1998:08

Trigeminusneuralgi/Glycerolblockad. Ej ersättning.

TILLÄMPLIGT LAGRUM

6 § första stycket 1 och 7 § 2 patientskadelagen (1996:799)

Ärendet gäller en 84-årig kvinna med trigeminus neuralgi (smärta i utbredningsområdet i ansiktet för nervus trigeminus) på höger sida. Farmakologisk terapi blev resultatlös och därför utförde man en s.k. ganglion gasseri blockad med Glycerol. Efter behandlingen blev patienten smärtfri men hon drabbades av en sensibilitetspåverkan i nervens utbredningsområde. Detta medförde att hornhinnans sensibilitet försvann, vilket i sin tur ledde till sår på hornhinnan i höger öga. Patienten har drabbats av en allvarlig synnedsättning och kan bara skilja mellan ljus och mörker.

Patienten ansåg att den svåra skada hon drabbats av måste anses som en patientskada.

PERSONSKADEREGLERINGSBOLAGET (PSR) avböjde ersättning med följande motivering:

Vi har bedömt att behandlingen var medicinskt motiverad och utfördes med vedertagen metod. Man deponerade 0,27 ml Glycerol, vilket helt överensstämmer med den rekommenderade volymen. Man kan inte med användandet av någon särskild teknik eller på annat sätt undvika att det uppkommer en känselstörning i det enskilda fallet. – Trigeminusneuralgi kan behandlas med s.k. microvasculär dekompression, men detta är ett relativt stort kirurgiskt ingrepp som inte rekommenderas till patienter över 70 år. Vi har bedömt att någon annan behandlingsmetod ej hade tillgodosett vårdbehovet på ett totalt sett mindre riskfyllt sätt.

PATIENTSKADENÄMNDEN delade PSR:s uppfattning att ersättningsbar behandlingsskada inte förelåg och gjorde följande bedömning:

Enligt 6 § första stycket 1 patientskadelagen lämnas ersättning för personskada på patient om det föreligger övervägande sannolikhet för att skadan är orsakad av undersökning, vård, behandling eller liknande åtgärd, under förutsättning att skadan kunnat undvikas antingen genom ett annat utförande av det valda förfarandet eller genom val av ett annat tillgängligt förfarande, som enligt en bedömning i efterhand från medicinsk synpunkt skulle ha tillgodosett vårdbehovet på ett mindre riskfyllt sätt.

Nämnden, som anser att synförlusten på det högra ögat med övervägande sannolikhet uppkommit i samband med blockaden mot nervens ganglion, delar bolagets bedömning att skadan inte gått att undvika genom ett annat utförande av den valda behandlingen.

Nämnden har sedan att pröva om skadan kunnat undvikas genom ett annat tillgängligt förfarande, d.v.s. med en alternativ behandlingsmetod. För att skadan skall ge rätt till ersättning krävs dock att den alternativa behandlingsmetoden dels tillgodoser patientens vårdbehov dels, dels ger en totalt sett lägre risknivå samt vidare var tillgänglig vid behandlingstillfället.

I princip fanns tre alternativa metoder tillgängliga vid behandlingen av patientens trigeminusneuralgi, farmakologisk behandling, behandling riktad mot nervens ganglion samt mikrokirurgi. Farmakologisk behandling hade redan prövats men inte lett fram till önskvärt resultat. Behandling riktad mot nervens ganglion kan ges antingen i form av glycerolblockad, som användes i detta fall, eller genom s.k. termokoagulation. Vid termokoagulation kan dock samma slag av komplikationer uppkomma som vid glycerolblockad, vilket innebär att man inte kan hävda att termokoagulation skulle ha tillgodosett vårdbehovet på ett mindre riskfyllt sätt. Vad sedan gäller frågan om den tredje alternativa behandlingsmetoden, mikrokirurgi, delar nämnden PSR:s bedömning att inte heller det skulle ha tillgodosett vårdbehovet på ett mindre riskfyllt sätt. Det föreligger därför inte rätt till patientskadeersättning.

Nämnden konstaterar att i det fall skadan orsakats av den använda injektionsvätskan som sådan och denna är att betrakta som läkemedel är en sådan skada undantagen från rätten till patientskadeersättning enligt 7 § 2 patientskadelagen om läkemedlet förordnats och lämnats ut enligt gällande föreskrifter och anvisningar. Injektionsvätskan har i detta fall använts på riktig indikation och med korrekt dosering. Någon kritik kan således inte riktas mot användandet av läkemedlet. Patientens rätt till ersättning kan i stället prövas enligt läkemedelsförsäkringens ersättningsbestämmelser.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 157/1998