2000:02

Struma/översträckning. Ersättning

TILLÄMPLIGA BESTÄMMELSER

§ 2.1 i 1995 års ersättningsbestämmelser. Numera 6 § första stycket 1 patientskadelagen (1996:799)

Ärendet gäller en 36-årig kvinna med högersidig struma.

Patienten opererades den 17 juni 1996 (hemithyroidectomi dx). Operationen och efterförloppet var enligt handlingarna utan anmärkning. Den 2 juli (15 dagar efter operationen) inkom patienten akut till sjukhuset eftersom hon kvällen innan känt smärta och obehag i nacken; detta var dock borta när hon vaknade på morgonen. Patienten fick senare på dagen stickningar och domningar i vänster ansiktshalva och svårigheter att äta. Hon kände sig också yr.

PATIENTEN anmälde som behandlingsskada att hon inom en vecka efter strumaoperationen fick en infarkt i hjärnan och blev delvis förlamad, fick sluddrigt tal, dubbelseende och känselbortfall i ansiktet. Efter MRT-utredning visar det sig att arteria vertebralis var skadad och var en embolikälla. Detta sattes i samband med att patienten låg vriden under strumaoperationen.

PERSONSKADEREGLERINGSBOLAGET (PSR) avböjde ersättning med följande motivering:

För att man skall få ersättning från patientförsäkringen krävs att man i samband med vård eller behandling tillfogas en kroppsskada som hade kunnat undvikas. Ersättning lämnas också, om man får en felaktig behandling som leder till en kroppsskada. Däremot har man inte rätt till ersättning enbart av skälet att behandlingen inte leder till ett önskat resultat eller att det uppstår en komplikation. Försäkringen är således ingen garantiförsäkring på så sätt att ersättning lämnas endast av den anledningen att det tillstöter en komplikation. Vår bedömning är att struma i ett fall som detta endast kan behandlas med operation. Orsaken till operation är tumörmisstanke, att struman växer till som i patientens fall vilket kan ge andningsbesvär samt kosmetiska skäl. Den uppkomna komplikationen med trombotisering eller embolisering är oundvikliga men sällsynta komplikationer till kirurgi. Att skadan uppkommer kan inte förutses och kan därför inte heller undvikas. Det är inte sannolikt att skadan uppkommit till följd av läget på operationsbordet. Struman obehandlad var inte av övergående art. Den skulle, om man inte opererat, ha lett till allvarliga besvär. Struma av den typ patienten hade kan inte medicineras bort.

PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg att ersättningsbar skada förelåg och gjorde följande bedömning:

Enligt § 2.1 i de i ärendet aktuella ersättningsbestämmelserna från år 1995 förstås med behandlingsskada en skada eller annan komplikation av kroppslig art, som med övervägande sannolikhet uppkommit som en direkt följd av undersökning, behandling eller annan dylik åtgärd, och som utgör en sådan komplikation till en medicinskt motiverad åtgärd som kunnat undvikas.

Enligt nämndens mening är det övervägande sannolikt att det under strumaoperationen, som pågick under ca 2,5 timmar, uppstått en kärlskada i den högra vertebralisartären och att skadan beror på en översträckning av nacken. Denna översträckning har med övervägande sannolikhet orsakats av att patientens huvud starkt vinklats bakåt för att underlätta genomförandet av operationen. Nämnden anser det vidare sannolikt att det inom den skadade delen av vertebralisartären utvecklats en trombotisering och att det sekundärt skett en embolisering till basilarisartären. Bland annat den omständigheten att patientens cirkulationsstörning i hjärnstammen inte utvecklades förrän ca två veckor efter operationen talar för en sådan uppkomstmekanism. De blodundersökningar som har gjorts har inte heller kunnat påvisa att patienten företedde några koagulationsrubbningar, som predisponerar för trombosbildning.

Sammanfattningsvis anser alltså nämnden att patientens cirkulationsstörning i hjärnstammen med övervägande sannolikt uppkommit som en följd av strumaoperationen.

Nämnden har därefter att ta ställning till om den komplikation som uppkommit – cirkulationsstörningen i hjärnstammen – hade kunnat undvikas genom ett annorlunda utförande av den valda och vedertagna metoden. Enligt § 2.1 i ersättningsbestämmelserna har man vid detta ställningstagande att ta hänsyn till alla kända fakta, även sådana som har framkommit efter det att behandlingsåtgärden vidtogs. Nämnden anser därvid att strumaoperationen, med kunskap om alla i efterhand kända fakta, hade kunnat utföras genom en annan vinkling av patientens huvud så att cirkulationsstörningen hade undvikits. Enligt nämndens mening föreligger därför en ersättningsbar behandlingsskada.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 556/1999