1995:02

Foster som sedermera föds med liv är patient. Barns födelse. Ej personskada.

Ärendet gäller en moder, född den 4 mars 1957, som tidigare hade gått igenom två graviditeter med svår havandeskapsförgiftning vilket lett till sjukhusvistelser. Vid båda graviditeterna hade hon förhöjt blodtryck och kraftig utsöndring av äggvita i urinen. Graviditeterna hade avslutats med kejsarsnitt i graviditetsveckorna 31 respektive 32. Under sin tredje graviditet år 1992 kontrollerades hon vid specialistmödravårdscentralen vid det aktuella sjukhuset. Första läkarbesöket där skedde den 14 februari 1992. Senaste menstruationsdatum var den 7 december 1991. Vid kontakterna med mödravårdscentralen diskuterades ingående tidigare havandeskapsförgiftningar och hur man nu skulle kunna undvika en sådan komplikation. Däremot gavs ingen information om möjligheten till fostervattenprov för analys av fostrets kromosomuppsättning, trots att modern var i sådan ålder att hon skulle ha fyllt 35 år vid tidpunkten för beräknad förlossning, vilket vid den aktuella tidpunkten var åldersgränsen för att erbjudas fostervattenprov. I januari 1992, således ca en månad tidigare, hade ifrågavarande landsting, p.g.a. förbättrade resurser på genetiska laboratoriet, beslutat att alla mödrar som vid beräknad förlossning fyllt 35 år skulle erbjudas fosterdiagnostik. Dessförinnan var gränsen satt till 37 år vid senaste menstruation. Den 14 september 1992 föddes en pojke med genetisk missbildning – Down’s syndrom (mongolism).

MODERN anser att mödravården har begått fel som inte erbjudit fosterdiagnostik, vilket man hade skyldighet att göra. Om hon erbjudits och genomgått fostervattenprov, hade detta sannolikt visat att fostret hade en genetisk missbildning. Detta provresultat hade föranlett modern att göra abort. Fostervattenprov kan inte leda till att kromosomfel kan behandlas bort, däremot medför fostervattenprov att en individ slipper att födas och leva med ett mycket svårt handikapp. Skadan är således enligt modern att sonen föddes. Modern yrkar ersättning i första hand för sig själv och i andra hand för sonen. Skadan för modern innebär att hon på grund av att hon måste ta hand om ett mycket gravt handikappat barn måste ändra sitt och hela familjens leverne samt att hon tvingas göra avkall på sin yrkeskarriär. Skadan för sonen innebär att han får leva ett liv med livslång invaliditet och handikapp.

KONSORTIET FÖR PATIENTFÖRSÄKRING, numera Personskadereglering AB

(PSR), har avvisat patientens begäran om ersättning med följande motivering:

”För att patientförsäkring skall gälla fordras att man tillfogats en kroppslig skada p g a utebliven eller felaktig diagnostik. Att ha blivit född med en genetisk missbildning kan inte anses vara en sådan skada som patientförsäkringens åtagande gäller för. Någon ersättning för patientens sjukdom kan därför inte lämnas.”

Modern har efter PSR:s ställningstagande begärt att ärendet underställs nämnden för prövning.

PSR har därefter översänt ärendet till nämnden med följande frågeställning. Anser nämnden att det föreligger någon ersättningsbar behandlingsskada?

NÄMNDENS BEDÖMNING

A. ERSÄTTNING ENLIGT ERSÄTTNINGSBESTÄMMELSERNA

Kan barnets krav prövas enligt ersättningsbestämmelserna?

Enligt § 1 i de tillämpliga ersättningsbestämmelserna (ersättningsbestämmelser fr.o.m. 1991-07-01) kan ersättning utgå till en patient, som skadas i direkt samband med hälsovård eller sjukvård. Nämnden har i ett nyligen avgjort ärende (dnr 478/1994) ansett att ett foster kan anses som patient om det senare föds med liv. I det nu aktuella ärendet gör modern gällande att barnet tillfogats en skada som uppkommit till följd av händelser under dess fosterstadium och nämnden anser därför att barnets eventuella rätt till ersättning kan prövas enligt ersättningsbestämmelserna.

Tillämpningen av § 2.1

Enligt denna ersättningsbestämmelse, vilken är den som närmast kan komma i fråga i detta ärende, avses med behandlingsskada bl.a. en skada av kroppslig art som med övervägande sannolikhet uppkommit som en direkt följd av undersökning, behandling eller annan dylik åtgärd.

Nämnden anser, att den aktuella missbildningen i form av Down’s syndrom, inte har tillförts barnet genom någon åtgärd från sjukvårdens sida. Att fostret framfötts med en genetisk skada kan inte betraktas som en behandlingsskada för vare sig modern eller barnet.

Med anledning av moderns påstående, att skadan för sonen är att han föddes, vill nämnden tillägga följande. Den frågeställning modern här tar upp är en juridisk situation som i anglosaxisk rätt går under beteckning ”wrongful life”. Nämndens uppfattning är att det aldrig kan betraktas som en skada för ett barn att det föds med liv, i synnerhet om det föds helt friskt, men även om dess liv, som i detta fall, skulle vara förenat med en genetisk skada.

Tillämpningen av § 2.3

Enligt denna ersättningsbestämmelse förstås med behandlingsskada bl.a. en skada som uppkommit eller ej kunnat förhindras till följd av att faktiskt iakttagbara sjukdomssymptom i samband med diagnostik inte tolkats på ett sätt som överensstämmer med allmänt vedertagen medicinsk praxis.

Någon diagnostik av det slag som förutsätts för paragrafens tillämpning har inte förekommit i ärendet.

Utebliven information

Ersättningsbestämmelserna innehåller inte något åtagande att lämna ersättning vid brister i den information som lämnas en patient. En eventuell underlåtenhet att informera modern om möjligheten till fostervattenprov är följaktligen en fråga som inte täcks av ersättningsbestämmelserna.

Ren förmögenhetsskada

Enligt ersättningsbestämmelserna ersätts endast följderna av skador av kroppslig art. Den ekonomiska skada som modern har uppgivit, i form av inkomstförlust och kostnader p.g.a. att barnet föds, är att anse som en ren förmögenhetsskada, d.v.s. en skada som uppkommit utan samband med en skada av kroppslig art. Någon ersättning från försäkringen kan således inte lämnas för uppfostringskostnaderna för barnet, eftersom dessa inte utgör en ekonomisk följdskada till en skada av kroppslig art, utan är en sådan ren förmögenhetsskada som ej omfattas av försäkringen.

Slutsats

Nämnden anser att det inte föreligger någon ersättningsbar behandlingsskada enligt de för patientförsäkringen gällande ersättningsbestämmelserna.

B. ERSÄTTNING ENLIGT SKADESTÅNDSRÄTTSLIGA REGLER

Enligt försäkringsavtalet mellan landstingen och Landstingens Ömsesidiga Försäkringsbolag (LÖF) har PSR och nämnden, utöver att bedöma rätt till ersättning enligt de ersättningsbestämmelser som gäller för den av landstingen tecknade patientförsäkringen, att överväga om PSR är skyldigt att lämna ersättning enligt LÖF:s åtagande att, i fråga om personskada, betala det skadestånd som den försäkrade (landstinget) enligt gällande skadeståndsrättsliga regler i övrigt kan bli skyldig att utge till en patient. Inom skadeståndsrätten skiljer man bl.a. mellan personskada och därmed sammanhängande ekonomiska följdskador samt ren förmögenhetsskada. Rena förmögenhetsskador omfattas inte av LÖF:s åtagande enligt avtalet.

Vållandefrågan

Första förutsättningen för att skadeståndsskyldighet skall föreligga är att den påstått skadeståndsskyldige har gjort sig skyldig till oaktsamhet eller vårdslöshet. I detta ärende gäller frågan huruvida det var försumligt av mödravårdscentralen att inte aktualisera frågan om fostervattenprov för analys av fostrets kromosomuppsättning, eftersom modern var i sådan ålder att hon skulle ha fyllt 35 år vid tidpunkten för beräknad förlossning. Modern var vid den senaste menstruationen 34 år och 9 månader och vid det första besöket på mödravårdscentralen, den 14 februari 1992, 34 år, 11 månader och 10 dagar gammal.

Inom det aktuella landstinget hade man i januari månad 1992 fått tillräckliga resurser vid sitt genetiska laboratorium för att klara av ett ökat antal prov och därför sänkt åldersgränsen för att erbjuda fostervattenprov från 37 års ålder hos den blivande modern till mödrar som skulle komma att ha fyllt 35 år vid beräknad förlossning.

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) har i ett beslut 1994-02-22 funnit att modern borde ha fått adekvat information om fostervattenprov men samtidigt förklarat att ”med hänsyn till koncentrationen på det svåra problemet med havandeskapsförgiftning och att reglerna för provet nyligen ändrats får dock felet, trots att det fick allvarliga följder, anses som ringa”. Med hänsyn till detta blev det ingen disciplinpåföljd för personalen.

Enligt nämndens uppfattning är det tveksamt huruvida en vållandesituation föreligger. Tveksamheten gör emellertid att nämnden går vidare med sin bedömning som om vållande förelåg.

Personskada

Nästa steg i prövningen blir då att ta ställning till om den ifrågavarande underlåtenheten lett till en personskada, d.v.s. en skada av kroppslig eller psykisk art. Vid denna prövning anser nämnden att det inte kan vara att betrakta som en personskada att ett foster föds med liv även om dess liv är förenat med en genetisk skada. Modern, som genomgått en planerad och normal graviditet kan inte heller anses ha drabbats av någon personskada.

Vad angår den ekonomiska skada i form av inkomstförlust och kostnader som modern uppgivit, däribland uppfostringskostnader för barnet, är detta att anse som en ren förmögenhetsskada, d.v.s. en skada som uppkommit utan samband med personskada.

Slutsats

Någon skadeståndsrättslig grund för ersättning föreligger inte såvitt det ligger inom ramen för PSR:s eller nämndens behörighet att pröva frågan.

PATIENTSKADENÄMNDEN

DNR 194/1994