1999:17

Epicondylit. Ersättning.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

6 § första stycket 4 och tredje stycket patientskadelagen (1996:799)

Ärendet gäller en vid behandlingstillfället 44-årig kvinna med epicondylitbesvär.

Patienten anmälde att hon i samband med en operation fått en stafylokockinfektion i operationssåret.

Patient hade lateral epicondylit (”tennisarmbåge”) sedan år 1995. Hon opererades den 24 februari 1997 (operation enligt Homan höger armbåge). Patienten sökte läkare den 17 mars 1997 eftersom hon var orolig för att det svullnat upp litet runt ärret i samband med att hon hade använt armbågen. Det anges i journalanteckningarna att det var litet varmt men att ärret var retningsfritt. Patienten hade ingen feber. Hon sökte sedan akut den 26 mars 1997 på grund av smärta och svullnad över det läkta operationssåret. Man tog odling och patienten uppmanades att återkomma vid tecken på infektion i form av feber eller tilltagande smärtor i armbågen.

Den 27 mars 1997 anges att patienten utvecklat en abscess under ärret som spruckit upp. Man tog nya infektionsprover, öppnade och spolade rent. Patienten fick en remiss till distriktssköterskan för dagliga spolningar. Hon insattes på Heracillinbehandling. När patienten sökte den 4 april 1997 visade röntgen inget skelettengagemang. Man gjorde en sårrevision. Patienten fick sedan ha en gipsskena under 2 veckor. Hon fick gå på dagliga omläggningar hos distriktssköterskan tills såret hade läkt. Den 28 april 1997 anges i de medicinska handlingarna att såret blivit allt mindre och man såg nu endast en glipa som mätte cirka 1 cm och som var 3 cm som bredast. Det vätskade något från såret. Man satte ut antibiotikabehandlingen. Den 4 maj 1997 anges att patienten hade klarat att arbeta några dagar. Vid undersökningen den 13 juni 1997 anges att patienten upplevde en klar förbättring och man kunde se ett välläkt sår.

PERSONSKADEREGLERINGSBOLAGET (PSR) avböjde ersättning med följande motivering:

Patientskadelagen anger vilka situationer som kan ge rätt till ersättning vad gäller skador som uppträder i samband med vård och/eller behandling. – En förutsättning för att ersättning ska kunna lämnas för en infektion är att smittämnet har överförts i samband med någon vårdåtgärd. Lagen anger vidare att ersättning inte kan lämnas i de fall omständigheterna varit sådana att infektionen skäligen måste tålas. Hänsyn ska därvid tas till arten och svårighetsgraden av den sjukdom eller skada för vilken behandling skett, patientens hälsotillstånd i övrigt samt möjligheterna att förutse infektionen. – PSR:s bedömning är att infektionen tillförts i samband med operationen. Av de medicinska handlingarna framgår dock att det var en ytlig infektion som läkte på cirka 3 månader. Patienten har enligt vår bedömning inte fått några kvarstående besvär till följd av infektionen. De besvär som beskrivs i intyg utfärdat den 5 maj 1998 beror på patientens grundsjukdom.

Patienten förde ärendet vidare till Patientskadenämnden och anförde att hon smittades av en stafylokockinfektion under ett ingrepp av så kallat ”ren” karaktär och att infektionen förlängde hennes sjukskrivningstid med det dubbla och gjorde det nödvändigt med dagliga omläggningar. Dessutom har läkningen av den sjukdom hon opererades för förlängts. – Patienten önskade också svar på vad en patient ”skäligen skall tåla” i samband med behandling i sjukvården.

PATIENTSKADENÄMNDEN ansåg att ersättningsbar patientskada förelåg och gjorde följande bedömning:

Samband har ansetts föreligga mellan den aktuella operationen i höger armbåge den 24 februari 1997 och den anmälda infektionen. Rätt till ersättning föreligger då om inte omständigheterna är sådana att infektionen skäligen måste tålas. Vid denna skälighetsbedömning skall enligt 6 § tredje stycket patientskadelagen beaktas bl.a. arten och svårhetsgraden av den sjukdom som åtgärden avsett samt grundskadan, patientens hälsotillstånd i övrigt och möjligheten att förutse infektionen.

Patienten, som var polis, besvärades av epikondylitbesvär sedan 1,5 år före operationen. Besvären dämpades temporärt av cortisoninjektion. Hon hade dock klara handikapp i sitt arbete. Normal läkningstid efter en operation av detta slag är cirka en månad. Den tillförda infektionen klingade av efter knappt fyra månader. Enligt journalanteckningar den 16 juni var patienten relativt återställd.

Infektionen var ytlig med en abscess under ärret. Den medförde dagliga omläggningar och spolningar hos distriktssköterska. Vidare behandlades patienten med en gipsskena under fjorton dagar och genomgick en sårrevision i lokalbedövning vid ett tillfälle. Enligt nämndens uppfattning är det dessutom övervägande sannolikt att någon del av de kvarvarande besvären efter operationen också är hänförlig till infektionen.

En samlad bedömning ger resultatet att patienten inte bör tåla infektionen, främst mot bakgrund av gipsbehandlingen, sårrevisionen och sjukskrivningstidens längd. Ersättningsbar patientskada föreligger således.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 245/1999