han angav vidare att han inte fick den operation han ville ha. Han sökte för en kosmetisk operation av ögonlocket och blev inte informerad om vad läkaren tänkte utföra för operation och inte heller om riskerna. Läkaren gick på eget initiativ och utan godkännande längre än vad patienten avsåg och försökte ta bort en tumör, som hade varit oförändrad och inte givit besvär i tio år. Om han hade fått korrekt information hade han avböjt operation. Skadorna hade därför kunnat undvikas.

PERSONSKADEREGLERINGSBOLAGET (PSR) avböjde ersättning med följande motivering:

En patient har inte rätt till ersättning från patientförsäkringen enbart av det skälet att informationen före behandlingen har varit bristfällig. Om och i vilken utsträckning patienten har informerats, saknar betydelse när rätten till ersättningen ska bedömas. Det är behandlingen och den anmälda komplikationen som är avgörande.

Vi har bedömt att operationen var medicinskt motiverad och utförd på riktigt sätt enligt vedertagen metod. De anmälda skadorna har inte kunnat undvikas genom ett annorlunda utförande av den valda operationsmetoden. Under sådana förhållanden är det inte en behandlingsskada i ersättningsbestämmelsernas mening.

Den sjukdom som patienten behandlades för kan inte anses vara av övergående art och om den hade lämnats obehandlad hade den medfört besvär. Den anmälda skadan har inte heller lett till så svår invaliditet som avses i § 2.2 i ersättningsbestämmelserna. Inte heller enligt denna ersättningsbestämmelse är det en behandlingsskada.

PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg att rätt till ersättning förelåg på skadeståndsrättslig grund och gjorde följande bedömning:

Den frivilliga patientförsäkringen

Som PSR konstaterat var den valda operationen medicinskt motiverad och utförd på ett riktigt sätt. Det framgår varken av utlåtandet från docent AH av den 3 mars 1998 eller utredningen i övrigt om de anmälda skadorna i form av störd ögonmotorik och nedsatt tårproduktion hade kunnat undvikas genom ett annorlunda utförande av den valda operationsmetoden eller ej. Vid sådant förhållande föreligger inte någon ersättningsbar behandlingsskada enligt § 2.1 i tillämpliga villkor från 1995.

På de skäl som angetts av PSR är den anmälda skadan inte heller ersättningsbar enligt § 2.2.

Ersättning på skadeståndsrättslig grund

Enligt svensk hälso- och sjukvårdslagstiftning uppställs vid medicinsk behandling långtgående krav med avseende på samråd med patienten. I princip krävs patientens samtycke till planerade åtgärder samt att information ges om de risker som kan vara förknippade med dessa.

Om en skada uppkommit vid behandling och skadan har samband med sådan bristande information som inneburit att patienten inte kunnat lämna ett preciserat samtycke till behandlingen kan skadeståndsskyldighet föreligga.

I förevarande fall har patienten drabbats av störd ögonmotorik och nedsatt tårproduktion på höger öga efter operationen den 1 februari 1996. Frågan är då först om patienten hade informerats om att det förelegat risk för en sådana skador.

Det framgår inte av utredningen att den behandlande läkaren muntligen eller på annat sätt informerat patienten om risken för de aktuella skadorna. Nämnden konstaterar vidare att läkaren i journalhandlingarna utelämnat väsentliga uppgifter om ingreppets omfattning. Av journalanteckning från plastikkirurgiska kliniken, daterad den 8 juli 1994, framgår endast att man skulle kunna göra en viss förkortning av den s.k. levatorn.

Anders Hedin framhåller i ovan nämnda utlåtande följande. ”Att radikalt ta bort tumören är omöjligt utan att omgivande strukturer skadas. Vid en operation måste önskemålet att ta bort så mycket som möjligt vägas mot risken för komplikationer.” En sådan riskavvägning borde enligt nämndens mening ha gjorts i samråd med patienten, men så har uppenbarligen inte skett. Patienten har således inte haft anledning att befara några allvarliga komplikationer. Nämnden anser därför att läkaren av oaktsamhet inte fullgjort sin informationsskyldighet angående risken för störd ögonmotorik och nedsatt tårproduktion. Detta innebär att patienten inte haft möjlighet att lämna ett preciserat samtycke till operationen den 1 februari 1996.

Frågan är då om läkarens försummelse att informera och inhämta samtycke haft sådant samband med skadan att skadeståndsskyldighet uppkommit. Vid denna bedömning måste man ta ställning till om aktuella skador skulle ha kunnat undvikas om adekvat information hade lämnats. Skulle patienten med andra ord ha avstått från aktuell operation om han blivit informerad om att det förelåg risk för att störd ögonmotorik och nedsatt tårproduktion skulle kunna uppkomma?

Patienten har uppgett att han inte skulle ha genomgått en så omfattande operation som det nu blev fråga om, om han fått vetskap om de risker för skador som förelegat. Med hänsyn till att operationen inte var nödvändig och att den blev mer omfattande än vad man kommit överens om samt till att det förelegat en risk för uppkomna skador, finner nämnden inte anledning att ifrågasätta patientens uppgift. Eftersom aktuella skador sannolikt inte skulle ha uppkommit vid ett mindre omfattande ingrepp får kausalsamband anses föreligga mellan den försumliga underlåtenheten att informera och inhämta samtycke och de uppkomna skadorna. Patienten är därför berättigad till ersättning på skadeståndsrättslig grund för störd ögonmotorik och nedsatt tårproduktion på höger öga.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 370/2000