2000:07

Ögonoperation. Bristande information. Ersättning.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

Allmänna skadeståndsrättsliga regler

Ärendet gäller en 28-årig man med hyperopi (översynthet).

Patienten kom till ögonklinik den 22 oktober 1996 och önskade slippa sitt glasögonberoende. Han opererades den 1 november 1996 med eximerlaser på vänster öga. Enligt tillgängliga handlingar skedde operationen komplikationsfritt. Vid återbesök den 4 december 1996 noterades sämre syn och s.k. haze (grumling av hornhinnan) grad 2. Patienten återkom den 18 augusti 1997. Synskärpan hade då ytterligare försämrats. Den 21 oktober 1997 kom patienten till ögonsjukhus, där man noterade en relativt stor ärrbildning. Omoperation gjordes den 17 december 1997. I mars 1999 fick patienten kontaktlins.

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) har tilldelat operatören en erinran på grund av att han av oaktsamhet inte fullgjort sina skyldigheter avseende information.

PATIENTEN anmälde att han före operationen inte fått någon information om risk för synförsämring. Hade han fått sådan information skulle han inte ha samtyckt till operationen. Patienten har också ifrågasatt om operationen utförts korrekt.

DET SKADEREGLERANDE FÖRSÄKRINGSBOLAGET (TryggHansa) avböjde ersättning och anförde beträffande informationsfrågan:

Frågor som rör information faller utanför patientförsäkringens åtagande. I detta fall har HSAN funnit att operatören av oaktsamhet inte fullgjort sina skyldigheter avseende information före operationen och han har tilldelats en erinran. Ärendet har därför även prövats enligt skadeståndsrättsliga regler. Även om informationen varit bristfällig så har det enligt vår mening inte förelegat sådan omfattande oaktsamhet att skadeståndsskyldighet uppkommit.

PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg att rätt till ersättning förelåg på skadeståndsrättslig grund och gjorde följande bedömning:

Den frivilliga patientförsäkringen

Nämnden gör samma bedömning som TryggHansa och anser på de skäl försäkringsbolaget anfört att det inte föreligger någon ersättningsbar behandlingsskada enligt den frivilliga patientförsäkringens ersättningsbestämmelser (§§ 2.1, 2.2 och 2.3).

Ersättning på skadeståndsrättslig grund

Enligt svensk hälso- och sjukvårdslagstiftning uppställs vid medicinsk behandling långtgående krav med avseende på samråd med patienten. I princip krävs patientens samtycke till planerade åtgärder samt att information ges om de risker som kan vara förknippade med dessa. Speciellt viktig får frågan om information och inhämtande av samtycke anses vara vid ingrepp där det inte föreligger någon egentlig medicinsk indikation. Det kan gälla kosmetiska operationer eller som i detta fall en behandling som avser ett från sjukvårdens synpunkt friskt organ men där patienten vill korrigera en översynthet för att slippa bära glasögon.

Om en skada uppkommit vid behandling och skadan har samband med sådan bristande information som inneburit att patienten inte kunnat lämna ett preciserat samtycke till behandlingen kan skadeståndsskyldighet föreligga.

I förevarande fall har patienten drabbats av en bestående synnedsättning på vänster öga efter laserbehandling. Frågan är då först om patienten hade informerats om att det förelegat risk för en sådan skada.

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd konstaterade i beslut den 17 maj 1999 med anledning av anmälan mot den behandlande läkaren att det inte framgick av utredningen att läkaren muntligen informerat patienten om risken för den aktuella komplikationen och att läkaren i sin skriftliga information hade utelämnat väsentliga uppgifter om riskerna för bestående funktionsnedsättning. Enligt ansvarsnämnden hade patienten därför inte haft anledning att tolka den skriftliga informationen på annat sätt än att laserbehandlingen i värsta fall inte kunde förbättra översyntheten och att han även i fortsättningen skulle få bära glasögon. Läkaren ansågs därför av oaktsamhet inte ha fullgjort sin skyldighet att informera om risken för bestående synnedsättning och ålades en erinran.

Patientskadenämnden delar Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnds uppfattning att läkaren av oaktsamhet inte fullgjort sin informationsskyldighet. Detta innebär att patienten inte haft möjlighet att lämna ett preciserat samtycke till laserbehandlingen.

Frågan är då om läkarens försummelse att informera och inhämta samtycke haft sådant samband med skadan att skadeståndsskyldighet uppkommit. Vid denna bedömning måste man ta ställning till om synnedsättningen skulle ha kunnat undvikas om adekvat information hade lämnats. Skulle patienten med andra ord ha avstått från laserbehandlingen om han blivit informerad om att det förelåg risk för att en bestående synnedsättning skulle kunna uppkomma?

Patienten har uppgett att han inte skulle ha genomgått behandlingen om han fått vetskap om den risk för bestående skada som förelegat. Med hänsyn till att det varit fråga om en behandling som inte varit nödvändig och till att det förelegat en risk för en bestående synnedsättning, finner Patientskadenämnden inte anledning att ifrågasätta denna uppgift. Kausalsamband får därmed anses föreligga mellan den försumliga underlåtenheten att informera och inhämta samtycke och den uppkomna skadan. Patienten är därför berättigad till ersättning på skadeståndsrättslig grund för synnedsättningen på vänster öga.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 495/1999